Arenarapporten: Varför använda riktig statistik på skatteintäkter när vi kan “anta” fram en vinst?

Arena Idé har släppt ännu en rapport om invandringens påstådda vinster för den offentliga sektorn. Arenagruppen är en tankesmedja på vänsterkanten som finansieras av LO.  Rapporten är skriven av Sandro Scocco, chefsekonom för Arena Idé, och Lars Fredrik Andersson, docent i ekonomisk historia vid Umeå universitet. Arenarapporten drar slutsatsen att invandring sedan 1950 har genererat en vinst på 900 miljarder kronor.

Vi har sett flera av dessa ”rapporter” från olika tankesmedjor, och även denna rapport är föga förvånande kalkonforskning. Det är dock första gången som en av dessa produkter är skriven av en riktig forskare i ekonomi, kanske ett fall framåt. Till skillnad från exempelvis Bäckströmsrapporten eller Sandvikenrapporten är Arenarapporten därför mer välskriven och ger ett mer seriöst intryck. Som alltid när man försöker bevisa något som inte är sant krävs det dock olika trick för att få fram önskade resultat. I detta fall är huvudtricket att Arena i stället för riktig data “antagit” sig fram till skatteintäkter och utgifter inom ramen för en hemmasnickrad “modell”.

Skatter och transfereringar är i Sverige kopplade till individen, vilket innebär att det går att jämföra invandrare och inrikes föddas skatter och bidrag med stor precision. Det är den metod Ekberg, Storesletten, Ruist, Norska SSB och andra använder. Det säger sig självt att ekonomer använder riktig statistik på skatteintäkter och utgifter när det går.

Arenarapporten använder av oklar anledning inte riktiga data på hur mycket skatt invandrare och andra betalar in, trots att det finns tillgängligt från SCB. I stället har Arena utvecklat en ”modell” och ”antar” vad invandrares skatteintäkter är. Utan att tydligt förklara det gör Arena det absurda antagandet att invandrare med sysselsättning i snitt betalar in samma skatt som inrikes födda. Vi vet dock sedan decennier att så inte är fallet.

För det första visar officiell statistik att utrikes födda med förvärvsarbete i genomsnitt tjänar avsevärt mindre än genomsnittet och betalar därför in mindre i skatt. Dessutom undersöker inte Arena personer med riktiga jobb utan använder istället begreppet ”sysselsättning”. Sysselsättning är ett bredare begrepp än jobb och inkluderar arbetsmarknadspolitiska åtgärder, långtidssjukskrivna och de som bara jobbar några timmar i veckan.

Arenarapporten fuskar sig på detta sätt fram till vinst genom att utgå från sina egna påhittade siffror över intäkter i stället för riktig statistik från SCB eller Skatteverket. Genom inkorrekta antaganden får rapporten skillnaderna mellan invandrare och inrikes födda i arbetsför ålder att se små ut. Då räcker demografiska fördelar till för att kompensera inkomst- och sysselsättningsgapet. Arenarapporten skriver om de i åldrarna 15-74 ”År 2014 låg sysselsättningsgraden på 59% för utrikes födda. För inrikes födda var sysselsättningsgraden 66%”

Dessa siffror skulle innebära att invandrare i arbetsför ålder bara ligger 11% under inrikes födda i sysselsättning. Om Arenas siffror vore ett mått på skattekraft räcker invandrares demografiska fördel (d.v.s. de är yngre i snitt) för att lyfta upp gruppen över snittet. Låt oss baka in den demografiska fördelen för år 2014 och räkna in alla äldre utöver vuxna i arbetsför ålder. Då är 49 procent av inrikes födda ”sysselsatta” jämfört med 54 procent bland invandrare.

Om vi antar att alla sysselsatta har riktiga jobb och antar att snittinkomsten och snittskatten för invandrare med jobb är desamma skulle modellen visa att vuxna invandrare betalar in 7 procent mer än inrikes födda 2013 och 9 procent mer 2014.

Men är det så verkligheten ser ut? Svaret är nej. Man gissar inte sig fram till skatteintäkter med teoretiska modeller och antaganden när vi redan har facit i form av heltäckande statistik. Jag kommer nedan att utgå från 2013 då det är det senaste året med skattedata från SCB. Sverige samlar officiell data för samtliga skattebetalare i landet och redovisar hur mycket skatt i genomsnitt inrikes och utrikes födda faktiskt betalar in. Svaret är att utrikes födda hushåll betalar in ungefär ca 40 procent mindre i skatt än svenskfödda hushåll.

Arena

Det är viktigt att poängtera att gapet på ca 40 procent gäller även när invandrares demografiska fördel i form av färre pensionärer har räknats in. Att en högre andel är i arbetsför ålder räcker helt enkelt inte till för att kompensera det gigantiska gapet i andel förvärvsarbetande, snittinkomst och genomsnittliga skatter. Detta har Arearapporten löst genom att bara “anta” bort invandrares låga snittinkomster och skatter. Detta utan att detta orimliga antagande motiveras eller ens förklaras för läsaren.

Arenarapporten är på samma sätt väldigt otydliga med hur man har räknat invandrares bidrag och transfereringar. Återigen estimerar Arena en ”modell” med ”antaganden” i stället för riktig statistik, som även här finns tillgänglig från SCB. Några siffror redovisas inte som skulle låta oss jämföra med officiell statistik, vi får helt enkelt lita på Arena…

Det finns många andra fel i Arenarrapporten som jag inte kommer att gå in på nu. Det snällaste man kan säga är att antalet pinsamma fel är färre än snittet för den här typen av rapporter. Det finns ingen poäng att diskutera detaljer när felaktiga grundantaganden om intäkter och utgifter gör rapporten värdelös.

Låt mig dock bara ge snabba exempel som smakprov. Arenarapporten säger att invandringen har ökat Sveriges befolkning med 2.5 miljoner sedan 1950, motsvarande flera Göteborg, men ”antar” att denna befolkningsökning inte har lett till någon som helst ökning av infrastrukturutgifterna…

Vi såg ovan att Arenagruppen hävdade ”År 2014 låg sysselsättningsgraden på 59 % för utrikes födda. För inrikes födda var sysselsättningsgraden 66%”. Siffran för utrikes födda är rätt, men enligt AKU är den korrekta siffran att inrikes födda har 68 procent sysselsättningsgrad.

aku

Arenarapporten är ett politiskt beställningsjobb, inte en trovärdig forskningsrapport. Arena har redan gett ut en notoriskt oseriös ”rapport” tillsammans med Stefan Fölsters nyliberala Reforminstitut för “Oss Alla”. Där påstår Arena Ide och Svensk Näringsliv tankesmedja utöver oräkneliga faktafel att fri invandring kan kombineras med en välfärdsstat.

Att en S-märkt tankesmedja släpper sin ”rapport” på samma dag som Sverigedemokraternas tal i Almedalen är knappast en slump. Gissningsvis är detta ännu ett försök inom ramen för den spektakulärt misslyckade kampanjen för att “bekämpa främlingsfientligheten”. Det finns heller ingen förklaring till varför docent Lars Fredrik Andersson skrivit en rapport med simplistiska metoder som går emot etablerade forskningsstudier utan att först låta den genomgå någon sorts vetenskaplig granskning. LOs tankesmedja kringgår den akademiska processen som skulle fångat dessa grova fel. De riktar istället rapporten direkt till sympatiskt inställda journalister som (helt oväntad) inte ställer några kritiska frågor.

