Kolumn i Realtid, medverkar dansk Radio24syv

“Den utan jämförelse viktigaste orsaken till låg sysselsättning bland flyktingar och deras anhöriga är låg utbildningsnivå i kombination med allt högre krav på dagens kunskapsintensiva arbetsmarknad.Socialdemokraterna tycks dock fortsätta förneka denna obekväma sanning. Det är mer upplyftande att låtsas att problemet har varit att alla läkare och civilingenjörer går arbetslösa för att svensk byråkrati är långsam med att validera examina. Detta vore ett problem som är lätt att åtgärda för regeringen som dessutom gör det lättare att försvara teorin att invandringspolitiken är långsiktigt gynnsam. Alla skulle naturligtvis föredra om problemet var att högutbildade nyanländas kompetens ”inte fångades” av det svenska systemet snarare än att en hög andel inte har någon efterfrågad specialkompetens till att börja med.Hur välutbildade är då de nyanlända? Fördelen att ställa frågan i landet där modern befolkningsstatistik uppfanns år 1749 är att vi inte behöver spekulera löst eller förlita oss på intryck vi snappat upp från samtal med taxichaufförer. SCB:s temarapport ”Utbildningsbakgrund bland utrikes födda” från 2014 redovisar detaljerade siffror uppdelat på födelseland och tid för ankomst för befolkning i åldrarna 25-64….

Enligt SCB har ungefär 40 procent av gruppen Sverigefödda en kort eller lång högskoleutbildning, varav 25 procent minst treårig examen. Andel enbart förgymnasialt utbildade bland inrikes födda är 11 procent.

Det kan jämföras med att av de som kommit från Syrien de senaste åren har 10 procent minst treårig högskoleexamen medan 39 procent är förgymnasialt utbildade. Invandrare från Syrien har således fyra gånger fler extremt lågutbildade och mindre än hälften så många med högskoleexamen enligt SCB. Flyktingar från Syrien utgör ungefär hälften av de som beviljas asyl. Därefter kommer personer från Eritrea, Somalia och Afghanistan. Jag fokuserar på Syrien här, men betänk att utbildningsnivån är ännu lägre bland andra stora grupper nyanlända.”

Läs hela artikeln på Realtid.

P.S

Intervjuad i Dansk Public Service radio.

Reinfeldts BNP-kalldusch: tillväxt per capita 2006-2014 0.3%

Skriver ny kolumn i Realtid om tillväxt i BNP per capita mellan 2006-2014.

“Det allmänna intrycket har varit att Sverige trots världsekonomins tuffa period lyckats väl.

Ändå har vi sett kvartal efter kvartal med besvikelser i faktiskt utfall. Trots detta har prognosmakarna försäkrat att starka BNP-siffror väntar strax runt hörnet. Man får närmast intrycket att det är en religiös profetia att det bara är en tidsfråga innan imponerande tillväxtsiffror materialiseras. Hur kan det inte vara så när Sverige ju har starkast ekonomi i Europa?

På senare tid har bilden snabbt mörknat. Svensk Dagbladet rapporterade nyligen att ”tillväxten för svensk ekonomi justeras ned både för i år och nästkommande år….Magdalena Andersson bekymrar sig även över att BNP per capita i Sverige har fallit och ligger sämre till än USA, Japan och Tyskland. Hon konstaterar att produktivitetstillväxten är svag och har inte återhämtat sig.”

I söndags kom så en fascinerande analys av Konjunkturinstitutets prognoser. SVT:s genomgång visar att tidpunkten för utlovad men inte materialiserad högkonjunktur systematiskt flyttas fram varje gång så att denna alltid ligger två till tre år i framtiden.

”Nu visar Sveriges Televisions granskning att Konjunkturinstitutet systematiskt har felbedömt när nästa högkonjunktur ska ske. För ända sedan år 2010 har Konjunkturinstitutet varje år sagt att vändningen i ekonomin kommer om två, tre år. Och det stämmer inte….Det blev ingen högkonjunktur vare sig 2012 eller 2013 och inte heller 2015. Nu hoppas Konjunkturinstitutet på en vändning 2016”, rapporterar SVT.

Konjunkturinstitutet prognoschef medger att ”Konjunkturen har bara återhämtat sig väldigt svagt under den här perioden. Det har inte blivit en tydlig konjunkturförbättring som vi har trott vid ett antal tillfällen tidigare”.

