Nya avslöjanden i Wolodarskiaffären, Norska journalistförbundets tidning Journalisten bekräftar mörkläggning

Ansedda Journalisten ges ut av norges journalsitförbund Norsk Journalistlag. Anklagelserna mot Dagens Nyheter av invandringskritiska tablioden Nyheter Idag har hittintills inte undersökts vidare av svensk media. Norska Journalisten har däremot intervjuat den polispsykolog och den polisman som tipsade DN om övergreppen i augusti, och skriver att de “framstår som trovärdiga källor”. Journalistens artikel “Övergrepp mot unga flickor, ett halv års tystnad  i svenska medier” bekräftar de explosiva anklagelserna mot DN, och måste beskrivas som ett bombnedslag i den växande Wolodarskiaffären.

journalsiten

Utdrag: “Två dagar efter konserten blev Dagens Nyheter kontaktade av en psykolog som hade varit närvarande. Eftersom han hade arbetat på uppdrag av polisen i många år fick han mycket information både på plats och i efterhand. Psykologen såg till att tidningen också fick kontakt med polisinspektören som jobbade under festivalen. Dagens nyheter publicerade inte källornas information. Det verkar som att redaktörerna bara pratat med polismannen i några sekunder. Polismannen säger att han ringde till journalisten minst fem gånger utan att få prata med henne. Tidningen har å sin sida sagt att de inte fick informationen bekräftad, men har inte gått närmare in på vilka ansträngningar de faktiskt gjorde.”

Nyheter Idag har publicerat vad de menar är ett SMS från DNs Hanne Kjöller till polismannen som vittnade händelserna och försökte få DN att skriva om de.

sms

 

 

 

Journalisten skriver vidare:

“Polisinspektören har alltså varit i kontakt med DNs reporter Hanna [sic] Kjöller efter att psykologen kopplat samman dem. Men han kan inte berätta vad som hände och fick senare inte kontakt med tidningen. Nu säger Dagens Nyheter att de inte lyckades få psykologens information bekräftad och hänvisar till att de bara hade en enda anonym källa.”

Den förklaring som förts fram av DNs redaktionschef Caspar Opitz är “Vi hade gärna gjort samma nyhetsjobb i somras, om vi bara hade fått bekräftat att detta var en stor och omfattande händelse. Vi kom inte längre än en källa, som ville vara anonym och inte arbetade hos polisen”

Journalisten bekräftar att det finns inte en utan två vittnen och att en polis har varit i kontakt med DN. Det verkar som att tidningen inte bara är skyldig till mörkläggning i augusti utan har ljugit i ett försök till coverup de senaste dagarna. DNs Caspar Opitz ger inga förklaringar till Journalisten annat än att Nyheter Idag är en högerpopulistiskt hatsite, trots att Journalistens artikel inte baseras på Nyheter Idag utan på intervjuer med psykologen och polismannen.

“Til oss skriver Opitz at han har ekstemt mye å gjøre og ikke rekker å snakke med Journalisten. Vi innvender at det er synd om vi må viderebringe kritikk av Dagens Nyheter uten å få stille dem spørsmål og få kommentarer fra redaksjonsledelsen. Han svarer kort: «Hej igen Helge, du får själv välja om du vill citera anklagelser från en högerpopulistisk hatsajt eller inte»

Journalistens artikel kan läsas här.

Det är extra pinsamt för den svenska journalistkåren att det krävdes en norsk tidning att granska och bekräfta anklagelserna mot DN. En artikel i New York Times kontrasterade debattklimatet i Sverige med mer öppna Norge: “In Sweden, a closely patrolled pro-immigration “consensus” has sustained extraordinarily liberal policies while placing a virtual taboo on questions about the social and economic costs. In Norway, a strong tradition of free speech and efficient administration has produced a hard-nosed approach about which refugees, and how many, to take in.

Uppdatering: vänliga läsare har översatt Journalistens artikel till svenska:

Övergrepp mot unga flickor – ett halvt års tystnad i svenska medier

Journalisten talade med anonyma källor som varnade Dagens Nyheter.

– Jag var på jobbet under festivalen We are Sthlm två eller tre kvällar, berättar en svensk polisinspektör för Journalisten.no. Vi kallar honom “Lars”, som är det namn han fått av Nyheter Idag.

– Det var illa.

Övergreppen mot unga flickor på konserterna i Kungsträdgården i augusti har fått stor uppmärksamhet i svenska och norska medier efter att de blev kända i helgen. Den stora, svenska tidningen Dagens Nyheter har avslöjat att polisen höll tyst om händelserna, men har också själv fått kritik för att mörklägga sin egen roll.

Tidningen blev varse två dagar efter den sista konserten i somras, men följde inte upp händelsen. Den invandringskritiska, lilla nättidningen Nyheter Idag angriper Dagens Nyheter och får själv kritik för att vara en “konspiratorisk hatsite”.

Journalisten.no valde att prata direkt med nättidningens källa.

Började 2008

– Var ni förberedda? frågar vi polisinspektören.

– Det är inte ett helt nytt fenomen, även om det framställs så. Första gången jag såg dessa gäng var under festivalen Ung08 i Stockholm, alltså för 7– 8 år sedan. Då var problemet att man rånade i grupper, säger polisinspektören.

– Personrånen var uteslutande riktade mot svenska eller ljusa pojkar och alla rånarna bestod av invandrargäng. Det ledde till att de svenska ungdomarna knappt kunde vara på festivalen. Gick de in på konserten fick de stryk. Stod de utanför blev de rånade.

Polismannen förklara ensidigheten i brotten med att svenska ungdomar sällan går på konsert i stora grupper. De är oftast två– tre tillsammans, medan förortsgängen är tio– tolv stycken. Och svenskarna kan ha mer pengar och dyrare saker.

Dessutom är det liten risk att rånarna ska träffa på offren igen. De bor på olika ställen.

De senaste åren har sexuella övergrepp mot flickor präglat festivalen, enligt “Lars”.

Få anmäler

– Samordningschefen sade under förberedelserna att det har blivit ett stort problem. Han bad oss avlägsna gängen enligt polislagens paragraf 13 och anhålla eller avvisa beroende på bevisunderlaget.

Normalt blir få personer anhållna och anklagade. Det kräver vittnen som vill anmäla, och polisen griper delsvis in för att förebygga. Under fjolårets festival blev de flesta bortkörda från konsertområdet.

Polismannen säger att runt 200 personer blev omhändertagna under festivalens lopp.

– Varför är det naturligt att bara bortföra personer om mycket unga flickor blivit utsatta för trakasserier?

– Om det är gäng på 10 personer har några tafsat, några har klämt och några har stått runt omkring. Om vi får upplysningar som kan ligga till grund för åtal kan det bli fråga om anhållan. De andra släpps.

Han berättar att flickorna som skriker för att väcka uppmärksamhet sällan anmäler när polisen ingriper mot gängen. Därför saknas grund för åtal.

– En ung flicka var först livrädd för att säga ifrån. Då skulle hon bli hemkörd och inte fått lov att gå på festivalen dagen efter. Men det som hände kommer säkert följa efter henne under lång tid.

Tyst förra året

Det fanns många ögonvittnen till att polisen ingrep mot pojkar och unga män som antastade ned till omkring 13 år gamla flickor framför scenen där Zara Larsson uppträdda på festivalens avslutningskonsert 15 augusti i fjol. Arrangörer, säkerhetsvakter och frivilliga såg att dussintals hämtades ut från folkmängden och fördes till polisens tält.

Troligen registrerades inte namnet på de flesta. Många blev bortkörda. En person dömdes senare.

De flesta eller alla som blev bortkörda från festivalen var invandrarungdomar. Många var enligt källan så kallade “ensamkommande”, alltså ensamma, afghanska asylsökare. De agerade i grupp och flickorna hade inget att sätta emot.

Två dagar efter konserten blev Dagens Nyheter kontaktade av en psykolog som hade varit närvarande. Eftersom han hade arbetat på uppdrag av polisen i många år fick han mycket information både på plats och i efterhand. Psykologen såg till att tidningen också fick kontakt med polisinspektören som jobbade under festivalen.

Suddiga skuggor

Dagens nyheter publicerade inte källornas information. Det verkar som att redaktörerna bara pratat med polismannen i några sekunder. Polismannen säger att han ringde till journalisten minst fem gånger utan att få prata med henne. Tidningen har å sin sida sagt att de inte fick informationen bekräftad, men har inte gått närmare in på vilka ansträngningar de faktiskt gjorde.

Det skrevs inget om övergreppen i Dagens Nyheter under sommaren, och heller inte i andra svenska medier. [anmärkning: tidigare års övergrepp togs upp av SR i augusti inför årets festival] I det första omnämnandet av händelserna i fredags, skrev tidningens medarbetare Lasse Weirup att det för honom var oklart varför medierna inte fångat upp händelserna.