—–

PS 1: Som alltid i denna sorts rapport bakas arbetskraftsinvandrare från t.ex. Danmark, Tyskland eller USA med hög sysselsättningsgrad ihop med asyl- och anhöriginvandrare från fattiga länder. Det senare gruppen har mycket låg sysselsättningsgrad och utgör en växande majoritet av dagens och förväntad framtida invandring.

PS 2: Poängen med att räkna från 1950 är pinsamt uppenbar. Varför inte börja kalkylen år 1250 nästa gång så attvinsterna från de tyska fogdarna och Vallonerna kommer med som sig bör i dessa sammanhang?

PS 3: Joakim Ruist vid Göteborgs Universitet är jämte Jan Ekberg den som forskar mest om invandringens effekter på offentlig ekonomi i Sverige. Han hälsar:

“Min kommentar till detta, som du gärna får citera, är följande: Arena studerar en fråga som tidigare har studerats i flera studier utförda av forskare vid landets universitet. Men där tidigare studier utgått ifrån faktiska uppgifter om löner, skatteintäkter och transfereringar (bidrag) ägnar sig den här studien åt antaganden och överslagsräkning. Den når alltså inte upp till den kvalitetsnivå som finns i tidigare studier och har därför i mina ögon inget värde”.

Blir det lång sikt snart?

Ny krönika i Realtid “Blir det lång sikt snart?”

Malmös budget är minst sagt intressant läsning. Nästa år räknar Malmö kommun med 17 miljarder i nettokostnader, vilket finansieras med 12 miljarder i egna skatteintäkter och 5 miljarder i kommunalt utjämningsbidrag. Ytterligare ca 5 miljarder går till landstinget i Skåne. Om Malmö vore ett eget land skulle det ha ett större strukturellt underskott än Grekland. På ytan kan delar av Malmö se ut att ha förbättrats, men det beror helt enkelt på att landets övriga skattebetalare generöst har finansierat dyra byggprojekt.”

Läs hela artikeln här.

I nationens intresse

Jesper Strömbäck är medieprofessor vid Mittuniversitet och tidigare expert för regeringen Reinfeldt. Han är aktuell med en rapport om invandringens nationalekonomiska fördelar för Reforminstitutet, en av Svensk Näringslivs tankesmedjor. SVT: ”Ungefär 15 procent av alla företag drivs av personer med utländsk bakgrund. När det gäller små och medelstora företag är också tillväxtkraften starkare i företag som drivs av personer med utländsk bakgrund än i företag som drivs av svenskar, säger Jesper Strömbäck”

2014 hade enligt SCB 21.5 procent av befolkningen utländsk bakgrund, det vill säga var första eller andra generationens invandrare. Det är därför inte speciellt imponerande om 15 procent av landets företagare har utländsk bakgrund. Det innebär tvärtom en underrepresentation där invandring reducerar företagare per capita. Professor Strömbäck undanhåller dock att 21.5 procent av befolkningen har utländsk bakgrund, vilket gör det omöjligt för läsarna att tolka siffran 15 procent.

Strömbäck ger intrycket att företagare med utländsk bakgrund är mer framgångsrika, trots att det data från Tillväxtverket han använder visar motsatsen. Bara 13 procent av företagare med fler än tio anställda har utländsk bakgrund.

scbxx

scv

 

Rapporten håller den kvalitet vi har kommit att förknippa med Reforminstitutet, som tidigare gav ut en liknande rapport för nätverket ”Oss Alla”. Samma gamla skåpmat som skrönan att invandringen är viktigt för exporten, refrenser till Fores och tidningsartiklar i stället för forskning, etc.

Rapporten hävdar exempelvis “ett svenskt företag som anställer en person från ett annat land i genomsnitt ökar exporten av tjänster till det landet med cirka 2 procent, medan andra studier visar att svenska tillverkningsföretag som anställer ytterligare en utlandsfödd person i genomsnitt ökar sin varuexport till hens ursprungliga hemland med en procent”.

Strömbäck citerar här oseriösa korrelationsstudier, i det här fallet av en ekonom från Lunds universitet som jobbar för Handelskammaren. Det är inte kausalt påvisad att invandringen signifikant ökat svensk export. Effektstorlekerna ovan är uppenbart tramsiga. Skulle Volvo öka sin export till USA med 10 procent om de anställer 10 fler Amerikaner? Varför gör de inte det då? Varför anställer inte Ericsson 100 kineser och fördubblar sin export till Kina? Varför har Sveriges exportandel till de stora flyktingländerna inte ökat på fyra decennier och ligger kvar på patetiska två procent trots massiv invandring? En professor som skriver en forskningsgenomgång utanför sitt fält borde inte citera skräpstudier som inte håller metodologiskt.

Mot bakgrund av låg nivå på materialet och en oseriös avsändare i form av Reforminstituet kommer jag inte att prioritera en längre genomgång av Jesper Strömbäcks rapport. (Kul titel dock).

Kritiserar statstelevisionen på SVT-Opinion: Häpnadsväckande att SVT underkänner SCB

Jag kritiserade SVT för det inkorrekta påståendet att 37 procent av nyanlända Syrier är akademiker och hänvisade till SCB-statistik som visar att andel högutbildade Syrier snarare är 10 procent. SVT försvarade sin rapportering här med argumentet att de anser att Arbetsförmedlingens statistik är färskare och mer tillförlitlig än SCBs. Notera dock att inte heller Arbetsförmedlingens statistik visar mer än en marginell ökning av de nyanländas självrapporterade utbildningsnivå. Skillnaden mellan deras siffror och SCBs är en fråga om definionen av högutbildad, inte tidsperioder. Jag svarar igen på SVT-Opinion. Utdrag:

“I stället för en rättelse svarar SVT på min tidigare kritik i debattartikel på SVT Opinion genom att angripa SCB:s tillförlitlighet: ”Ett annat skäl att inte använda SCB:s siffror är att de baseras på en enkät med 40-procentig svarsfrekvens”

SCB redovisar uppgifter för 87 procent av nyanlända Syrier, inte 40 procent. Detta framgick när jag länkade till Utbildningsbakgrund bland utrikes födda. Liksom många liknande undersökningar skickas enkäter igen till icke-respondenter, och enkätuppgifterna kompletteras med uppgifter från SFI och andra.”

“SCB:s statistik är standardkällan bland forskare och myndigheter om invandrares utbildning. Det är häpnadsväckande att SVT underkänner SCB på basis av hemmasnickrade resonemang. SVT menar även att de har ”varit noggranna med att förtydliga att vi med ‘högutbildad’ syftar på eftergymnasial utbildning”. Nej, SVT har varit allt annat än tydliga och fortsätter vara otydliga i sitt svar: ”Påståendet från Sanandaji om att det i dag skulle röra sig om korta yrkesutbildningar saknar därmed grund”.

Att SVT räknat in korta yrkesutbildningar som högutbildad är inte grundlös, det är ett obestridligt faktum. Eftergymnasial utbildning inkluderar per definition även yrkesutbildningar. SVT kan om de vill läsa på om ”Skillnad på eftergymnasial utbildning och högskoleutbildning” i utredningen Eftergymnasiala Yrkesutbildningar.