De slutgiltiga BNP-siffrorna för 2014 är inte klara än och kan revideras ned eller upp något. Det står dock klart att tillväxten i BNP per invånare har varit katastrofalt dåligt under Reinfeldts år vid makten. Som historisk jämförelse har real BNP per invånare växt med 2,4 procent per år mellan 1950-2006. Under Göran Perssons sista regeringsperiod 2002-2006 var tillväxten ännu starkare: 3,1 procent per år.

Det är mot bakgrund av detta en kalldusch att se att BNP per capita under perioden 2006-2014 växte med endast 0,3 procent per år. Under den senare halvan – 2010 till 2014 – låg tillväxt per capita på föga imponerande 0,0 procent per år. Efter allt skryt, beröm och självbelåtenhet visar facit att Fredrik Reinfeldt och Anders Borg lyckades leverera åtta år av nolltillväxt eller några tiondels procent per år.

En viktig orsak till denna svaga prestation är utan tvekan eurokrisen. Men vi bör samtidigt inte överskatta hur bra det går för Sverige ens relativ andra länder.”

Läs hela texten här. Här är en länk till Konjunkturinstituets data om BNP per capita, skärmbild nedan.

gdp

Ur min korrespondens med Behrang Kianzad

Behrang Kianzad är frilansjournalist samt juriststudent. Behrang har bland annat medverkat i Sveriges Radio och undervisar vid journalisthögskolan Fojo i Högskolan i Kalmar. Behrang skrev om nationalekonomisk forskning och myter om invandring i Ordfront. Jag mailade honom och påpekade sakfel.

En studie från 2003 av Kjetil Storesletten visar att invandring vid unga idealåldrar som 20-30 år tenderar att vara lönsamt trots relativ låg sysselsättningsgrad. Gruppen utgör inte längre någon kostnad som barn och kan arbeta i många år innan pension. För äldre invandrare är det tvärtom svårt att få lönsamhet även med hög sysselsättningsgrad då de har få år kvar till pension. Break-even sysselsättningsgrad (i praktiken förvärvsfrekvens) är den nivå som krävs för att invandring ska gå plus minus noll. I en annan och i resultat närliggande studie av Ekberg är break-even överlag 72%, det vill säga invandring är lönsam om invandrares genomsnittliga förvärvsfrekvens är över 72%. År 2013 var invandrares förvärvsfrekvens 58%. Storeslettens studie visar på en förlust överlag från invandring. ”an average new immigrant represents a net government loss of USD 20,500.”

Förlustsiffran visar att invandrarnas genomsnittliga förvärvsfrekvens för alla åldrar var lägre än break-even. Dock är break-even förvärvsfrekvens olika i olika åldersgrupper bland invandrares: “The middle graph shows that the break-even rate for 20-30 years old new immigrants is as low as 61%, while immigrants who immigrate after age 50 would be a net fiscal burden even if they had a 100% participation rate”.

Behrang skriver tvärtom att Storesletten visat att det räcker med 60% (avrundning av 61%) sysselsättningsgrad för att invandring ska vara lönsamt. Behrang missar att det bara gäller idealfallet för de som anländer mellan 20 till 30 års ålder. Han tror dessutom att det inte gör något då ”de flesta” invandrare ska vara mellan 20 och 30 år gamla. Ordfronts faktagranskare tycks inte ha reflekterat över påståendet att de flesta invandrare till Sverige idag skulle vara i åldern mellan 20 och 30 år gamla. Artikeln i Ordfront är full av andra grova fel, jag fokuserar bara på dessa som konkreta exempel. Behrang skriver: ”Kjetil Storeslettens studie av migrationen till just Sverige, Fiscal Implications of Immigration – a Net Present Value Calculation (2003), visar att invandringens ekonomiska påverkan på Sverige främst beror på invandrarnas ålder och sysselsättningsgraden i gruppen, som Storesletten menar behöver vara minst 60 procent för att invandringen ska »gå med vinst«. Dagens åldersstruktur är gynnsam, de flesta är mellan 20 och 30 år”

När jag mailade Behrang om dessa och andra fel vägrade han att lyssna, så jag gav upp. Ett par månader senare skaffade jag twitterkonto. Jag fick snart en kritikisk kommentar av Behrang. Vi återupptog vår korrespondens, vilket växte i intensitet. Jag har försökt att klippa in utdrag nedan med skärmbilder. Allt är inte med, och det var svårt att få det helt kronologiskt. Det som står nedan är bara utdrag, de som vill följa min och Behrangs korrespondens i helhet bör läsa på twitter.