Övergreppen i Köln på nyårsnatten ledde till att den svenska tidningen plockade upp tråden så långt i efterhand.

De två svenskarna som vände sig till Dagens Nyheter och senare har pratat med Nyheter Idag, har valt att vara anonyma med hänsyn till sitt arbete och anseende. Vi har inte haft tillfälle att träffa dem, men har genomfört långa telefonintervjuer. De framstår som trovärdiga källor.

Inte ett nytt fenomen

Polisinspektören har alltså varit i kontakt med DNs reporter Hanna [sic] Kjöller efter att psykologen kopplat samman dem. Men han kan inte berätta vad som hände och fick senare inte kontakt med tidningen. Nu säger Dagens Nyheter att de inte lyckades få psykologens information bekräftad och hänvisar till att de bara hade en enda anonym källa.

“Lars” var bara en av många poliser som deltog i ordningsarbetet i Kungsträdgården.

– Förväntade ni er att medierna skulle belysa övergreppen?

– Ingen erfaren polis är förvånad över att det inte får uppmärksamhet.

– Varför?

– Man vill inte beskriva verkligheten som den är. Den är obekväm och överensstämmer inte med vad man har bestämt sig för. Det är som om propaganda rullas ut.

Upplopp i förorterna

“Lars” säger att han slutat att läsa Dagens Nyheter efter oroligheterna i svenska förorter som Rinkeby, Tensta och Husby 2013.

– Jag var i fält överallt och jobbade mycket de veckorna. Det jag läste stämde helt enkelt inte.

Såhär beskriver han arbetet i Stockholms förorter:

– Vi kan inte lämna bilen för att genomföra ett uppdrag. Vi måste också ha någon som vaktar fordonet. När man ger sig ut blir man snabbt omringad av 15– 20 stycken, halvt eller helt maskerade. De frågar vad vi gör där och säger att vi ska passa oss. Man kan inte ingripa, och måste akta sig för sten och peklaser som skadar ögonen.

– Jag känner inte igen mig i medierapporteringen. Folk borde få chansen att skapa sig en egen uppfattning baserat på att man berättar som det verkligen är.

Otroligt lätt att få bekräftat

– DN har förklarat att de inte lyckades få in uppgifterna i augusti. Att du inte fick kontakt kan ju skyllas på misstag eller missförstånd. Hur svårt skulle det vara att få händelserna i Kungsträdgården bekräftade?

– Det hade varit lätt, otroligt lätt. Journalister ringer varje dag till arresten och till jourhavande och frågar: Hur är ordningssituationen? Hur många är anhållna eller tagna i förvar? Hur är situationen där och där?

– Får de sanningsenliga svar?

– Det händer aldrig att den polis som svarar inte berättar hur många som är anhållna eller tagna i förvar.

– Och det är inte bara polisens närvaro. Det är arrangörer, ordningsvakter, mammor och pappor, socialtjänsten, kyrkan. Det är tätt med folk från samhällets sida. Och det som händer, händer trots samhällets stora närvaro.

– Hur hade det varit om det inte fanns en stor närvaro av vuxna?

– Då hade det varit Köln.

Vi frågar polismannen om hans bild av situationen i Stockholm är präglad av att han är negativt inställd till stor invandring eller av andra politiska uppfattningar.

– Jag skulle säga tvärtom. Mina politiska uppfattningar är färgade av jobbet. Jag har en ung dotter och är orolig för hennes uppväxt här. Systemet har havererat i förorterna, ändå hade vi både tid och råd när allt detta började. Nu gör vi det utifrån andra förutsättningar. Jag förstår inte hur det ska kunna gå ihop. Vi kommer att stå inför problem som får de nuvarande att framstå som banala.

– De gick målmedvetet mot scenen

Polispsykologen var som privatperson på plats under Zara Larssons konsert på Kungsträdgården tillsammans med några unga släktingar. Han var alltså inte där i arbetet, men stödjer den bild som polisinspektören ger.

Han insisterar på anonymitet med hänsyn till sitt känsliga yrke och för att han vill kunna behålla sina uppdrag. Vi kan kalla honom “Gunnar”.

– Jag ser grupper av män, polisen sa att de var från Afghanistan, som målmedvetet gick rakt mot folkmängden framför scenen med huvorna uppdragna. Många såg väsentligt äldre ut än 20. Polisen och vakterna plockade kontinuerligt ut några av dem från folkmängden och poliser berättade att de hade överfallit unga flickor.

– Jag såg detta själv, för de var inne i folkmassan. Polis och vakter såg inte övergreppen själva, därför kunde de inte anhålla.

– Vad hände med dem?

– De blev släppta, ingen blev häktad. Många av flickorna försvann. Och det var omöjligt att säga vem som gjorde vad. De bildade en vägg. Ofta knuffade de ned flickorna på marken och tog dem på brösten, mellan benen och på rumpan. Det var mer sexuellt än rån. Det handlade om sex, inte om pengar.

10 av 10 sa att de hade blivit antastade

Psykologen säger att övergreppen verkade vara organiserade. De kom i grupper, lugna, förberedda med huvorna på. De verkade målmedvetna och gick rakt in i folkmängden. Det började när det blev mörkt. Atsmofären var helt annorlunda när det var ljust, säger han.

– En av mina släktingar pratade med några av flickorna, ca 10 stycken. Alla sa att de hade blivit tafsade på. Inte några av dem, utan alla. En sade något som jag fortfarande minns: “Men jag antar att jag får vänja mig vid det”.

– Det är något av det värsta jag har hört. Många var väldigt unga, jag såg flickor som måste ha varit 13.

Räknade med mediabevakning

Eftersom det var så mycket folk där, så mycket polis, organisatörer och vakter, räknade polisen med att han skulle få läsa om det i tidningarna nästa dag.

– Jag var chockerad över hur många människor som gjorde detta. Dagen efter såg jag ingenting i medierna, inte ett ord.

Han bestämde sig för att ge DN ett tips så att de skulle kunna skriva om det. Han valde skribenten Hanne Kjöller eftersom hon hade skrivit om kontroversiella saker förut.

– Jag skickade ett mail den 17 augusti, det är mailet som Chang (Chang Frick som driver nättidningen Nyheter I dag [sic], journ.anm.) har en bild på.

– Hon kontaktade mig strax därpå och var väldigt intresserad. Jag berättade för henne vad jag har berättat för dig, men jag berättade inte direkt att de troligtvis var från Afghanistan. Jag pratade bara om “män” och “pojkar”.

När han under samtalen med Kjöller nämnde att polisen hade sagt att det stora flertalet var från Afghanistan och att några av dem precis hade kommit till Sverige ändrades tonen, säger “Gunnar”.

– Jag tänkte direkt att hon trodde jag var rasist. Hon ställde inga frågor om angriparna.

Men hon sa att hon skulle kontakta polisen. Jag gav henne kontaktinformation till polisinspektören.

”Jag blev rasande”

– Men hon växlade ju bara några ord med honom. Jag räknade med att hon hade fegat ur eftersom frågan var för känslig. Jag blev rasande.

Psykologen tipsade senare Svenska Dagbladets kommentator Per Gudmundsson, men han svarade inte.

– Jag kände mig helt maktlös. Båda två skriver om saker som få vågar prata om, så jag antog att det inte gick. Klimatet här i Sverige är absurt.

– Nu skriver Dagens Nyheter att de kollat upp men inte fått det bekräftat. Det är omöjligt. Om de hade gjort 10 minuters research hade de hittat någon som skulle kunna bekräfta min historia.

DNs Hanne Kjöller tog kontakt med psykologen igen efter övergreppen i Köln på nyårsnatten. Han hävdar att hon förklarat fadäsen i augusti med att redaktionschefen för tidningens Stockholmssektion menade att upplysningarna “lät som fabrikationer från Sverigedemokraterna”. I de nya samtalen med psykologen ska hon ha förnekat det uttalandet.

Tidningen svarar inte

Svensk polis har de senaste dagarna erkänt att det var ett misstag att inte upplysa offentligheten om övergreppen under “We Are Sthlm” i somras. Rikspolischefen har antytt att man dolde det pga politiska mål.

Nyheter Idag tycker att Dagens Nyheter ska ta sin del av skulden för att händelserna blev mörklagda och skriver att tidningen ljuger i sina förklaringar. Nättidningen har knappt fått komma till tals i svenska medier efter kritiken, utan har blivit stämplad som högerextrem och mediekritiken som “ett drev”.

Chang Frick har bakgrund i Sverigedemokraterna. Han påpekar att Nyheter Idag är anslutna till det pressetiska systemet i Sverige.

Vi har kontaktat Dagens Nyheter för att få deras kommentar till kritiken. Det är redaktionschef Caspar Opitz som hanterar saken. Han har låtit sig intervjuas av svenska Journalisten och några andra medier.