SVT vet naturligtvis själva att de har räknat med yrkesutbildningar. Vid en direkt fråga medger SVT: ”I det fall bilmekanikern har en eftergymnasial utbildning finns han med”.

Trots detta får tittarna aldrig veta att yrkesutbildningar ingår i statistiken, som i stället beskrivs med termer som högskola, högskoleutbildade och ”en rekordstor ström av akademiker”.

SVT är allt annat än pålitliga i sin metodbeskrivning. Där definieras högutbildad som ”personer som har uppgett att de har studerat upp till två år eller längre än två år på eftergymnasial nivå” .

Problemet är som sagt att det inte räcker för att definieras som högutbildad i Sverige. Men SVT följer inte ens sin egen definition när de skriver: ”syrier som kom under 2014 hade 37 procent en eftergymnasial utbildning. Mer än var tredje syrier som kommer till Sverige är alltså högutbildade”. Men siffran 37 procent inkluderar även utbildningar kortare än två år, även de med ett halvårs utbildning ingår där.

Förstår inte SVT att det är metodfusk att definiera högutbildad som minst två års utbildning men redovisa siffror som inkluderar ännu kortare utbildningar?”

Läs hela mitt svar på SVT-Opinion. Hjälp gärna också till att sprida.

SVT är genomgående manipulativa i hur statistiken återges. De skriver exempelvis: ”Var tredje syrier som kommer till Sverige har en eftergymnasial utbildning, visar SVT:s granskning. Till det kommer de som inte har högskola men ett yrke som det råder brist på i Sverige, till exempel bilmekaniker.”

Beskrivningen får det att låta som om SVTs siffror handlar om högskola och att bilmekaniker är en separat kategori. Detta trots att SVT vet att eftergymnasialt utbildade bilmekaniker redan ingår i deras definition. På samma sätt skriver SVT att de med högutbildad: “menar vi de personer som har uppgett att de har studerat upp till två år eller längre än två år på eftergymnasial nivå, samt forskare.”

Vaddå “samt forskare”? Forskare är per definition eftergymnasialt utbildade. “samt forskare” är en överflödig och rent tekniskt inkorrekt mening SVT har lagt till Arbetsförmedlingens definition så att lättmanipulerade tittare ska associera måttet med forskare. Notera också det försåtliga sätt SVT definierar utbildning.

Arbetsförmedlingens definition är “en eftergymnasial utbildning på två år eller längre”.

Detta har SVT skrivit om till “upp till två år eller längre än två år på eftergymnasial nivå”. Genom att ändra till “upp till två år eller längre” lämnar SVT semantiskt tolkningsutrymme att en sex månaders utbildning är “upp till” två år. Men då fyller “två år” inget syfte i meningen. Om SVT menar alla eftergymnasiala utbildningar utan tidsgräns hade de lika gärna kunnat skriva “upp till hundra år eller längre”. Alla utbildningar är antingen upp till hundra år eller längre än hundra år eller hur?

Trots att merparten av dessa 37 procent inte är akademiker använder SVT inte ens en gång ord som yrkesutbildning eller kort utbildning i sin beskrivning. I stället beskrivs statistiken genomgående på ett sätt som förleder tittare att tro att det rör sig om högskoleutbildade akademiker:

“en rekordstor ström av akademiker”
“In i landet strömmar färdigutbildade ingenjörer, läkare och ekonomer.”
“högre utbildning”
“flyktingar som kommer till Sverige har många med sig universitets- och högskoleutbildningar.”
“den största akademiska tillströmningen hittills.”
“Det regnar kompetens över Sverige just nu. Studieår, doktorsavhandlingar och tunga examina”

En läsare uppmärksammade mig på att SVT i efterhand har redigerat sin rapportering. Det är oklart när SVT ändrade, och det har antagligen inte med just min kritik att göra. Men någon gång har de ändrat. Initialt rapporterade SVT (min fetstil) “Mer än var tredje syrier som anländer har en högskoleutbildning med sig i bagaget”.

yyy

Det har SVT utan förklaring nu ändrat till mer subjektiva “Mer än var tredje syrier som anländer har en högre utbildning med sig i bagaget”.

Vad sysslar SVT egentligen med?

I SVT-Opinion om “kompetensregn” av högutbildade flyktingar

Jag skriver om rapporteringen: “SVT hävdade nyligen att mer än var tredje syrisk flykting är högutbildad, och målade upp bilden av ett kompetensregn. Uppgiften stämmer inte och bygger på en knasig definition av högutbildad där även enkla yrkesutbildningar har räknats in…”Med högutbildade menar vi de personer som har uppgett att de har studerat upp till två år eller längre än två år på eftergymnasial nivå”…”Det är manipulativt att utgå från siffror som inkluderar korta yrkesutbildningar med ge sken av att det rör sig om högutbildade”

“Jag har frågat AMS hur stor andel av de nyanlända som skulle räknas som högutbildade med SCB:s definition samt hur många som är läkare. Trots offentlighetsprincipen vägrar myndigheten lämna ut dessa uppgifter. Det är egendomligt att andelen högutbildade nyanlända blivit en statshemlighet.”

Läs hela min artikel på SVT-Opinion. Två andra länkar: Dagens Industris ledarsida är inte imponerad av SVTs rapportering: “I onsdags rapporterade SVT om att det strömmar in högutbildade flyktingar till Sverige – läkare, civilingenjörer och ekonomer. Universitets- och högskolerådet, UHR, som validerar utländska examina har sett en 55-procentig ökning under 2014.  Problemet är att det inte alls bara handlar om flyktingar. Bland de 5.398 validerade examina finns det svenska studenter som studerat utomlands och personer som flyttat hit från exempelvis andra EU-länder för att arbeta eller studera”

Min medförfattare Gabriel Sahlgren är forskarstudent vid LSE och kritiserar de som av ideologiska skäl vägrar erkänna min expertis: “Att det jag läser på Sanandajis blogg inte alls ter sig kontroversiellt utifrån akademisk synvinkel gör allt detta ännu märkligare. Inläggen backas nämligen upp av forskning/siffror, oftast med nästintill pedantisk detalj på ett sätt som klart och tydligt visar att argumenten grundas i fakta. ”Vi har asylinvandring av humanitära skäl, inte ekonomiska”, sade en docent i nationalekonomi vid LSE som jag pratade med om den svenska debattens märkligheter för ett tag sedan. Detta är knappast ett kontroversiellt påstående bland nationalekonomer”

P.S

Aftonbladets Ehsan Fadakar är chef för sociala medier på Aftonbladet. Han hånar på twitter att jag skulle vara en “expert” och utmålar mig som rasist på basis av dunkla insinuationer. Bara ett exempel på den smutsiga nätat jag regelbundet utsätts för av etablerade journalister.

Har inte skrivit om det tidigare så mycket för att jag var småroad av deras impotenta ilska. Men det är kanske dags att ta på mig offerrollen och ge er smakprov på journalistkårens ton. Förra året skrev jag och Magnus Henrekson en officiell expertrapport under finansdepartementets serie ESO, vilket står för ”Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi”. Ett exempel bland många att jag rent objektivt är en expert. När OECDs arbetsgrupp för Sverige när kom på besök förra året var jag en av de experter de intervjuade, i mitt fall främst om invandring.