Behrang1

Behrang2

Behrang3

 

Behrang4

 

Behrang51

 

Europe’s Intensifying Immigration Debate

Updaterad version av artikeln om invandring i National Review, den här gången gratis att läsa. Utdrag:

“In reporting on rising European-immigration tensions, there is a tendency to overestimate the role of Islam and to underestimate the role of the economic divide between natives and immigrants. The number of Muslims in Europe and the speed of demographic transformation are often widely exaggerated using unreliable estimates. In Sweden, currently 8 percent of the population originate in Muslim-majority countries. But surveys on religious self-identification show that only 3 percent of Sweden’s population self-identify as adherents of Islam. This should not be surprising given that a high share of immigrants to Europe from the Middle East are from Christian minorities such as Assyrians and Maronites.

Other immigrants from Bosnia, Iran, Kurdistan, and Turkey tend to be secular nonbelievers such as myself. For youth growing up in the West, the temptation of hedonistic Western culture over ascetic Salafism should not be underestimated. As I like to point out, American gangster rap is a stronger and more problematic cultural influence in the Swedish ghetto than is radical Islam. Of course, the small minority that sympathizes with extremism still leaves hundreds or thousands of potential terrorists.

It is here worth noting that cultural assimilation is closely linked to economic assimilation. The lack of economic integration of immigrants is leading to the emergence of a new ethnic class society in Europe, with occupational status becoming visibly linked to ethnicity. In office environments in Paris, Berlin, and Stockholm, janitors and cafeteria staff increasingly look and speak differently from management and white-color professionals. The so-called visible minorities of Europe are rarely allowed to forget their lower socioeconomic status or that they are outsiders who were never really welcomed by large segments of the native population. Despite lip service to the contrary, Muslim immigrants sense the silent collective distrust whenever some random extremist runs amok.

Compared with their European counterparts, Muslim migrants to the United States and Canada tend to be both better off economically and less likely to sympathize with radicalism. Among those European Muslims who are economically integrated, the overwhelming majority really have become culturally integrated as well. However, the ethnic economic divide in Europe is vast, and it’s increasing, with continued immigration from third-world countries.

In Sweden, immigrants now earn around 40 percent less on average than the native-born, a socioeconomic time bomb. Intergenerational mobility has not closed these gaps in Europe. Poverty and segregation tend to be passed on to a frustrated second generation who never asked to be born in countries where people who look like them are de facto second-class citizens. More than any bearded imams, the youth are radicalized by left-liberal Western media that blame these problems on European racism, capitalism, colonialism, U.S imperialism, and other updated forms of original sin.”

 

 

Open Hearts, Open Borders

Skriver i Amerikanska högertidskriften National Review om svensk invandringspolitik, tyvärr bakom betalvägg. Open Hearts, Open Borders, Immigration chaos brings down Sweden’s libertarian Right:

…”Reinfeldt’s party, Moderaterna, once offered a more moderate immigration platform, but its libertarian wing has since gained control of immigration policy. The party has now followed its open-borders ideals to their logical conclusion. Reinfeldt himself appears to be a true believer in the libertarian open-borders ideology. In one speech to Middle Eastern immigrants, he declared that “the fundamentally Swedish is merely barbarism. The rest of development has come from abroad.”

Following his defeat, Reinfeldt has become even more open-hearted in his political philosophy, raising eyebrows both in Sweden and abroad. In one widely ridiculed interview, dismissing the strains that record levels of immigration have put on the country’s economy and social fabric, he offered this analysis:

What does the word “enough” mean? Is Sweden full? Is the Nordic region full? Are we too many people? We are 25 million people living in the North. I often fly over the Swedish countryside. I would recommend more people to do the same. There are endless fields and forests. There’s as much space as you can imagine. Those who claim that the country is full, they must demonstrate where it is full.

Reinfeldt recently questioned the right of Sweden to enforce its borders, bizarrely suggesting that ethnic Swedes also tend to be recently arrived immigrants:

What is Sweden as a country? Is this nation owned by those who have lived here for four generations, or by those who invent some borders? Or is this an open country made up of people who arrive here, in midlife, perhaps born in another country? And it is what they make of Sweden that is Sweden.