Till oss skriver Opitz att han har extremt mycket att göra och inte hinner prata med Journalisten. Vi menar att det är synd om vi måste förmedla kritik mot Dagens Nyheter utan att få ställa frågor till och få kommentarer från redaktionsledningen. Han svarar kort:

“Hej igen Helge, du får själv välja om du vill citera anklagelser från en högerpopulistisk hatsajt eller inte”, och hänvisar till uttalanden han har gjort till sin egen tidning och journalisten.se.

Working Paper om entreprenörbeskattning

Här är ett ny studie av mig och professor Magnus Henrekson om optionsbeskattning och entreprenörskap, som nu finns som IFN Working Paper.

Stock Option Taxation and Venture Capital Activity: A Cross-Country Comparison

“One response to uncertainty and transactions costs in VC-finance is to compensate founders (and other key personnel) with stock options under complex contracts. Entrepreneurs are granted stock options contingent on firm performance, vesting and other criteria. While most countries tax stock options as labor earnings, the United States allow them to be taxed at a low capital gains tax rate. The interaction of favorable tax treatment and inherent advantages has led to near universal use of stock options in American venture capital deals, while this remains less common in Europe.

The effective tax treatment of stock options depends on tax practices and is not readily observed using statutory tax rates. We asked the local offices of the tax consultancy firm PwC to calculate the effective tax rate for a standardized entrepreneurial case in 22 countries, finding that countries with favorable tax treatment have more VC activity. One advantage of this tax policy is that it narrowly targets entrepreneurial startups without requiring broad tax cuts”

 

Told you so

Migrationsverket rapporeterar färre än 150 asylsökande igår. DN medger:

”Antalet personer som söker asyl i Sverige har minskat sedan id-kontrollerna infördes. Minskningen är särskilt påtaglig i Malmö. Skånepolisen tror att flyktingar kommer att söka andra vägar in i Sverige. Antalet personer som söker asyl i Sverige har minskat sedan id-kontrollerna infördes. Minskningen är särskilt påtaglig i Malmö. Skånepolisen tror att flyktingar kommer att söka andra vägar in i Sverige.

Den 4 januari infördes id-kontroller på bussar, tåg och färjor som går från Danmark till Sverige. Dagen före sökte 203 personer som anlänt till Malmö asyl i Sverige. Tre dagar efter sökte 42 personer i Malmö asyl, alltså omkring en femtedel så många. Det totala antalet asylansökningar i Sverige den dagen hamnade på 148 jämfört med 236 dagen före kontrollerna infördes. – Den största förändring vi kunnat se är att nästan inte några alls kommer in till Hyllie station. Det är en direkt förändring efter id-kontrollerna, säger Eva Gun Westford vid Skånepolisen.

Medan det i stort sett inte ankommer några flyktingar till Hyllie station längre har det kommit upp till 40 personer per dag med färjan från Tyskland till Trelleborg. – Vi har sett en förändring där fler verkar dra sig till Trelleborgsbåtarna. Det är det enda sättet att komma över Öresund nu utan att behöva kontrolleras, säger hon.

Polisen i Skåne har stärkt sina kontroller över de bilar som kommer över Öresundsbron sedan id-kontrollerna infördes för tågtrafiken. Eftersom ingen id-kontroll görs på den danska sidan av Öresundsbron gör polisen i stället en gränskontroll på den svenska sidan. – Vi har en partiell gränskontroll på bron. Polisen är där dygnet runt, och de senaste dagarna har vi kontrollerat 95 procent av fordonen, säger Eva Gun Westford.”

Kommer ni ihåg när alla från Anders Danielsson till regeringen till Centerpartiet till media i flera månader insisterade på att flyktingtrycket är bortom Sveriges kontroll? De ljög.

Andra länders erfarenhet bevisade att påståendet var uppenbart inkorrekt när exempelvis Gustav Fridolin hetsade mot gränskontroller som “rakbladsstängselspolitik”, hävdade att det inte skulle funka och bröt mot internationell rätt. “Det skulle kräva att du bygger en mur runt Sverige eller satte upp stängsel. Och Sverige skulle då behöva utträda från alla internationella konventioner”.

Flyktingkrisen orsakades inte av mystiska krafter bortom vårt förstånd eller en icke-existerande upptrappning av våldet i mellanöstern. Det berodde i grunden på att EUs externa gränsskydd kollapsade, och började snabbt lösas när Sverige återinförde sitt gränsskydd. Allt annat är detaljer, non sunt multiplicanda entia sine necessitate. Tänk om någon hade sagt detta om och om igen i flera månader. Hate to say I told you so, but hell, I told you so.

Majoritet för restriktiv flyktingpolitik

I september i år kom DN/Ipsos kontroversiell mätning om flyktingopinion. Mätningen är en av de få på senare år där gruppen som vill ta emot fler flyktingar är större än de som vill ta emot färre. Som vanligt finns även en tredje stor grupp som inte tar ställning.

DN/Ipsos september
Ta emot fler: 44%
Ta emot färre: 30%

Mest anmärkningsvärt var DN/Ipsos slutsats att 56 procent av Sveriges befolkning ville ta emot flyktingar i sitt eget hem. Av dessa angav 31 procentenheter att de ville och kunde ta emot flyktingar i sitt hem medan resten angav att de ville men inte kunde. Om man ska tro DN/Ipsos var det bara 38 procent av Sveriges befolkning som inte ville ta emot några flyktingar i sina hem.

Ipsos22222

Det är svårt att hitta hur många svenskar som faktisk öppnat sina privata hem för flyktingar, men det tycks röra sig om en bra bit färre än en promille av befolkningen. Det är svårt att tro att flera miljoner svenskar genuint ville ha flyktingar boende hemma hus sig några månader sedan men att bara några hundra faktiskt öppnade sina hem. En mer trolig förklaring är att många ger socialt sanktionerade svar i personliga telefonmätningar snarare än vad de egentligen tycker.

Man bör därför vara skeptiskt till svaren gällande flyktingpolitik i personliga telefonmättningar. En annan problem med DN/Ipsos outlier-mätning är att flera av Ipsos frågor uttryckligen nämner ”Syrien”, trots att de flesta asylsökande inte är från Syrien. Det är ett sätt att påverka svar på dessa och andra frågor genom psykologiskt priming. Det är troligen så att DN/Ipsos redan i september överskattade opinionen. Efter de senaste månadernas mödosamma kampanjande får dagens mätning av Ipsos betraktas som något av en kaldush för DN.

DN/Ipsos december
Ta emot fler: 19%
Ta emot färre: 55%

dn

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Endast 8 procent av allmänheten vill ta emot betydligt fler flyktingar medan 34 procent vill ta emot betydligt färre. Det kan vara underhållande att läsa DNs spinn om varför opinionsläget skiftat. Eller som DN neutralt utrycker det, varför “opinionen kantrat igen”.

”Dagens DN/Ipsos är inte lätt att tolka. En majoritet av väljarna vill ta emot färre asylsökande, men vilken siffra har de i bakhuvudet när de svarar på frågan? Antalet har ju varierat, från omkring tusen i veckan i våras till som mest över tio tusen under en vecka i början av november.  Den som ville ta emot fler flyktingar i våras kan svara att hen vill ta emot färre nu, utan att ha bytt uppfattning om hur många nyanlända som Sverige kan ta emot. Och den som anser att Sverige ska ta emot många asylsökande, men anser att det finns en gräns, kan tycka att den nu är uppnådd.”

“Många människor fortsätter solidarisera sig med flyktingarna och vill hjälpa fler. Andra är och har varit motståndare mot att erbjuda dem skydd. Däremellan har många under hösten bytt svarsalternativ och vill nu ta emot färre flyktingar. Frågan är nu om dessa väljare anser att regeringens åtgärder är tillräckliga. Möjligheterna att kraftigt minska invandringen utan att bryta mot internationella konventioner är inte stora.”

Skrönan att att det inte går att kraftigt minska invandring utan att bryta mot internationella konventioner upprepas. DN håller även fast vid att de som hellre vill hjälpa alla flyktingar i närområdet än ett fåtal flyktingar i rika välfärdsstater är “motståndare mot att erbjuda dem skydd”.

Ipsos spinner också resultaten så gott de kan: “– Det är faktiskt lite förvånande att efter det här året, med kanske 170.000 asylsökande, så säger var femte väljare att vi kan ta emot fler. Utifrån det är det kanske inte en så negativ opinion vi ser, säger Nicklas Källebring.”