Därför har jag en fråga om journalistkårens regler för att avgöra expertis, vilka framstår som något oklara. Jag förväntar mig inte att Aftonbladet gillar det jag skriver. Men varför verkar mina objektiva meriter som akademisk expert väga lättare än svenska ekonomer? Brukar Aftonbladet även förringa svenskfödda forskare på Handelshögskolan i Stockholm och håna att de skulle vara experter? Har i så fall missat det. Det handlar väl inte om att de på Aftonbladet ger sig själva rätt att agera ohämmad nedvärderande på det här sättet bara när det gäller forskare med invandrarbakgrund?

Ehsan

 

 

Aftonbladet vill reducera objektiv faktadebatt till subjektiva känsloargument

Två ledarskribenter på Aftonbladet ifrågasätter mig som expert på invandringens ekonomi. Anders Lindberg skrev på twitter att inte bara han utan ”ingen” betraktar mig som expert.

KKK

Jag svarade att inte bara NRK och BBC utan även SVT, Expressen och Aftonbladets ledarsida har citerat mig som expert när mina fakta sammanfaller med deras värdegrund. Anders Lindberg känner av oklara skäl att jag i därmed ”skäller” på honom och förklarar nedan varför han personligen inte betraktar mig som expert. Men diskussionen var inte om Lindbergs personliga uppfattning, utan att han gör sig till tolk för offentligheten och hävdar att ”ingen” ser mig som en expert. Anders Lindberg har samtidigt beskrivit Henrik Arnstad som en ”ledande expert”, trots att Arnstad inte ens har examen i historia. Nedan utvecklar Lindberg sina kriterier för att bedöma akademisk expertis, om nu någon skulle få för sig att överlåta detta till Aftonbladets ledarskribenter.

11412143_10152920222748231_2890199970625689715_n

Inte heller Aftonbladets Karin Petterson betraktar mig som en expert. Hon förklarar i en ny ledare: ”Ska radikala debattörer på högerkanten anses som objektiva experter när det gäller frågor om flykting- och integrationspolitik?”

Huruvida jag återger forskning och statistik objektivt är inte fråga om åsikter, ideologi, värdegrund eller personlig smak. Fakta är falsifierbar och deras pålitlighet bedöms genom att låta andra experter granska substansen. Inom akademin avgörs objektivitet och expertis i sak på basis av stringenta vetenskapliga kriterier, inte känsloargument eller tomma åsikter.

Jag har medvetet valt att inte att inte forska inom intresseområdet invandringens ekonomi utan referera till andras forskning. Orsaken är naturligtvis att forskningen inte ska misstänkliggöras, det finns de med starka känslor som kallar det för ”Tinos siffror” när jag lägger upp skärmbilder från SCB. Samtidigt är invandringens ekonomi inget eget akademisk fält, det är ett ämnesområde inom nationalekonomi. Som PhD och forskare på Handelshögskolan i Stockholm är jag rent objektiv en expert inom de ekonomiska vetenskaperna. Om jag sen är insatt i ämnesområdet invandring får bedömas utifrån sakinnehållet i mina texter.

Min självsäkerhet strömmar ur det stöd jag upplever inom akademin och i forskningslitteraturen. Det är upp till andra experter att avgöra om det jag skriver om nationalekonomi är sakligt, och med undantag av Timbroiter har jag mig veterligen aldrig blivit kritiserad av andra akademiska nationalekonomer. Tvärtom har jag fått stöd av forskare som Assar Lindbeck, Magnus Henrekson, Ann-Marie Påhlsson och Gabriel Sahlgren.

Det finns bara två svenska forskare som gjort studier om invandringen fiskala effekter det senaste decenniet, Jan Ekberg och Joakim Ruist. Ingen av dem betraktas som ”höger”, vilket jag är. Inom forskarvärlden är det dock inte lika svårt att skilja mellan faktaargument och politiska preferenser som det verkar vara inom den postmoderna vänstern. Dessa specialister på invandringens ekonomi har läst det jag skriver och både Ekberg och Ruist har uttryckligen sagt att jag återger forskningen korrekt. Så länge det jag skriver inte underkänns av andra experter och är förankrat i forskningen är jag nöjd. Kulturvänsterns åsikter är sekundära, de saknar kompetens att bedöma min expertis i sak och har därför heller inte tilldelats denna roll.

Anders Lindberg och Karin Petterson kritik mot mig är ideologisk, inte substantiell. Jag kallas ”extrem” och ”radikal”. Men jag är knappast extrem i relation till forskningsläget eller den allmänna opinionen, bara jämfört med vänsterideologer på Aftonbladets ledarsida. Som jag påpekade finns det en konsensus bland nationalekonomer att fri invandring och välfärdsstat inte kan kombineras. Exempel inkluderar Milton Friedman, Gunnar Myrdal, Friedrich Hayek, James Buchanan, Gary Becker och Paul Krugman. I relation till forskningskonsensus är det Karin Petterson som är extremist när hon hävdar att ”upprustad välfärd” och ”fri flyktinginvandring” utgör ett ”falskt val”.

Karin Petterson stödjer inte sin radikala syn på fri invandring på forskning. För henne räcker det att citera den nyliberala debattören Philippe Lagrange, en fri-invandring anhängare som inspirerade Fredrik Segerfeldt och Johan Norberg. Men Philippe Lagrange är ingen forskare och är bara seriös jämfört med Norberg och Segerfeldt. Lagrange är en evangelisk ideolog och betraktas inte som en auktoritet utanför Timbro. Professor Magnus Henrekson säger exempelvis:”Sen ska invandring inte behöva vara lönsam, det är ju inte därför vi tar emot människor på flykt. Det är något vi gör av medmänsklighet, och därför väljer vi att bära kostnaderna. Men det hävdas allt oftare inom borgerligheten att den invandring vi har är en ekonomisk tillgång, eller enkelt kan göras till en tillgång med lite justeringar av skatter och regler på arbetsmarknaden. Johan Norbergs och Fredrik Segerfeldts bok Migrationens kraft till exempel, eller Philippe Legrains bok Invandrare – Ditt land behöver dem, som nyligen har getts ut av tankesmedjan Fores. Men det bygger på väldigt skakiga resonemang och beräkningar.”

Låt oss då se vad Karin Petterson skriver på arbetarrörelsens ledarsida: ”Boken ”Invandrare – vi behöver dem”, kom nyss på svenska. I den går den brittiske ekonomen och skribenten Philippe Legrain igenom de ekonomiska argumenten för migration. Hans slutsats är entydig. Det finns ingen konflikt mellan välfärd och invandring – tvärtom är öppna samhällen rikare”

Vi ser att nyliberala pamfletter väger tyngre än akademisk forskning när forskningsläget inte passar Karin Pettersons värdegrund. Karin Pettersons radikala syn på fri invandring är inte det enda exemplet på att hon citerat nyliberal smörja framför forskning. I en annan ledare förnekar Karin Petterson att invandring är en nettokostnad, för att Anders Borg sagt så:

”För det tredje är själva grundpremissen – att invandring är en börda och belastning – helt enkelt fel. Ja, fel. I julas blev Anders Borg utfrågad i Ekots lördagsintervju. Han fick frågan om vad han tyckte om utspelet från Göran Hägglund där KD-ledaren flaggade för minskade volymer och talade om ”vikten av att förstå människors oro”. Svaret var befriande, eftersom Borg helt enkelt underkände frågeställningen. ”Det är en stor fördel för Sverige att det har kommit tiotusentals människor från Syrien, Irak, Iran, och Somalia. De bidrar till att göra Sverige bättre”, sa Anders Borg….Jag trodde aldrig jag skulle säga det, men det finns stunder när jag saknar Anders Borg. Och när det känns som om den offentliga debatten om invandring i allt större utsträckning förs mellan intellektuella pygméer och lata opportunister.”