For the record, Swedes who arrived four generations ago are trivially few. Sweden was historically an isolated country, hardly one recently populated by immigrants. The ancestors of most ethnic Swedes have lived there for hundreds or even thousands of years. Until recently, this indisputable fact made it difficult even for Marxists to question the moral legitimacy of Sweden and its borders. Today, elderly Swedes who literally participated in building the country are forced to listen to the political leader of the Right deny their historical legitimacy. As a Kurd, I am particularly sensitive to attempts to use revisionist history to delegitimize a people.

The bipartisan consensus on immigration in Sweden did not produce successful policy. The ironclad cartel merely allowed the elite to override the marketplace of ideas and pursue a course that has so far proven disastrous. This holds lessons for Americans as well as for Swedes. The conservative establishment in the United States increasingly consists of “Davos men,” who identify more with elites in other countries than with domestic non-elites. Their interests and values increasingly differ from those of the people who have delegated power to them and elevated them to office. This makes elite collusion a real danger to the popular legitimacy of the institutions of representative democracy, a problem that is not limited to the immigration issue.”

Invandrare byggde inte Sverige

Dick Harrison är professor i historia och kolumnist. I SVD-artikeln ”Invandrarna är en vinst för Sverige” menar Harrison för att historien bevisar att invandring gynnar ekonomin. Harrison är vare sig ekonom eller ekonomhistoriker och grundar flera av sina argument på sakfel.

Harrison kanske främsta argument för att invandring gynnar ekonomin är att hävda att: ”under de perioder då Sverige har tagit emot störst mängd invandrare har landet utvecklats som allra mest”

Harrison anger ingen källa, och det han påstår är inkorrekt. SCB publicerar detaljerad data över invandring sedan 1871. Mellan perioden 1871-2010 är korrelationen mellan invandring i relation till befolkningen och tillväxt i BNP per capita 0.00, det vill säga det finns inget samband alls. Det finns heller inget statistiskt signifikant samband mellan invandring och ekonomisk tillväxt om man mäter nettoinvandring eller om man inte justerar för befolkningen. Om man lägger till en tidstrend för att justera för snabbare teknologisk tillväxt över tid är korrelationen mellan invandring och tillväxt negativ, men fortfarande inte statistisk signifikant. Resultaten är i linje med mer systematisk forskning, som inte har påvisat något robust samband mellan invandring och tillväxt av BNP per capita. Nedan finns grafer på tillväxt av BNP per capita och invandring per årtionde sedan 1871.

growth

Ekonomisk historia är ingen exakt vetenskap, men tillväxt och invandring är kvantifierbara variabler som man inte bara kan påstå vad man vill om på basis av vaga intryck. När man använder sin auktoritet som professor i historia och gör faktapåståenden om historisk tillväxt förväntar jag mig att det görs evidensbaserat. Harrisons okunnighet om ekonomisk utveckling stoppar inte honom från att använda en mästrande ton. Det är snarast Dick Harrison som uppvisar ”usla historiekunskaper” om sambandet mellan invandring och ekonomisk utveckling i Sverige.

Dick Harrison gör fler påståenden som går emot forskningsläget. Han skriver till exempel om invandring till andra länder ”Det finns inte ett enda historiskt exempel på att invandring på sikt har varit negativt för mottagarlandet.”

Harrisons djärva  påstående att invandring alltid och överallt varit gynnsamt hade vägt tyngre om han hade citerat belägg i stället för sin privata åsikt. Vad säger då riktiga experter inom området? George Borjas vid Harvard är världens mest citerade forskare om invandringens ekonomiska konsekvenser. Så här sammanfattar Borjas forskningslitteraturen: “The most important lesson of the research is that the economic impact of immigration will vary by time and place, and that immigration can be either beneficial or harmful”.

Vill vi ha ett konkret exempel på invandring som har varit ekonomiskt negativ för mottagarlandet kan vi dock helt enkelt ta invandringen till Sverige de senaste trettio åren. Denna historiska episod har också fördelen att den ligger närmare till hands än exempelvis några tyska fogdars inflyttning till 1300-talets städer. Harrison slår fast att invandring är lönsam men har inget annat än trötta floskler att erbjuda för att belägga detta kontroversiella påstående:

”Den som pekar på att flyktinginvandringen under det senaste halvseklet endast har resulterat i ekonomiska problem bortser från de kulturpersoner med flyktingbakgrund som i dag berikar landet med sin verksamhet, de nya maträtter som vi på kort tid har lärt oss älska och den kreativa korsbefruktning med kulturer från hela jorden som vi just nu är mitt uppe i.”