Dessa 19 procent är kanske felinformerade, och har kanske läst och trott DN rapportering att flyktingpolitik är långsiktigt lönsamt? Mot bakgrund av medias permanenta flyktingkampanj de senaste månaderna är mobilisering av 19 procent av allmänheten ett patetiskt fiasko, inte ett tecken på att DN har folkopinionen bakom sig. Det är till sist intressant att se opinion för att hjälpa på andra sätt bland de olika partiernas väljare. Centerpartiet har positionerat sig till vänster om Miljöpartiet, och dess företrädare låtsas ofta att de driver sina väljares prefrenser. Ipsos mätning bekräftar liksom andra att flertalet av Centerns inte delar partiledningens entusiasm för öppna gränser.

socialistiska

Professor i nationalekonomi om Henrik Schyfferts populistiska myter

Jag har tidigare citerat migrationsforskaren Mats Hammarstedt, professor i nationalekonomi vid Linneuniversitet. Han är återigen aktuell med en pedagogiskt debattartikel i Smålandsposten: “Faktafel hjälper inga flyktingar”.

“Varje sansad person inser naturligtvis att Sverige ska ta ansvar i flyktingkrisen och att det är angeläget med en balanserad diskussion om hur många flyktingar Sverige ska ta emot och hur flyktingarna ska integreras. Alltför ofta tar dock förenklade kalkyler och faktafel plats i flyktingdebatten. Ett exempel på förenklade kalkyler är de kostnadskalkyler som likställer kostnaderna för flyktingmottagande med Migrationsverkets kostnader för den initiala asylmottagningen. Detta innebär att man endast fokuserar på delar av de kostnader flyktingmottagandet medför. Hit hör exempelvis Vänsterpartiets Nooshi Dadgostars debattartikel i Svenska Dagbladet den 17 december i vilken kostnaderna för flyktingmottagningen reduceras ner till just de kostnader som belastar Migrationsverket. Dessa beräknas uppgå till 60 miljarder kronor år 2016.

Problemet med denna siffra är att den endast omfattar Migrationsverkets kostnader för initial asylmottagning. Efter detta kvarstår omfattande kostnader för bland annat socialbidrag, bostadsbidrag och andra transfereringar samt offentlig konsumtion. Det är således fel att likställa kostnaderna för flyktingmottagning med Migrationsverkets kostnader för initial asylmottagning.

I samma fälla går de hemmasnickrade kalkyler som presenterats av, får man anta, välmenande humanister som vill övertyga opinionen om att kostnaderna för att ta emot flyktingar är så låga att de knappt behöver diskuteras. Hit hör Henrik Schyfferts uppmärksammade inlägg från september. Efter att ha ställt Migrationsverkets kostnader för asylmottagning för år 2015 i relation till storleken på den svenska befolkningen konstaterade Schyffert att kostnaderna för flyktingmottagandet kunde finansieras om varje svensk avstod några pizzor, en Fanta och sitt abonnemang på Netflix.

Fredrik Virtanens inlägg i Aftonbladet den 5 december driver samma linje och konstaterar att ingen behöver köpa sämre rödvin för att Sverige tar emot flyktingar. I Dagens Nyheter den 3 december konstaterar sociologen Roland Paulsen att Migrationsverkets prognos över kostnader för asylmottagningen för år 2016 uppgår till ovan nämnda 60 miljarder kronor. Därefter kastar han in den gamla överflödssymbolen julhandeln i debatten och låter påskina att en inställd julhandel skulle kunna finansiera kostnaderna för flyktingmottagandet.

Utöver de förenklade kalkylerna finns så faktafelen. Dessa framförs förvånande nog även av personer med ansenlig politisk tyngd. Ett sådant fel är den alltför ofta återkommande ”sanningen” att det i genomsnitt tar sju år innan en nyanländ flykting får arbete i Sverige. Detta framfördes av Carl Bildt den 13 december i programmet ”Köttberget checkar ut” i SVT, samt av LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson i Dagens Industri den 16 december.

Problemet med denna ”sanning” är att den inte är sann. Fakta från Statistiska Centralbyrån visar istället att ungefär hälften av de flyktingar som kommer till Sverige har sysselsättning efter åtta år i landet. Skillnaden mellan att ungefär hälften av flyktingarna kommer i arbete efter åtta år och det felaktiga påståendet att genomsnittstiden för att komma i arbete är sju år är markant. Mot bakgrund av att en del flyktingar inte alls kommer i arbete är det till och med tveksamt huruvida det ens med säkerhet går att beräkna genomsnittstiden fram till att flyktingar får sitt första arbete i Sverige.

Sverige har inte haft en väl fungerande integration av flyktingar på årtionden. Den offentliga sektorns kostnader för integrationen av flyktingar är därför högre än de kostnader som är förenade med det initiala flyktingmottagandet. En onyanserad debatt baserad på förenklingar och felaktigheter förbättrar knappast situationen.”

Henrik Schyffert gjorde fler misstag än att ignorera kostnader som uppstår efter  mottagning. Schyffert påståenden om flyktingmottagning “det kostar oss alltså två quattro stagionis, en stor Fanta och ett Netflix-abonnemang” bygger på att innitial kostnad för mottagning är 27 miljarder. Som Mats Hammarstedt påpekar är innitialla mottagningskostnader för migration och etablering 60 eller 70 miljarder kronor. Jag vet inte var Schyffert fick siffran 27 miljarder från, men en vanligt källa till förvirring är att kostnaderna är uppdelade i två budgetposter, “migration” och “etablering”. En annan möjlighet är att han tittat på gamla siffror eller blandat samman kostnadsökning med totala kostnader.

Även andra av Henrik Schyfferts siffror är rena påhitt, exempelvis påståendet  “Vi hade i Sverige 40000 invandrare förra året”. Enligt SCB hade Sverige 2014 en invandring på ca 127000 och en utvandring på 51000. Schyfferts tycks ha tagit en del av sina påhittade uppgift från marxistiska ETC, en diskretiderat källa få utanför extremvänstern tar på allvar.

scb

 

 

 

 

Skiljelinjen i invandringsdebatten är inte främst mellan höger och vänster, utan mellan Economics och Shyffertnomics. Bland de insatta finns ingen större diskussion om man ska tro SCB om antal invandrare eller i stället tro på Schyffert och ETC över SCB. Det finns dock en stor publik på social media som inte är vana att tolka statistik och budgetsiffror, som lätt blir förvirrade av faktadebatten, och som gärna vill tro på Schyfferts populistiska budskap att man kan äta katan och ha den kvar.

Skulden för att desinformation om enkla uppgifter sprids i debatten är inte främst Henrik Schyfferts. De som verkligen borde skämmas är alla tiotusentals som okritiskt delade komikerns påhitt och tryckte det ned i halsen på sina vänner på social media. Det finns faktiskt ingen ursäkt för vuxna människor att sprida grova sakfel som man kan kolla upp på några sekunder på SCB eller regeringens hemsida.

Anders Lindberg gräver vidare i DNs nazistspår, och avslöjar den räta linjens konspiration

DN skrev nyligen en artikel om etnonationalister som blev uteslutna ur SD och deras försök att skapa kopplingar till näringslivet. DN använder lösa insinuationer  för att försöka koppla mig med dessa extremistkretsar, med då William Hahne säger sig vara inspirerad av mig ”Hahne framhåller nationalekonomen Tino Sanandaji som en inspirationskälla”

Det räcker att upprepa att jag aldrig träffat eller haft kontakt med William Hahne.

Anders Lindberg kände att DN smutskastningsförsök var för subtil. Aftonbladet lägger mig i samma bild som William Hahne och blandar samman citat av mig och extremister för att kleta de på mig. Aftonbladet undanhåller givetvis att det inte existerar några kopplingar mellan oss annat än att Hahne nämner mig i DN.

DN

”En ikon bland invandringskritiska nät­aktivister.” Så beskriver journalisten Björn af Kleen ekonomen Tino Sanandaji i ett ­reportage om den nationalistiska miljö som växt fram kring Sverigedemokraterna. –  Jag gillar att högutbildade, intellektuella personer frontas för den invandringskritiska rörelsen, säger William Hahne, tidigare ledande i SDU men ­numera utesluten.

“Blir som med Indianer”

Tino Sanandaji har bland annat hävdat att om nuvarande politik fortsätter är personer med ”invandrarursprung” i majoritet i Sverige efter 2025. Tesen drivs på de flesta högerextrema sajter även om själva tidpunkten skiftar. Om vi inte stoppar invandringen blir det som med ­indianerna – vi får bo i reservat. Och liknande. Beräkningen av tidpunkten gjorde Sanandaji genom att ta ökningen av antalet asylsökande och dra ut trenden in absurdum. Med samma teknik kan man bevisa vad som helst. Exempelvis: I går åt jag ingen pepparkaka, men i dag äter jag fem pepparkakor. Med samma ökningstakt äter jag i morgon tio pepparkakor och om två veckor nästan hundra. Pepparkakskollapsen är bara en tidsfråga.”