Samtliga studier som inkluderar kostnader för flyktingmottagning i Sverige har utan undantag visat att invandring är en nettokostnad. Det är dock inget Karin Petterson bekymrar sig om. Orsaken är att det inte ställs några krav på att hålla sig till fakta i den miljö där hon verkar. Akademiker däremot förväntas förankra det de skriver i fakta och forskning. Vi kan inte som Karin Petterson utan källa fantisera ihop nonsens som att ”De människor som nu kommer till Sverige från krigets Syrien har ungefär samma höga utbildningsnivå som den svenska befolkningen” när detta inte stöds av officiell statistik. I stället för stringens kännetäcknas Karin Pettersons ledare av att värdegrundsargument och faktaargument blandas samman i en röra. Här är hennes svar på Anna Dahlberg:

”Kärnan i den här diskussionen är följande: min åsikt är att Sverige i denna tid av stora migrationsströmmar och fruktansvärda krig i vår omvärld ska stå upp för öppenhet och humanism. Det är en åsikt som bottnar i mina värderingar och människosyn. Detta ställer stora krav på oss som samhälle och innebär självklart påfrestningar. Det kräver något av oss som medborgare och av våra politiker. Min bestämda övertygelse är också att denna öppenhet, om vi sköter det rätt, kan göra att Sverige blir ett bättre och starkare land. Det är inte bara en fråga om medmänsklighet – utan också en idé om vad som skapar tillväxt och välstånd på sikt.”

De humanitära argumenten förstår alla, diskussionen handlar om faktaläget. Karin Petterson säger att invandringen ”skapar tillväxt och välstånd på sikt”. Det är starka slutsatser som kräver underlag. Vilken studie har räknat ut långsiktiga vinster för Sverige? Vad har Aftonbladet för belägg för att invandringen skapar välstånd och tillväxt? Att Anders Borgs sagt så? Att det står så i Fores pamfletter? Att det är så twittervänstern känner? I övergången från känsloargumenten till påståendet att invandring ”skapar tillväxt och välstånd på sikt” får vi bara veta att det är Karin Pettersons ”bestämda övertygelse”, det vill säga hennes åsikt.

Det hela är ganska enkelt. Aftonbladets ledarsida kan inte stödja sin extremistiska position i invandringsfrågor på vare sig forskning eller officiell statistik. Det är därför kulturvänstern vill reducera det till en fråga om subjektiva åsikter och smak. Då kan de arbiträrt välja vem som är expert: den som håller med deras känslor är expert och de som inte håller med är inte experter.

För kulturvänstern är det kanske intressant vilka Aftonbladets ledarsida betraktar som experter. (Svaret är Philippe Legrain, Anders Borg och Henrik Arnstad). För oss utanför den yttersta vänsterkanten har det konsistent låga nivå Karin Petterson uppvisat diskvalificerat henne från seriös diskus. Någon som kallar välfärd och ”fri flyktinginvandring” ett ”falskt val” på basis av en pamflett har visat sig nationalekonomisk inkompetent och kan inte förvänta sig att bli tagen på allvar.

Forskningsläget avgörs inte av journalister

Under helgen skrev Expressens Anna Dahlberg en ledare om mig och andra experter som vänsterjournalister ogillar: ”Undantag finns – som när Studio Ett i P1 bjöd in honom i samband med en specialsändning om integration. Men överlag är efterfrågan på hans kunskaper begränsad. NRK däremot ser uppenbarligen något helt annat: en påfallande begåvad ekonom som har bättre koll på faktaläget än i stort sett alla andra”. Idag svarar Aftonbladets Karin Petterson:

Karin

 

 

 

 

 

 

 

 

”Men medan Magnus Ranstorp faktiskt är oberoende expert på sitt ämne står det sämre till med Dahlbergs övriga exempel, högertyckarna Per Gudmundson och Tino Sanandaji….

Slutligen hänvisar Anna Dahlberg till Tino Sanandaji, nationalekonom på den politiska högerkanten som forskar på skatter och småföretagande. Även han är utfryst av svensk PK-media, enligt Dahlberg. Detta eftersom han inte anlitas som expert när det gäller invandring. Som Dahlberg själv skriver så lade Sanandaji nyligen ut texten i ett program om invandring i Sveriges Radios Studio 1. För det andra är det svårt att blunda för att Sanandaji i denna fråga driver en mycket tydlig tes: välfärdsstat och hög invandring går inte ihop. Händelsevis precis samma åsikt som Dahlbergs egen ledarsida har drivit på senare tid.”

Välfärdsstaten är inte förenlig med fri invandring, vilket Petterson såg sig tvungen att ändra till vaga och odefinierade ”hög” invandring. Att välfärdsstat och fri invandring är oförenliga är inte min ”tes”. Det representerar konsensus inom nationalekonomi. Ekonomipristagare som sagt att fri invandring och välfärdsstat är oförenliga inkluderar Milton Friedman, Gunnar Myrdal, Friedrich Hayek, Paul Krugman, James Buchanan och Gary Becker.

Paul Krugman har argumenterat för asyl till USAs tillståndslösa migranter av humanitära skäl, men är tydlig med konflikten mellan välfärdsstat och invandring:

“Democrats are torn individually (a state I share). On one side, they favor helping those in need, which inclines them to look sympathetically on immigrants; plus they’re relatively open to a multicultural, multiracial society. I know that when I look at today’s Mexicans and Central Americans, they seem to me fundamentally the same as my grandparents seeking a better life in America. On the other side, however, open immigration can’t coexist with a strong social safety net; if you’re going to assure health care and a decent income to everyone, you can’t make that offer global.”

Konflikten mellan fri invandring och välfärdsstat är inte bara Paul Krugmans “tes”, en subjektiv åsikt Aftonbladet kan bortse från om de så behagar. Assar Lindbeck kallas ofta nestorn för svensk nationalekonomi och förklarar:

”Ett rikt land som Sverige med nio miljoner invånare i en värld med många miljarder fattiga kan omöjligen ha fri invandring. De måste ha en restriktiv invandring. Och den måste vara väldigt restriktiv om man ska skydda löner och välfärdssystemen i rika länder. Det är fullständigt ofrånkomligt. Redan Gunnar Myrdal insåg det för många år sedan när han skrev att välfärdsstaten är ett nationellt projekt. Med det menar han att de förmåner en nation lyckas skaffa genom att ha en framgångsrikt ekonomisk utveckling under hundra år, de kan man inte erbjuda resten av världen utan att vårt system går omkull.”

Milton Friedman sammanfattade det med det välkända citatet “It’s just obvious you can’t have free immigration and a welfare state”.