Jag bortser inte från nya maträtter, kulturpersonligheter eller ens Zlatan. Jag noterar bara att det inte finns några belägg för att dessa marginella vinster överväger de enorma kostnaderna. Påvisade nackdelar inkluderar tiotals miljarder per år i nettokostnad samt sociala problem som ökad ojämlikhet, social segregation, brottslighet, arbetslöshet, barnfattigdom, försämrade skolresultat och minskad tillit.

Att flyktinginvandring av främst lågutbildade från tredje världen skulle ha gjort Sverige mer forskningsintensivt eller innovativ är önsketänkande. Studier har inte påvisat något sådant samband. Harrison låter sig inte bekymras om dessa detaljer och slår självsäkert fast att flyktinginvandring av lågutbildade gjort Sverige mer kreativ, because history.

När invandringens ekonomiska betydelse för ett lands utveckling diskuteras av akademiker är en central variabel alltid nivån på invandring. Det går helt enkelt inte att förstå invandringens roll i Sveriges utveckling om man inte känner till att Sverige historisk var ett isolerat land med ovanligt lite invandring. Så sent som år 1900 utgjordes enligt SCB endast 0.7% av Sveriges befolkning av invandrare. Invandrare var ännu färre om man tittar tillbaka ännu länge under de perioder som det finns data. Under perioden 1871-1940 – tog Sverige – med en dåtida befolkning på runt fem miljoner – emot ungefär 6000 invandrare per år. Det är siffror som idag överträffas under ett par bra veckor. En hög andel av dessa fåtal invandrare under denna period var återvändande svenskar från Nordamerika.

Hur stor (liten) invandringen var historiskt är nödvändig information för att bedöma  invandringens bidrag för Sveriges ekonomiska utveckling. Men Harrison bekymrar sig inte om att ta reda på hur många som faktiskt invandrade. Inte en enda siffra om nivåer på invandring citeras i Harrisons långa artikel, trots att SCB redovisar tillförlitlig data åtminstone från 1871 och trots att det finns en hel del estimat från ännu längre tillbaka.

Istället förlitar Harrison sig återigen på diverse lösa anekdoter som ger intrycket att invandringen till Sverige var stor till omfånget. Han pratar t.ex. om tyska fogdar och köpmän som exempel på historisk invandring till Sverige. Ingen ifrågasätter att utländska experter var värdefulla för Sverige. Men hur många var de?

Per Sidén vid Stockholms Universitet har uppskattat antalet tyskar i svenska städer under medeltiden (nästan inga tyskar bodde på landsbygden). Sidén kommer fram till att ”en andel av befolkningen på i normalfallet 10-20%” av städernas befolkning, det vill säga några hundra eller enstaka tusen individer. Ungefär fem procent av Sveriges befolkning bodde i städer under sen medeltid vilket i så fall innebär att tyska invandrare utgjorde kanske 0.5-1% av Sveriges befolkning. Dessa modesta proportioner framgår aldrig av Harrisons text, som närmast målar upp en bild av tysk kolonialisering av Sverige.

Dick Harrison plockar även fram de gamla hederliga Vallonerna. Han skriver ”Under 1600-talet, när det strömmade in folk från Tyskland, Nederländerna, Vallonien och Brittiska öarna, blev vårt land en internationell stormakt”.

Harrison nämner aldrig hur många valloner eller andra som ”strömmade in”. Det gör däremot Nationalencyklopedin: ”Om de valloner som återvände vet man mycket lite, medan däremot de ca 900 personer som stannade i Sverige har studerats tämligen ingående”. Ett annat estimat som inkluderar familjer är att ungefär två tusen valloner stannade kvar. SCB skriver: ”Av de omkring 2 500 som kom blev drygt 2 000 kvar. Trots att de bara utgjorde någon enstaka promille av dåtidens 900 000 svenskar har de gjort djupa avtryck.”