Anders Lindeberg har fortfarande svårt förmellanstadiematte. Jag skrev ”Det som pågår i Sverige idag är en aldrig beprövad linje som ingen västvärld någonsin varit i närheten av. Om den mot förmodan skulle fullföljas kommer de med invandrarursprung bli majoritet inom ca 10-15 år”

10.000 asylsökande per vecka motsvarar en årstakt på drygt en halv million per år. Magdalena Andersson skrev på samma sätt ”Om det frampå nästa år fortsätter att komma 1500 personer om dagen, då hamnar i ett helt nytt läge. Då handlar det om en halv miljon människor på årsbasis”.

Jag beräknade hur många som skulle komma om dåvarande årstakt skulle fortsätta några år, det handlar inte om att “ta ökningen av antalet asylsökande och dra ut trenden in absurdum”. Om årstakten mot förmodan fortsätter i femton år blir det nära åtta miljoner. Vi vi ignorerar skottår: 10.000 x 52 x 15 = 7.800.000

Detta har inget med ökningstakt att göra. Det är fascinerande att Anders Lindberg efter flera inlägg fortfarande inte förstår något så enkelt. Hans hånfulla räkneexempel blandar samman multiplikation och accelererande ökningstakt, vilket är lagom imponerande för en vuxen person som gått ut gymnasiet.

För att säga det på ett mindre abstrakt sätt så Aftonbladet förstår är min liknelse: Om man äter tio pepparkakor om dagen i tio år summerar det till 36.500 pepparkakor.

Anders Lindberg ändrar detta till: “I går åt jag ingen pepparkaka, men i dag äter jag fem pepparkakor. Med samma ökningstakt äter jag i morgon tio pepparkakor och om två veckor nästan hundra”

Mitt räkneexempel var om samma höga nivå skulle fortsätta i 10-15 år med noll ökningstakt. Du äter tio pepparkakor idag, tio imorgon, och tio om två veckor, inte hundra. Lindberg hittar på ett eget exempel med ständigt ökande ökningstakt och motbevisar sitt eget påhitt. Trots att han har dummat ned det till pepparkakskalkyl för att reducera abstraktionsnivån förstår inte Lindberg skillnaden mellan vad vi gjort.

Anders: I grundskolan lär man sig matematiska begrepp som multiplikation och den räta linjens ekvation. När barn blir lite äldre lär de sig lite mer avancerade koncept som ökningstakt och derivata och att den räta linjen kan böja sig. Jag förstår att detta kan låta som hokus pokus för er på Aftonbladets, men jag lovar förklara det för dig till slut. Att räkna på pepparkakor är rätt tänkt, och ibland hjälper det med bilder för de som har svårt för tal.

expon

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Detta var förresten syftet med DNs naket långsökta försök att koppla mig med William Hahne på basis av andrahandsassociationer. DNs insinuationer öppnar för ännu mer skrupelfria aktörer som Anders Lindberg att låtsas koppla mig till William Hahne genom att citera DN.

Ett annat bevis av Anders Lindberg att jag har högerextrema tendenser är för övrigt att jag använder begreppet “invandrarursprung”, precis som svenska myndigheter och den rödgröna regeringen. Det finns andra påhitt på samma nivå som inte är värt att bemöta.

Mellanstadiematte är kanske inte Anders Lindbergs grej, men det är inte en man helt utan talang. Om man ska tro Daniel Suhonen bok Partiledaren som klev in i kylan har Anders Lindberg tidigare jobbat med att “kartlägga politiska motståndare åt Socialdemokraterna”. Svårt att tro på, eller hur?
aftonbladet

Finanspolitiska Rådet om flyktingkrisen

Finanspolitiska rådet är en myndighet med ett antal forskare med uppgift är att göra en oberoende granskning av regeringens finanspolitik. Idag släppte Finanspolitiska Rådet sin bedöming av flyktingkrisen. Finanspolitiska Rådets verklighetsbeskrivning bekräftar den bild som förmedlats av mig på denna blog. Förslaget med en expertkomission är också i linje med vad jag föreslagit. Däremot delar jag inte bedömningen att sänkt lön och minskat fokus på utbildning är effektiva åtgärder. Pressmedelandet:

 

“Sverige har idag, med hjälp av det ramverk som riksdag och regering satt upp för finanspolitiken, starka offentliga finanseroch kan därför hantera den ekonomiska belastning som den höga flyktingvandringen innebär. Ekonomin växer snabbt och resursutnyttjandet är högre än på flera år. I nuläget är det centraltatt det finanspolitiskaramverket respekteras, inte minst för att haresurser för att kunna utveckla integrations- och arbetsmarknadspolitiken. Det krävs därför entydlig plan för hur regeringen ska nå sittmål för det offentliga finansiella sparandet. En sådan plan saknas idag. I ett läge därekonomin är på väg in i en högkonjunktur borde regeringen tillämpa en krona-för-krona-princip som även omfattar ökade kostnader fört.ex. sjukförsäkringen.

Under förutsättning att antalet asylsökande minskar kraftigt underden närmaste tiden kan de extraordinära kostnaderna för flyktingmottagandet finansieras med upplåning. Det är bland annat för att kunna hantera denna typ av krisersom det är viktigtatt ha starka offentliga finanser. Om däremot antalet flyktingar ligger kvar på en väsentligt högre nivå än som var fallet föresommaren, bör regeringen planera för att finansiera flyktinginvandringen med ökade inkomster eller minskade utgifter.

Tillsätt en expertkommission

Den stora flyktinginvandringen de senaste två-tre åren ställer Sverige inför en av de största utmaningarna på många år. Det spelar stor roll för svensk ekonomi hur framgångsrik integrationspolitiken blir. Integrationspolitiken har stora brister och har haft så under en längre tid. Vi har idag ett läge där utrikes födda har en betydligt lägre sysselsättningsgrad och högre arbetslöshet än inrikes födda. Den låga sysselsättningen bland utrikes födda beror inte på att de inte söker jobb; arbetskraftsdeltagandet bland utrikes födda är näst intill lika högt som för inrikes födda.

Den svaga förankringen på arbetsmarknaden bland utrikes födda är ett politiskt misslyckande som innebär stora sociala problem som nu riskerar att dramatiskt förvärras. Vi menar därför att regeringen omgående bör tillsätta en expertkommission med uppgift att snabbt och förutsättningslöst analysera hur man framgångsrikt ska kunna se till att de nya svenskarna kan integreras på svensk arbetsmarknad samt föreslå åtgärder för att uppnå detta.”

unemp

Rådet bedömmer att flyktingmotagandet belastar offentliga finanser med “en eller några procent av BNP”, återigen i linje med min bedömning. En procent av BNP är ungefär 40 miljarder kronor. En av de viktigaste slutsatserna är att detta kan hanteras på kort sikt genom ökat belåning om söktrycket är temporär men att “Belastningen på de offentliga finanserna kan blibestående” om söktrycket inte sjunker.

“Under förutsättning att antalet asylsökande minskar kraftigt underden närmaste tiden kan de extraordinära kostnaderna för flyktingmottagandet finansieras med upplåning. Det är bland annat för att kunna hantera denna typ av krisersom det är viktigtatt ha starka offentliga finanser. Om däremot antalet flyktingar ligger kvar på en väsentligt högre nivå än som var fallet föresommaren, bör regeringen planera för att finansiera flyktinginvandringen med ökade inkomster eller minskade utgifter.”

lang

Finanspolitiska Rådet baserar sig på samma källor i SCB som jag brukar citera. Informationen är inte ny, men presentationen innehåller grafer som jag bara har sett i tabellformat tidigare, dels på icke-flyktingars förvärvsfrekvens och dels på undersysselsättning. Det kan förvåna vissa att ivnandrare som inte kom som flyktingar inte klarar sig märkbart bättre.

En viktig förklaring är att anhöringinvandrare från flyktingländer bara räknas som anhöriga till flyktingar om de kommer inom två år. Anhöringinvandrare klarar sig överlag inte bättre än flyktingar, och är den enskild största gruppen många år. Rena arbetskraftsinvandrare är färre än många tror, och brukar återvända till sina hemländer efter några år. Notera att invandrare har högre andel undersysselsatta av de sysselsatta. Att bara utgå från sysselsättningsgrad och inte justera för typ av arbete, arbetstid, inkomst och skatter är som jag påpekat metodfel. Notera till sist i den sista grafen att utrikes födda har lägre andel förvärvsarbetande även när man tar in demografiska fördelar i form av färre pensionärer.