Jag skulle kunna lista ett dussintal andra som sagt detsamma, men det behövs inte och skulle bara vara tjatigt. Detta är obestritt inom akademisk nationalekonomi. Annat än enstaka näringslivslobbyister och Timbroiter har jag heller inte sett någon svensk nationalekonomisk forskare hävda att en välfärdstat kan kombineras med fri eller nästan fri invandring.

Karin Petterson däremot har motsatt uppfattning. Detta framgick när Paulina Neuding, Anna Dahlberg och jag kritiserade Fredrik Segerfeldts mardrömsvision om fri invandring kombinerad med ”existensminimum” för låginkomsttagare.

”Dra ned bidragen till ett minimum, kanske 1000 kronor i månaden.”

”det är många gånger bättre att bo i en kåkstad i utkanten av Stockholm än i utkanten av Mogadishu.”

”För att få i dig 2 500 kalorier måste du alltså äta 0,7 kilo ris. Du behöver således 21 kilo ris i månaden. En snabb googling ger vid handen att det lägsta kilopriset på ris i svenska matvaruaffärer är 15 kronor. Den sammanlagda månadskostnaden för kolhydrater blir således 315 kronor. Det går alltså att överleva på 450 kronor i Sverige, precis som det går att överleva på motsvarande inkomst i Somalia….Om den rika världen skulle ge dessa människor möjlighet att leva och arbeta här för exempelvis 100 kronor om dagen (3 000 kronor i månaden) skulle de alltså få det fem gånger bättre. Ökningen av mänsklig välfärd är enorm”

 

Paulina Neuding och Anna Dahlberg kritiserade Segerfeldt otäcka vision för Sveriges invandrare och arbetare. Då svarade Karin Petterson i en fascinerande ledare på Aftonbladets ledarsida, som till skillnad från övriga tidningen ägs av arbetarrörelsen:

”Just nu debatterar högern i Sverige invandring. På ena sidan står nyliberaler som Fredrik Segerfeldt som menar att fri invandring är svaret, och att priset är en slopad välfärdsstat. Vilket ju alltid har varit ­nyliberalernas mål i alla fall. På andra sidan står debattörer som chefredaktören för borgerliga tidskriften Neo, Paulina Neuding, som oroar sig för framväxande kåkstäder och inser att det svenska samhället inte kan svara på misär med att ­acceptera den.

En nutida version av ­Göran Perssons argumentation presenterades av Anna Dahlberg, chef för ledar­sidan på liberala Expressen, i söndagens tidning. Enligt henne står nu valet mellan ”upprustad välfärd” och ”fri flyktinginvandring”. Antingen öppnar vi gränserna helt eller så tar vi hand om våra pensionärer. Det är fortfarande ett falskt val.”

Karin Pettersons enda referens som stöd för att “fri flyktinginvandring” och välfärd är ett “falskt val” är Philippe Legrains åsikter, trots att Legrain inte är forskare utan en nyliberal debattör från tankesmedjevärlden. Det är inte upp till Aftonbladet och twittervänstern att avgöra nationalekonomiska forskningsslutsatser efter behag. Forskningsläget avgörs genom den akademiska processen. Inte bara för att det är här expertisen finns, men även då det ställs stringenta krav att hålla sig till fakta. När Aftonbladets ledarsida skriver om nationalekonomisk forskning har de en skyldighet att hålla sig till forskningsläget och korrekt återge det. Karin Petterson saknar auktoritet att uppfinna samband mellan fri invandring och välfärdsstaten när forskningskonsensus inom nationalekonomi inte passar värdegrunden.

Karin Petterson skrev för ett tag sedan i Aftonbladet ”De människor som nu kommer till Sverige från krigets Syrien har ungefär samma höga utbildningsnivå som den svenska befolkningen”. Inte enligt SCB. Ungefär 10 procent av nyanlända Syrier har eftergymnasial utbildning på minst tre år jämfört med ca 25 procent av Sveriges befolkning.

sjoberg4

Petterson känner inget behov att citera statistik korrekt när det gäller något så enkelt som genomsnittlig utbildningsnivå bland nyanlända. Vi ser att Aftonbladets ledarsida inte är en miljö där det ställs stringenta krav på att hålla sig till fakta. Förväntar sig Petterson att vi ändå ska lita på henne gällande komplex forskning?

Sverige har idag inte fri invandring och har därför fortsatt en generös välfärdsstat. Den underliggande konflikten är en gradfråga. Om Sverige rör sig mot fri invandring med allt snabbare flyktinginvandring och skenande kostnader tillräckligt länge så passeras förr eller senare en punkt där resurserna inte längre räcker till en generös välfärd. Var exakt punkten ligger är svårt att veta och inte avgörande för att konstatera att Sverige har begränsade resurser och följaktligen inte kan ta emot hur många som helst.

Karin Pettersons argument mot att använda mig som expert är inte att jag har fel utan att jag driver en konsekvent linje om faktaläget (som går emot hennes värdegrund). Men när entydig forskning säger att välfärdsstat är oförenligt med fri invandring är det enda rimliga att ge ett konsekvent svar på frågan varje gång den ställs.

Karin Pettersons kollega Anders Lindberg skrev igår på twitter att jag inte är en expert:KKK

Sedan när är det en motsättning mellan att vara expert och opinionsbildare? Det är talande att varken Aftonbladet eller någon annan försöker ge ett exempel på att jag har skrivit något om forskning eller statistik som skulle varit osakligt.

Journalistkåren saknar auktoritet att avgöra vem som är expert. Som forskare på Handelshögskolan i Stockholm med PhD från University of Chicago är jag rent objektivt en expert. Det är upp till andra experter att avgöra min expertis, inte radikala ideologer på vänsterkanten.

Samtidigt är det intressant att fråga om media betraktar mig som en expert. Vi vet att BBC, norska NRK och andra i utlandet har använt mig som expert på invandringens ekonomi. Men även svensk media betraktar mig som expert när innehållet sammanfaller med deras värdegrund. När jag till exempel kritiserade fel i Sverigedemokraternas budget under valrörelsen 2014 presenterades jag som en av “experterna” av Expressen. Samma vecka intervjuades jag i SVTs nyheter som expert på invandring som sågar SDs budget.

xx

 

 

 

 

 

 

När jag påpekade att Sverige bara hade haft en årligtillväxt av BNP per capita på 0.3% under Fredriks Reinfeldts åtta år vid makten så citerades jag av Aftonbladets ledarsida: “I en krönika på sajten Realtid har nationalekonomen Tino Sanandaji gjort just detta. Han berättar att BNP per capita ­under perioden 2006–2014 ­endast växt med 0,3 procent per år. Mellan åren 2010 och 2014 var tillväxten per capita trista 0,0 procent per år. Nolltillväxt under en mandat­period, är det något att skryta med?”

Jag är tydligen expert när mina fakta stödjer journalistkårens värdegrund och oseriös tokhöger när det passar. Å andra sidan har vi lärt oss att Aftonbladet betraktar en konsekvent linje som i sig diskvalificerande oavsett om den är korrekt eller inte.

Media har misskött sitt uppdrag som gate-keepers om faktaläget. Journalister saknar auktoritet att avgöra forskningsläget till att börja med. Men det är värre än så. Kåren har på senare år satt i system att ljuga om invandring och försvara sina lögner med näthat mot dem som för fram fakta.