Valloninvandring under 1600-talet på en eller två tusen individer motsvarade ungefär 0.1-0.2% av rikets befolkning, som dessutom inte kom på en gång utan över flera decennier. Valloninvandringen bestod som varje skolbarn vet av utländska experter från en region som var mer teknologisk utvecklat än Sverige. Valloninvandringen är därför en värdelös analogi till flyktinginvandring av lågutbildade från tredje världen. Invandring av Valloner höjde Sveriges kunskapsintensitet och humankapital medan flyktinginvandring från tredje världen har motsatt effekt.

Valloninvandringen har ohämmad överdrivits till i sitt omfång, oftast genom att man liksom Harrison helt enkelt undanhåller antalet Valloner. Även andra grupper som invandrade från utanför riket till Sverige under 1600-talet var få till antalet. Under stormaktstiden fanns en betydlig inflöde från utlandet till Sveriges elit, men knappt någon invandring av bönder och andra som utgjorde överväldigande majoritet av dåtidens befolkning. Många adelsfamiljer har utländskt ursprung, men adeln utgjorde bara ungefär en halv procent av landets befolkning.

Det har blivit vanligt med fantasier där Sverige skildras som ett land som byggdes av invandrare, ungefär som Australien. Dessa myter är bräckliga och faller snabbt samman när läsaren får reda på hur liten invandringen faktiskt var historiskt. Det kan förklara varför Harrison aldrig citerar historiska invandringsnivåer, trots att det finns en omfattande forskningsliteratur om detta i Sverige. Att bara använda anekdoter och vägra citera statistik är inte ett seriöst förhållningssätt till ekonomisk historia eller demografi.

En slogan som har blivit allt vanligare i debatten är att ”invandrare byggde Sverige”. Men så sent som år 1960 utgjorde invandrare inte mer än 4.0% av Sveriges befolkning. År 1960 var Sverige världsledande i termer av välstånd, demokratiska institutioner, kultur, teknologi, näringsliv och annat. Det fåtal invandrare som var med och bidrog till detta förtjänar givetvis uppskattning. Men det gäller lika mycket de med svenskt ursprung som var med och byggde landet. De med svenskt ursprung utgjorde över 95 procent av de arbetare, jordbrukare, företagare, skattebetalare, forskare och uppfinnare som genom århundraden av hård strävan tog Sverige från medeltiden till ett av världens rikaste länder år 1960.

Sverige hade givetvis ovärderlig nytta av utländska idéer, handel och teknologi, men detta är bevisligen inte synonymt med invandring. Idéer, teknologi och handelsvaror togs in genom andra kanaler. Även idag är det land som Sverige utan jämförelse tar mest idéer och teknologi från USA, trots obetydlig amerikansk invandring.

Men varför ska man idag överhuvudtaget bry sig om hur många invandrare Sverige hade på 1600-talet? Svaret är legitimitet. Historierevisionism som överdrivet tillskriver landets uppbyggande till invandrare är ett sätt att avlegitimisera de med svenskt ursprung. John Locke påpekade att äganderätten moraliskt härleds från skapande eller från arv från den som skapade det som ägs. Att säga att Sverige byggdes av invandrare är ett sätt att ta heder och rätt från den majoritetsbefolkning som till överväldigande del faktiskt byggde Sverige. Det är inte en särskilt attraktiv agenda, särskilt eftersom många av de som jobbade hårt hela livet för att bygga landets välstånd fortfarande är vid liv.

Sambandet mellan historia och moralisk äganderätt artikulerades av Fredrik Reinfeldt under julhelgen: ”Vad är Sverige för land? Ägs det här landet av dem som har bott här i fyra generationer, eller någon som hittar på någon gräns? Eller är det här ett öppet land som består av de människor som kommer hit – mitt i livet, kanske födda i ett annat land, och det är vad de gör av Sverige som är Sverige.”

De som har bott i Sverige bara ”tre eller fyra” generationer är ytterst få till antalet. Tre till fyra generationer tillbaka så var inte ens en procent av befolkningen utrikes födda. De med svenskt ursprung har i regel förfäder som befann sig i landet när Gustav Vasa var kung, och i många fall mycket längre tillbaka.