 

Untitledsdddddddddddd

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Rådets integrationspolitik inkluderar en experkomission, något jag föreslog förra året. Rådet föreslår samtidigt fler låglönejobb och minskat fokus från utbildning till förmån för arbete. Det råder delade uppfattning lband nationalekonomin om låglönejobb skulle märkbart förbättra integrationen, och hur stark efterfrågeelacitisitet är. Det är ett vanligt syn bland nyklassisk tränade ekonomer, men inte en som jag delar. De senaste årens experiment med lönesubsidier och reducerade arbetsgivaravgifter tyder på svaga sysselsättningseffekter. Arbetsgivare anställer fler om lönekostnaden sjunker, men inte speciellt många fler.

jobb

 

 

 

 

 

 

 

Min syn är tvärtom att det centrala problemet är lågt humankapital och produktivitet, inte löneläget. I en modern kunskapsekonomi finns höga kostnader att anställa förknippad med administrations, handledning, träning, utrustning, kvalitetsrisk och annat. Därför är arbetsgivare inte speciellt intresserade av extremt lågproduktiv arbetskraft även till låg lön. Fokus bör i så fall vara på höja produktivitet genom utbildninginsatser, inte sänkt lön. Att sänka invandrares löner är ingen petitess, det leder till kraftigt ökning av ojämlikhet i en period där ojämlikheten redan ökat. Sannolikt leder sänkt lön för invandrare även leder till sänkta löner överlag med grupper i nära konkurrans. Många överskattar även i praktiken hur vanligt det är med lönekarriär, en mycket hög andel arbetare gör inte lönekarrirär, vilket innebär att sänkt lön för många är en permanent försämring av livstidsinkomster. Detta är ett viktigt ämne jag kommer att skriva mer ingående om, men låt mig citera vad jag redan skrivit för Realtid:

”Borgs arbetslinje är grundad i nationalekonomiska standardmodeller. Fokus i analysen av strukturell arbetslöshet ligger här på priset på arbetskraft, det vill säga löner och skatter. Något förenklat antas skatter och bidrag pressa upp arbetskostnader för mycket i relation till den anställdes produktivt. En lösning är i så fall att stimulera efterfrågan på arbetskraft genom till exempel reducerade arbetsgivaravgifter.

Utvärderingar har bekräftat att fler unga också anställdes när denna sänkning kom. Problemet var att arbetsgivares priskänslighet visade sig vara besvikande låg. Arbetsmarknadsprogram där staten subsidierar lönekostnader för exempelvis flyktingar hade ungefär samma effekt. Fler anställs när staten står för halva lönekostnaden, men inte speciellt många. Arbetsgivare har helt enkelt visat ett svalt intresse till att anställa lågkvalificerade även efter rejäla rabatter på lönekostnader. Detta är förödande för teorier som förutsätter att utanförskapet kan lösas bara lönekostnaderna sjunker tillräckligt mycket.

Det var heller inte bland de grupper som drabbades hårdast av utanförskapet som arbetslinjen fungerade bäst. Arbetsutbudet ökade paradoxalt nog främst bland högutbildade, medan de lågutbildade tappade ytterligare mark. År 1990 var sysselsättningsgraden bland de med förgymnasial utbildning i arbetsför ålder cirka 75 procent. Siffran hade sjunkit till 65 procent år 2006. Sen dess har lågutbildades sysselsättningsgrad sjunkit ytterligare till bedrövliga 59 procent år 2013. Frågan är varför arbetslinjen inte fungerade bättre bland marginella grupper?

Ingen vet idag med säkerhet vad detta beror på. Det finns dock en hypotes som låter övertygande för mig och som allt fler ekonomer tar upp. Tesen är att många arbetslösa idag är ”negativ-produktivitetsarbetare” – arbetare som skapar större kostnader för arbetsgivaren än de bidrar till verksamheten. Nationalekonomen Tyler Cowen hänvisar till teorin när han försökte reda ut varför inte ens den Amerikanska arbetsmarknaden längre skapar full sysselsättning:

”In essence, we have seen the rise of a large class of ”zero marginal product workers,” to coin a term. Their productivity may not be literally zero, but it is lower than the cost of training, employing, and insuring them. That is why labor is hurting but capital is doing fine; dumping these employees is tough for the workers themselves – and arguably bad for society at large – but it simply doesn’t damage profits much. It’s a cold, hard reality, and one that we will have to deal with, one way or another. ”

Det Tyler Cowen skriver låter kanske grymt, men drivs samtidigt av empati för de arbetslösa. Vi måste förstå vad utanförskap beror på för att kunna åtgärda det. Det vore till exempel mer inhumant att beskylla arbetslösa som ingen vill anställa för att vara arbetsskygga och därför skära deras A-kassa till benet.

Ett extremt men illustrerande exempel på ”negativ-produktivitetsarbetare” är en bedragare som har stulit från sina tidigare arbetsgivare. Andra exempel inkluderar de med psykiska problem, missbrukare, svenska ungdomar som inte ens gått klart nian och analfabeter från extremt fattiga länder som inte lärt sig svenska. Det spelar ingen roll hur mycket arbetsgivaravgifterna sänks för att dessa arbetare ska vara attraktiva för Scania eller ens McDonalds.

Någon som inte är produktiv i en arbetsuppgift kan förstås vara produktiv i en annan, eller bli produktiv efter träning och erfarenhet. Problemet är att de enkla arbetsuppgifterna blir allt färre. Teknologin har successivt gjort att lågkvalificerades arbetsuppgifter kan ersättas, vilket innebär att dessa arbetare inte är lika eftertraktade. Det är inte längre lönt för arbetsgivare att lägga dyr handledning utförd av sina dyra, högkvalificerade chefer på att träna upp negativ-produktivitetsarbetare.”

DNs senaste nazistkonspiration och andra Greatest Hits

DNs är aktuell med artikeln “Den nya högern – ett eko från 1930-talet”. Det handlar om  SDU-topparna William Hahne, Gustav Kasselstrand och Jessica Ohlson vilka uteslöts för extremism samt Patrik Ehn och Daniel Friberg som DN hävdar har kopplingar med nynazister.

Jag har som DN vet aldrig haft kontakt med dessa människor. Jag mailade journalisten Björn av Kleen ”Har svårt att kommentera SDU då det är en organisation som jag inte har haft någon kontakt med.”

Gustav Kasselstrand hälsade på mig en gång i Almedalen några sekunder. I övrigt har jag vad jag minns aldrig träffat eller haft kontakt med någon i SDUs ledning eller de nazistkretsar artikeln handlar om. Peter Wolodarski menar att de uteslutna radikalerna i SDU-toppen precis som på 1930 talet ”samlar” akademiker, där definitionen att samla akademiker är att säga sig vara inpirerat av dem: ”Hahne framhåller nationalekonomen Tino Sanandaji som en inspirationskälla.”

Att William Hahne säger sig vara inspirerad av mig och att vi har en gemensam bekant är en tämligen tunn spik av DN att koka en konspirationssoppa á la 1930-talet på. Om DN  letar efter lösa konspirationsteorier har jag större samröre med Peter Wolodarski – som jag faktiskt träffat en gång i riktiga livet – än William Hahne, vars existens jag inte var medveten om tills jag läste om SDU-striderna i tidningen.

För drygt en månad sen fick jag ett email från Björn Af Kleen, som påstod sig vilja göra ett ”personporträtt” av mig och min forskning: ”jag är fördjupande reporter på Dagens Nyheter och undrar om det finns möjlighet att intervjua dig för ett personporträtt om dig och din forskning. Det skulle vara för DN:s huvuddel. Själva utgångspunkten skulle vara din expertis i migrationsfrågor”

Det tar några sekunders googlande för att se att Björn Af Kleen inte är en seriös journalist med forskningsintresse utan en av DNs agendasättare. Jag tackade naturligtvis nej ”Tack för din mail. Jag måste tyvärr tacka nej då jag saknar förtroende för DN och dess chefredaktör.”

Av artikeln att döma kan man nog sluta sig till att af Kleen inte var nämnvärt intresserad av nationalekonomisk eller ekonomisk-historisk forskning.

DN är den enda tidning som jag tackat nej att medverka i, av uppenbara skäl. Jag kommer även fortsättningsvis att tacka nej till intervjuer med DN, i vart fall tills ”Brandmannen från Boden” uppenbarar sig igen och råder motsatsen.

Fler av DNs greatest hits:

Om att Sandviken “Tjänar över en halv miljard på invandringen” och den fabricerade Brandmannen från Boden

Om DNs påstående att “Invandrare betalar mer till samhället än de får tillbaka”

Om DNs påstående “Invandrare inte mer lånsiktigt beroende av socialbidrag än svenskar”

 

Den tredje september kritiserade jag DNs chedfredaktör Peter Wolodarski på facebook för att utmåla de som varnade för utveckling av invandring för att lida av psykiska problem.