Jag är hårdhudad och ska inte låtsas vara kränkt för att få sympati. Jag har också på grund av min bakgrund och akademiska position behandlas förhållandevis snällt av media. Framförallt är jag utanför deras värld och därför inte personligen sårbar för deras hatkampanjer. Samtidigt har jag sett med egna ögon hur etablerade journalister försöker tysta granskning av sina faktafel med näthat, förtal, fabricerade citat, påhitt om min karaktär och andra smutsiga metoder som jag sparat.

Det finns givetvis många hederliga och professionella journalister, kanske fler än många tror. Men under de senaste årens masshysteri har de mest tyst tittat på. I avsaknad av vuxna har vi sett samhällsbärande medier förvandlas till lekstuga för vänsterprogressiva. Hotet att bli utsatt för näthat från skrupelfria journalister har gjort att etniskt svenska akademiker undviker “känsliga” ämnen som invandring. Medias bevakning av invandringsfrågor har blottat en institutionell röta. Korruptionen har gått så långt att det underminerar kollektiv finansierings existensberättigande.

Det är därför jag riktar min bok till nationalekonomer och utländsk media och låter de granska faktaunderlaget. Det är bra att verkligheten tvingat fram en islossning även här. Jag kommer dock även fortsättningsvis kringgå svensk media, som tack vare internet inte längre är nödvändig för att nå läsare. Journalistkåren har straffat ut sig genom sin inkompetenta bevakning av invandringsfrågor.

Henrik Alexanderssons crowdfunding av “Demokratifabriken – EU från insidan”

Henrik “HAX” Alexandersson är en välkänd libertariansk bloggare. Alexandersson är en av Sveriges mest initierade skribenter både i EU-frågor och övervakningsfrågor. HAX crowdfundar nu till boken ”Demokratifabriken – EU från insidan”:

“Seven out of ten Swedes believe that the EU has too much power – or that Sweden should leave the union all together. How did it come to this? What went wrong? What forces are really driving the EU machinery? These are some of the questions asked in the book Demokratifabriken. Here readers also will find out what goes on behind closed doors at the EU institutions in Brussels, Strasbourg, Luxembourg and Frankfurt.”

Samarbete inom Europa är en fin tanke, men EU är inte en välfungerande instuition. Det har i stället utvecklats mot en överbyråkratisk Leviathan som misskött allt från valutasamarbete och jordbrukspolitik till fackliga frågor och inte minst migration. EU-inträdet är en viktig förklaring till Sveriges invandringskris. Det är idag svårare för Sverige att styra sin egen migrationspolitik när landets gränser i praktiken har flyttats till Medelhavet.

Det är bra att det finns skeptiska skribenter som granskar EU. Detta inte minst då EU-frågor är komplicerade, byråkratiska och torra. EU är viktigt, men trist att läsa om och därför och otacksamt att skriva om. Jag är glad att det finns personer som Henrik Alexandersson som orkar hålla ett öga på EU så att jag slipper, och donerade därför till hans bok. Jag vill uppmuntra läsare som är skeptiska till EUs maktexpansion att också stödja HAX crowdfunding genom att donera och genom att sprida information om projektet.

Intervjuas av Norsk stats-TV om invandringens ekonomi

I Norge diskuterar man ett förslag att ta emot 10.000 syriska flyktingar under en tvåårsperiod. Norsk stats-TV NRK har ett inslag om de ekonomiska konsekvenserna med mig och Erling Holmøy vid norska Statistisk Sentralbyrå (SSB). De har genomfört beräkningar av invandringens fiskala effekter. Den gula linjen R3 representerar utomeuropeiska invandrare medan de övriga två linjerna visar västeuropeisk och östeuropeisk invandring.

ssb

SSB räknade på uppdrag av norsk stats-TV ut att 10.000 fler syrier genererar 20 miljarder norska kronor mer i ökade kostnader än intäkter för den norska offentliga sektorn de första tio åren (mer längre fram). Detta motsvarar ungefär 22 miljarder svenska kronor. Min kommentar till NRK är att det vore irrationellt att lägga 22 miljarder på att ta emot tio tusen till Norge när summan skulle räcka till att rädda kanske en miljon Syrier.

nnr

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Libanon har redan tagit emot 1.2 miljoner registrerade syriska flyktingar som under 2015 väntas uppgå till 1.8 miljoner flyktingar. FN varnar att Libanons ekonomi går på knäna av resursbrist:

”The continuing influx of refugees fleeing from the Syrian conflict is burdening Lebanon’s infrastructure and economy and threatening the country’s stability, the United Nations humanitarian chief said today.

‘Lebanon has shown generosity in hosting some 1.2 million refugees from Syria. No country can handle such a burden on its own,’ Under-Secretary-General for Humanitarian Affairs and Emergency Relief Coordinator Valerie Amos said in a press release issued following her recent visit to the Middle Eastern country.

‘I hope that in the upcoming Kuwait 3 pledging conference support will be given to Lebanon to assist the Government in meeting the needs of the most vulnerable Lebanese and refugees from Syria.’

According to the Office for the Coordination of Humanitarian Affairs (OCHA), Lebanon is the country with the highest ratio of refugees per capita in the world and is increasingly beleaguered as the Syrian crisis stretches into its fifth year. The country’s public services are overstretched, economic growth has slowed and unemployment is rising. As social tensions grow, OCHA noted, Lebanon “needs international support to maintain its stability.”

Trots att flyktingströmmen från Syrien förväntas öka har Libanon börjat försvåra för syrier och att stänga sina gränser. Det skäl Libanon själv för fram är brist på finansiering “funding needed”:

”Working alongside the United Nations and other agencies as part of a joint international appeal last year, the Lebanese government was able to raise only about $700 million of  $1.7 billion funding sought to help deal with the crisis.”

Libanon har alltså fått 6 miljarder kronor av de drygt 14 miljarder kr de bad om och har ett finansieringsgap på ca 8 miljarder kronor. 6 miljarder uppdelat på 1.8 miljoner flyktingar blir 3000 kronor per flykting. Norges 22 miljarder kronor för tio tusen flyktingar blir 2.200.000 per flykting de första tio åren. Det är inga perfekta jämförelser. Libanon ger temporära uppehållstillstånd tills kriget är slut medan Norge ger permanenta uppehållstillstånd och förbinder sig att försörja flyktingarna framöver. Beroende på hur man räknar är hursomhelst kostnaden per mottagen flykting någonstans mellan 70 och 700 gånger högre i Norge.

Naturligtvis är livskvaliteten för flyktingar i Norge betydligt högre än i Libanon, om än inte 70 gånger högre. Det är samtidigt ingen naturlag att Libanons flyktingförläggningar ska lida av resursbrist. Det är ett val att svälta länder som Libanon på finansiering för att i stället allokera resurserna till invandring.

Sveriges kostnader för asylmottagning samt långsiktig försörjning av flyktingar är minst 80 miljarder kr för ett antal tio tusen flyktingar per år. FNs samlade finansieringsmål för 12 miljoner Syriska flyktingar är samtidigt ca 70 miljarder kronor (de brukar inte få in allt de äskar). Detta är en resursallokering som ingen rationell humanist kan försvara. Det är på samma sätt en skandal att Sverige har skurit 10 miljarder kronor ur biståndsbudgeten till förmån för bland annat flyktingsmugglare och Bert Karlsson.