“Peter Wolodarskis skrev nyligen att de som tror att asylkostnader ökar lider av mental ohälsa:

”Tidskriften Fokus kallar i sitt senaste nummer den gångna sommarens politiska diskussion för ”sjuk”. Migrationsverket har på sistone skrivit ned sin prognos över antalet asylsökande, samtidigt som Försäkringskassan räknat upp sin prognos över antalet sjukskrivna. Kostnaderna för det senare drar i väg rejält. Men det återspeglar inte debatten, som på kort tid kommit att lägga all sin energi på invandrare, tiggare och kriminalitet – och gärna med en koppling mellan de tre. ”Finns det någon som inte har hunnit få migrationsfeber?” frågar Fokus. ”Yrsel, paranoia, plötsliga ohämmade vrål, hallucinationer?” Besatthet behöver inte vara ett problem, forskare får gärna vara fixerade vid att ta fram effektiva botemedel mot cancer och demens. Men när offentligheten får flyktingar och människor som tigger på hjärnan bör varningsklockorna ringa för den som kan något om Europas 1900-tal”

Det är Wolodarski själv som är felinformerad. Officiella kostnadsprojektioner för asylmottagning har fortsatt öka under 2015 och accelererat under sommaren. Ekonomistyrningsverket skriver ”Utgifterna för migration och integration ökade med drygt 1 miljard i juli”. En orsak är rekordmånga ensamkommande. Även total antal flyktingar har ökat under sommaren. Idag skrev SVT: “Antalet asylsökande var i augusti 11.743. -Vi får nog gå tillbaka till Bosnienkriget 1992-93 för att hitta motsvarande siffror, säger Anders Westerlund, chef på Migrationsverkets omvärldsenhet.”

Detta visste de som följer landets officiella statistik, men inte DNs chefredaktör. Han förstår därför inte varför andra fortsätter fokusera på invandring och beskriver i svepande termer menningsmotståndare med ord som ”sjuk” “migrationsfeber” ”Yrsel, paranoia, plötsliga ohämmade vrål, hallucinationer”. Efter att slagit fast att de som inte delar hans bedömning måste ha drabbats av någon sorts sjukdom kräver Wolodarski inskränkt yttrandefrihet: ”Det kan inte vara rimligt att internet är en frizon för dem som ägnar sig åt att sprida lögner och missaktning”

Vem ska bedöma det? När DNs chefredaktör själv får avgöra är Sandvikenrapporten sann medan officiella budgetprojektioner är lögner och bevis på hallucination. DNs ledare är ett perfekt illustration på varför liberaler inte vill ge makthavare rätt att förbjuda vad de artibrärt definierar som “lögner”. Att beskriva sina politiska motståndare som psykisk sjuk och kräva att de lagförs tyder på en ytlig förståelse av Europas historia före och efter 1945.”

Av någon outgrundlig anledning har Dagens Nyheter fallit mest bland massmedia i SIFOs förtroendebarometer.

DN

 

Intervjuad i Dagens Samhälle och Länstidningen Östersund

En längre intervju i Dagens Samhälle med Lars Åberg.

“Det mest oroväckande, enligt Tino Sanandaji, är inte att kostnaderna ökar utan att det betalas in för lite skatt. Uttrycket ”skattebasen eroderar” återkommer flera gånger. – De tre kommuner som har högst andel invandrare – Södertälje, Botkyrka och Malmö – är ekonomiska katastrofzoner. Snittinkoms­terna och skattebaserna fortsätter att falla år efter år.

Om det inte vore för de kommunala utjämningsbidragen skulle Malmö redan vara bankrutt, säger han. – Vad händer när resten av Sverige har nått dit där Malmö befinner sig nu? Det här är inte frågor där det finns olika åsikter. Vi har officiell statistik.

Inte många har gått i direkt polemik med Tino Sanandaji. Joakim Ruist, nationalekonom vid Göteborgs universitet, skrev nyligen att Sanandaji har haft rätt i mer än 90 procent av sin fakta- och metodkritik.

En annan faktor som Tino Sanandaji vill stoppa in i ekvationen är kulturens betydelse. Den är svår att mäta, men om välfärdsstaten är beroende av att både män och kvinnor har sysselsättning kan det bli problem när kvinnliga invandrare av kulturella skäl hålls borta från arbetsmarknaden. Och även om de skandinaviska länderna har den högsta samhälleliga tilliten är det, menar Tino Sanandaji, inte givet att de som flyttar hit tar den till sig.

– Den kultur som präglar Tensta och Akalla är någon sorts mix av gangsterrap och Middle East. Varför bränner man bilar i Tensta? Hipstersvenskarna vid soffbordet kliar sig i huvudet. ”Det måste bero på att man har skurit ner på välfärden i Tensta.”

– Men det är inte sant. I Tensta var elen borta i två timmar en dag i december och då blev det genast upplopp. Svenskarna säger: ”Vi vill inte ha det som i USA.” Nu har ni fått det som i USA.

Han gör några drastiska jämförelser. Malmö, socialdemokratins födelsestad, har större ojämlikhet än vad USA hade under Reagan. Arbetsmarknadssituationen är värre för invandrare i Sverige än den är för svarta i USA jämfört med vita. – Man har inte ens lyckats lösa utanförskapet medan det varit ganska hanterbart.

Tino Sanandaji suckar djupt: – 33 procent av de vuxna nyanlända har inte nio års grundskola och kan inte svenska. Hur ser planen ut för att få in dem på arbetsmarknaden? Varför har inte finansdepartementet utrett det här? Riksbanken har 350 anställda. Varför har de inte satt två personer att räkna på detta?”

Ett längre version av intervjun kan läsas på Lars Åbergs blog:

“De få böckerna i bokhyllan på Tino Sanandajis spartanska kontor markerar ändå en intellektuell närvaro: Adam Smiths ”The wealth of nations”, Friedrich Hayeks böcker om frihet, Robert Putnams ”Bowling alone”. Och så Ronny Ambjörnssons ”Den skötsamme arbetaren”.
– En väldigt bra bok som jag stötte på i tonåren och blev fascinerad av, säger han. Numera förstår jag också mycket bättre vad Ambjörnsson ville säga. Skötsamhetsnormerna är djupt rotade. Nationalekonomer underskattar kultur, historia och socialt kapital.
Sanandaji menar att den skandinaviska jämlikhetstanken sträcker sig tusen år bakåt i tiden. Väl framme vid 1930-talet var [den relativa] fattigdomen i Sverige lägre än vad den är i USA i dag.
– Man har hög social tillit och skapar en välfärdsstat som ytterligare förstärker tilliten. Vårt gemensamma intresse internaliseras. Vi sitter i samma båt, arbetarklassen och näringslivet. I andra länder är de motparter och antagonister.
Stämmer detta fortfarande om Sverige?
– Det är fortfarande sant, fast i mindre utsträckning. Ett välordnat land tål mycket stryk. Sverige har inte gått sönder, men det finns inget land inom OECD där ojämlikheten har ökat snabbare sedan 1980-talet än i Sverige.
Du tycker att medierna formar en egen världsbild, men är inte ekonomi också ideologi? Kan man prata ekonomi utan politiska värderingar?
– Det beror på vad du frågar mig om. Kapitalbeskattningsteorier är ett ideologiskt område, vi vet inte vad som stämmer och vad som är falskt. Men om du frågar mig om sambandet mellan att trycka sedlar och inflation eller om man kan ha stora budgetunderskott i all oändlighet utan att tvingas skära ner finns det en mycket mer vetenskaplig grund.
Överraskande säger han att invandringsdebatten inte är ideologisk; åtminstone inte för dem han kallar ”riktiga” ekonomer. Inte heller vänsterekonomer ser den som en höger-vänsterfråga, slår han fast.
– Däremot finns det ett stort gap mellan forskarvärlden och den mediala världen, där höger och vänster, Timbro och Arena, gör gemensam sak. De verkliga skiljelinjerna går snarast mellan evidensdrivna cyniker, eller vad man vill kalla dem, och de som tror på invandringen som en värdegrundsfråga.
Sanandaji framhåller den akademiska skyldigheten att inte bara undervisa och forska utan dessutom delta i samhällsdebatten.
– Varför betalar samhället annars en massa miljoner för att hålla sig med ekonomer? Tidigare var de ledande ekonomerna – en Bertil Ohlin, en Gunnar Heckscher, en Gunnar Myrdal – aktiva i debatten. I dag förs den tyvärr ofta på förskolenivå. Jag längtar tills jag kan lämna Sverige och sluta hålla på med det här och återgå till min forskning.
Innan dess tänker han sätta avtryck med en bok med titeln ”En moralisk stormakt”. Till den samlades snabbt mer än 600 000 kronor in genom crowdfunding hos Kickstarter och planen är att han själv ska ge ut boken före utgången av 2016.”

När jag intervjuas av journalister är det vanligt att de missförstår detaljer. Jag sa exempelvis inte att Malmös inkomster sjunkit i absoluta tal, utan att skattekraften har sjunkit, inkomster i relation till rikssnittet. Bruttonationalprodukt och samlade förvärvsinkomster per invånare tenderar historisk att öka med 1.5-2% per år på grund av framförallt teknologiskt utveckling. 1991 var Malmös samlade förvärvsinkomster och skattekraft per person 5 procent under rikssnittet, idag mer än 15 procent under rikssnittet.