Den medmänskliga reaktionen för dem som ser situation i Mellanöstern är att försöka rädda alla, eller i varje fall så många som möjligt. Sverige och Norge är små, rika och dyra länder. Det vore därför omöjligt för Sverige eller Norge att med invandring lösa flyktingkrisen för 12 miljoner syrier eller de drygt 50 miljoner på flykt i världen totalt. Det skulle däremot vara fullt realistiskt att ensamt fördubbla UNHCRs budget för samtliga 12 miljoner syriska flyktingar. Det skulle kosta 70 miljarder kronor per år. Att fördubbla Libanons budget för 1.8 miljoner flyktingar skulle kosta 6 miljarder kronor. Sverige har råd att ge alla flyktingar skydd, men inte genom invandring.

Mitt skissartade förslag är därför att Sverige ska ge två kronor till FNs flyktingprogram för varje krona som sparas på reducerad invandring. Detta kan kombineras med åtagande om kvotflyktingar och temporära uppehållstillstånd till dem med skyddsbehov. Om exempelvis Norge följer med kan stödet till världens drygt 50 miljoner flyktingar två- eller tredubblas. En irrationell flyktingpolitik som till stor påfrestning för det egna samhället hjälper en bråkdel av dem på flykt är inte det enda alternativet som står till buds. Om viljan och förnuftet fanns vore det inte omöjligt för Sverige att agera som en äkta moralisk stormakt och faktiskt lösa den globala flyktingkrisen.

Silent Majority: 58 procent uppger till Demoskop att invandringen är för stor

Opinionsundersökningar om invandring är liksom många andra frågor känsliga för hur frågan formuleras. När Eurobarometern frågade om invandring ”väcker en positiv eller negativ känsla hos dig” svarade 72 procent positiv. När SOM-undersökningen ställde frågan det är ett bra förslag att öka flyktingmottagandet svarade däremot bara 18 procent ja. Nu finns en ny mätning från Demoskop beställd av den liberala tankesmedjan Den Nya Välfärden som visar en mer restriktiv invandringsopinion:

En majoritet tycker att invandringen är för stor. 58 procent anser detta, vilket kan jämföras med att 8 procent tycker att den är för liten. 34 procent tycker att den varken är för stor eller för liten. Sedan 2012 har invandringsopinionen blivit mer negativ. Andelen som tycker att invandringen är för stor har ökat med 13 procentenheter, från 45 procent till 58 procent. Inte bara är fler negativa, dessutom har andelen mycket negativa ökat mest.”

58 procent av allmänheten anger att invandringen är för stor medan 8 procent anger att invandringen är för liten. Detta trots att Demoskops undersökning till skillnad från SOM-undersökningen inte är anonymiserad. Vi ser återigen att eliten i form av etablerade politiker och journalister är ideologiska extremister i förhållande till allmänheten. Media företräder nästan enbart de 8 procent som tycker att invandringen är för liten. Inte nog med detta, journalisterna utnyttjar sin position för att ljuga om opinionsläget och låtsas att de företräder majoritetsuppfattningen. Nya Moderaternas eftervalsanalys påstår på samma sätt ”En majoritet av väljarna stödjer den nuvarande migrationspolitiken”, utan att ange källa.

Demoskops mätning visar att motstånd mot invandring ökat i alla inkomstsegment så att det inte längre finns några större skillnader mellan låg- och höginkomsttagare. Kristdemokraterna är det parti där motståndet ökat mest. Moderaternas väljare är i den här mätningen liksom många andra väldigt restriktiva. Stora delar av Moderaternas partiledning och MUF driver mot en radikala vision om fri invandring som går tvärtemot sina kärnväljares uppfattning.

demos

 

Miljöpartiets väljare är den enda grupp där fler anser att invandring är för liten än för stor. Vi får här en ledtråd till den skeva rapporteringen av dessa frågor. Professor Kent Asp är den som har forskat mest om svenska journalisters politiska sympatier. Journalistundersökningen utförs av “Institutionen för journalistik, medier och kommunikation” vid Göteborgs universitet (JMG) genom att skicka enkäter till 2500 slumpmässigt valda journalister. Asps studier visar att journalistkåren har blivit väldigt ideologiskt avvikande. Fler journalister på SVT sympatiserar med vänsterpartiet än som sympatiserar med den samlade borgerligheten. Journalistkåren är mer vänstervriden i relation till allmänheten idag än de var 1968. Åsiktsklyftan mellan journalister och folket har aldrig varit större.

Asp2

 

 

 

 

ASP3

Värdeprogressiva Miljöpartiet har stöd av ungefär 6-7 procent av allmänheten. Samtidigt får Miljöpartiet stöd av 54 procent av journalisterna på Sveriges Radio och 52 procent av journalisterna på SVT(!).

Låt mig passa på och göra en utvikning. Public Service får 8 miljarder kr per år i kollektiv finansiering för sitt samhällsuppdrag att opartiskt och sakligt rapportera sanningen. SVTs och SRs uppgift är att företräda alla medborgare, inte att driva en politisk agenda. De senaste åren har Public Service misskött sitt samhällsuppdrag. Journalisterna tycks tro att de äger SVT och har rätt att driva det som en lekstuga för vänsterprogressiva.

Ett exempel bland många kunde vi se 13 maj när Aktuellt rapporterade att Australiens program för att hindra båtflyktingar inte lyckades reducera antalet båtflyktingar. Påståendet är inte i närheten av att vara korrekt. Australiens motsvarighet till SVT heter SBS. Deras statistik visar att det mellan 2011 och 2013 årligen dog mellan 200 till 400 flyktingar på väg till Australien. Detta är fruktansvärda siffror som ledde till att Australien 2013 drev igenom reformen i fråga. År 2014 dog 5 flyktingar, och under första halvan av 2015 har det dött en flykting.

Australoia

Det går att kritisera Australiens program som onödigt inhumant. Det är däremot ett obestridligt faktum att dödlighet sjunkit med nästan 99%. Det handlar här inte om att man vinklar reportaget lite. SVT ljuger med två order of magnitude i en fråga om liv eller död.

Grova faktaförvanskningar som denna visar att den svenska journalistkåren inte är mogen att självreglera sig. Ett problem är att många journalister har en avslappnad attytid till objektiv fakta och är villiga att fara med osanning om det gynnar deras agenda. Ett ännu större problem är att kåren blivit är så ideologisk homogen att de inte granskar varandra i invandringsfrågor.

De allra flesta journalister på SVT tillhör de 8 procent av befolkningen som tycker att Sverige tar emot för få invandrare. Journalisterna betraktar det inte som sitt uppdrag att ta hänsyn till de 58 procent av allmänheten som inte sympatiserar med Miljöpartiets invandringspolitik. De tycks tvärtom se det som sin uppgift att indoktrinera dem som tycker fel, exempelvis de som använt internet för att ta reda på korrekta uppgifter om Australiens båtflyktingar. Journalistkåren tycks inte förstå att deras inkompetenta rapportering av invandringsfrågor underminerar Public Service existensberättigande.