Att journalisten får en detalj fel innebär inte att jag har gjort fel och exempelvis sagt att inkomster i Malmö sjunkit i aboluta tal. Det gäller inte bara Dagens Samhälle, många intervjuer innehåller småfel där journalisten missförstår någon detalj trots att jag sagt rätt. Det bästa är att kolla med mig om man tror sig hittat liknande fel, eller se vad jag skriver på bloggen.

Här är intervjun med Länstidningen Östersund. 

“Om du som nationalekonom skulle föreslå några konkreta åtgärder för Jämtland avseende hur vi tar emot de nyanlända?

– Det första är “Sluta ljug”. För jag har sett det här i en massa kommuner. Politikerna går runt och babblar. Det finns dessutom någonstans i det ett slags förakt i att man tycker att “Här i Norrland är vi lågutbildade, här kommer flyktingarna att bli ett lyft”. Det är också (strunt). Så stor skillnad är det inte mellan Norrland och resten av Sverige när det gäller utbildning. I Norrland är man mycket mer välutbildad än Syrien.

Enligt Tino Sanandaji så är flyktingmottagandet inget som ett län som Jämtland och dess kommuner kan lösa på egen hand. – Ni måste få nationell hjälp. Det är ändå Sveriges fattigaste delar. Ni har inte resurserna att lösa det här. Det måste ske i ett nationellt omfördelningssystem som kompenserar dem som tagit emot de här flyktingarna.

Systemet måste även utvidgas tidsmässigt enligt Sanandaji så att det gäller även efter de två första åren. Nästa förslag från Sanandaji är omfattande insatser på vuxenutbildning av flyktingar. – Till och med för enkla jobb i Sverige behöver du hyggligt hög utbildning. Att stå i kassan på Ica är inget man kan göra om man inte kan hantera datorer eller kan svenska.

Tino Sanandajis tredje förslag är en bred satsning på infrastruktur över hela landet. Han tror även att några flyktingar kan få ströjobb inom länets turistnäring.

– Men man måste ändå göra sig beredd på ett stort utanförskap som inte går att lösa. Det är så att det inte nödvändigtvis finns några lösningar. Speciellt inte för de äldre som kommer nu och saknar utbildning.”

DN missförstår BNP-siffror

Tillväxt varierar kraftigt med konjunkturer och finanskriser, men historiskt har BNP per capita långsiktigt växt med ungefär två procent per år i västvärlden. En sammanfattningsstudie förklarar “For nearly 150 years, GDP per person in the U.S. economy has grown at a remarkably steady average rate of around 2 percent per year”.

12308493_10153265291393231_7012762898351147302_n

Så ser den långsiktiga utvecklingen ut även i Sverige och andra västeuropeiska länder, främst på grund av teknologisk utveckling. Mellan 1950-2014 växte BNP per capita med 2.1 procent per år. Utöver detta hade Sverige en befolkningstillväxt på 0.5 procent per år under perioden. Alla siffror i texten är fasta inflationsjusterade priser.

Tredje kvartalet i år växte BNP jämfört med kvartalet innan med 3.4 procent på årsbasis, det vill säga dessa tre månaders tillväxttakt om den skulle fortsätta ett år. Notera distinktionen mellan kvartalstillväxt och tillväxt sedan sista kvartalet: hur snabbt ekonomin växte under september är en seperat sak från hur snabbt ekonomin växte mellan september förra året och september i år. Tillväxten var ovanligt stark med 4.5 procent sista kvartalet 2014. Det innebär att BNP växt med 3.9 procent om man jämför tredje kvartalet i år med tredje kvartalet 2014. Justerad för befolkningstillväxt var siffran 2.8 procent tillväxt i BNP per capita.

bnp222

Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski skrev nyligen en hårt kritiserat ledare som drar långtgående växlar från dessa siffror.

När BNP används som ett mått på ekonomis välmående justerad det för befolkning. Justeringen är inte så viktigt för länder med stabil befolkning, men Sverige har numera snabb befolkningstillväxt. Att rättvisande siffror på hur välståndet utvecklas över tid kräver befolkningsjustering är självklart. Om Sverige slogs samman med Polen imorgon skulle det nya landet ha mycket högre BNP än dagens Sverige. Men det skulle inte vara ett mer välmående land. Det är därför den som vill mäta en ekonomis välstånd istället använder BNP per capita.

Sverige har snabb befolkningstillväxt på 1.4 procent tredje kvartalet. Justerad för detta växte BNP per capita på årsbasis 1.9 procent tredje kvartalet 2015. Det är en OK siffra, men inte speciellt imponerande. Det ändrar inte att Sverige långsiktigt har upplevt extremt svaga siffror på sistone. Ett sätt att illustrera detta är att redovisa tillväxt i olika perioder:

1950-2015: 2.1 procent per år
1990-2006: 2.1 procent per år
2006-2015: 0.6 procent per år

Jag jämför med 2006 för att det är ett relativt normalt år och början på en mandatperiod. Den rödgröna regeringens budget valde att jämföra med 2007 i stället: ”BNP per capita är ett mått på ekonomisk levnadsstandard som bättre visar hur ökad produktion fördelas per genomsnittlig invånare. Trots en viss återhämtning efter finanskrisen var BNP per capita inte högre 2014 än 2007”

Det är första sjuårsperiod i efterkrigstiden med negativ tillväxt i BNP per capita. När ekonomin är under resursutnyttjande som idag brukar tillväxten vara högre. En tillväxttakt på 1.9 procent är inte speciellt imponerande mot bakgrund av detta. Dessutom är redan dessa mediokra siffror dopade. Asylsökande räknas inte i befolkningsunderlaget innan de fått uppehållstillstånd och folkbokförs. SCB: ”De asylsökande är inte folkbokförda i Sverige och räknas därför inte som invandrade eller tillhörande den svenska folkmängden.”

Fler asylsökande leder till att antal som vistas i Sverige ökar kraftigt, vilket omedelbart leder till mer konsumtion och investeringar i bostäder och annat. Men det tar tid innan dessa räknas in i befolkningsunderlaget som BNP delar på. Utöver befolkningsökning tog Sverige emot ca 44000 asylsökande under tredje kvartalet 2015. Antal som vistas i ett land är inte exakt jämförbar med befolkningsökning, men detta motsvarar på årsbasis en tillväxttakt på 1.8 procent utöver 1.4 procent i vanlig befolkningsökning. Om asylsökande skulle räknas med befolkningen skulle BNP per capita nästan inte växt alls.

DN ledarartikel om BNP är märkligt i flera avseenden. Artikeln bortser ifrån att tillväxten till stor del drivs av ökat belåning. När vi jämför hur stor ekonomin är i dag med hur stor den var förr i tiden bör man tänka på konjunkturcykeln. Därför ska man akta sig för att jämföra dagens ekonomi med nära botten på en lågkonjunktur som 1993. Annars riskerar vi att konstgjort blåsa upp hur pass bra ekonomin gått historiskt sett.

DN sätter inte tillväxtsiffrorna i kontext vare sig när det gäller befolkning eller normal långsiktig tillväxttakt, och verkar inte känna till vad normal tillväxttakt är. Peter Wolodarski skriver exempelvis: ”Om någon på 1990-talet sagt att den svenska ekonomin skulle växa med drygt 50 procent under de kommande två decennierna skulle personen ha avfärdats som verklighetsfrånvänd”

Varför i guds namn skulle ekonomer avfärdats för att säga att BNP per capita framöver skulle växa med historisk norm? Trots att Peter Wolodarski som sagt räknar från botten av en djup lågkonjunktur 1993. De siffror som DN citerar som någon sorts mirakel är strax under Sveriges historiska snitt, och är med andra ord inte särskilt imponerande

Detta påpekas även av Fredrik Johanssons utmärkta ledare i SVD:

“I en lätt föreläsande ton förklarar Wolodarski för sina läsare att Sverige minsann haft god tillväxt sedan 1990-talets mitt och att det skulle vara en stor överraskning för dem som var med då. ”Om någon sagt att den svenska ekonomin skulle växa med drygt 50 procent under de kommande två decennierna skulle personen ha avfärdats som verklighetsfrånvänd.” Really? 50 procent tillväxt på tjugotvå år är knappt 1,9 procents ekonomisk tillväxt per år. Med blicken mot historien är det naturligtvis helt fel att påstå att en sådan tillväxttakt skulle vara ”verklighetsfrånvänd.” Tillväxten i svensk ekonomi har inte varit jämn sedan 1970, men den har i snitt uppgått till drygt två procent av BNP.“