Alla medborgare har lika juridiskt äganderätt över Sverige. Men Fredrik Reinfeldt försöker att frånta de med svenskt ursprung sin del av den moraliska äganderätten till Sverige, och därmed deras rätt att ha uppfattningar om landets gränser och om invandring. Detta genom att presentera en falsk historiebild där Sverige utmålas som ett land som relativ nyligen befolkades av invandrare, ungefär som Australien eller Nya Zeeland. En måttlöst överdriven, på gränsen till verklighetsfrämmande bild av invandraringens betydelse för Sveriges ekonomiska utveckling fyller samma syfte.

Hur mycket beröm eller erkännande har Fredrik Reinfeldt gett till Sveriges miljoner äldre som bokstavligt talat var med och byggde landet? Jämför det med de superlativ som östs över en eller två tusen valloner, kanske 13 000 svedjebrukare i finnmarkerna eller ett par hundra tusen industriarbetare under efterkrigstiden.

Historierevisionism är ett potent politiskt vapen. Det är vad George Orwell menade med “He who controls the past controls the future. He who controls the present controls the past”. Att frånta rättigheter från en folkgrupp genom att skriva om historien är aldrig trevligt, men att se ett lands elit försöka delegitimisera sitt eget folk är häpnadsväckande.

Nervos belli, pecuniam infinitam

Det tog lite drygt tre dygn efter att jag lade upp länken till insamlingen på Kickstarter tills vi nådde målet på 400 000 kronor. Jag är överväldigad av er värme och generositet. Ert stöd saknar bokstavligt talat motstycke i Sverige. Jag har nu alla finansiella resurser som behövs och kommer att göra mitt bästa för att vår bok blir så bra som det går.

Det är 17 dagar kvar och det finns ingen övre gräns. Jag tycker därför att vi fortsätter att spränga rekord. Här riktar jag mig framförallt mot de som inte har donerat ännu, ni andra har redan varit otroligt generösa. Jag upprepar att de som känner att de inte har råd att ge en stor summa i stället kan ge exempelvis 10 kronor som moraliskt stöd. Jag är höginkomsttagare och vill inte ha pengar från läsare med trängd ekonomi.

400 000 räcker gott och väl för att skriva boken. Det inkluderar kostnader för den bästa språkgranskningen pengar kan köpa (få behöver det mer än jag), design, layout och initiala kostnader för att trycka ut boken. Boken kommer förhoppnings att finansiera sina utgivningskostnader på sikt. Man bör dock vara medveten om att det handlar om ett smalt ämne i ett litet språkområde, så några stora intäkter från försäljning räknar jag inte med. Jag behöver också köpa lite data av SCB, men det är inte så dyrt. Kickstarter tar en modest avgift och alla som donerar brukar inte betala till slut, så jag får inte hela summan. Det viktigaste pengarna köper är tid. Jag behöver tack vare er generösitet ingen försörjning i flera månader, vilket frigör enormt mycket arbetstid.

Det finns dock alltid mer som kan göras med pengar. Stridsdikten i rubriken är från Ciceros femte filippik mot Mark Antony och kan översättas som ”unlimited money is the sinews of war”, pengar är krigets senor. Ciceros kommentar gäller lika mycket opinionsbildning som krig.

Det finns flera saker som kan göras med medel över 400 000. En är reklam. Jag vill även skicka ett gratis exemplar av den engelska versionen av boken till journalister, ledarskribenter och akademiker som intresserar sig för de här frågorna i USA, Storbritannien, Finland, Danmark och Norge.

Det andra är att göra en snyggt designad kompanjonhemsida med fakta från boken. Exemelvis Thomas Pikettys bok har en sådan hemsida. De som googlar efter fakta om invandring behöver då inte längre förlita sig på mer eller mindre oseriösa propogandasidor. Det tredje är att anordna seminarier i orter som Stockholm, Göteborg, Malmö, Oslo, Bryssel och London för att presentera boken. Jag övervägde att ge ut boken gratis men beslutade mig för att det var en dålig idé. Framförallt i utlandet där människor inte känner till bakgrunden kommer en bok som är gratis att framstå som en pamflett och därför inte tas på allvar. Däremot kan man lägga ut stora delar på nätet gratis.

Min tid delas mellan min forskning, extraknäck till försörjning och migrationsdebatten. De senaste åren har jag i term av tid slitits itu mellan jobbet och plikten. Jag står gärna upp för landets tysta majoritet, att jag inte lyckats göra mer beror på tidsbrist. En del tror att jag inte skriver debattartiklar för att tidningar inte släpper in mig. Så är inte fallet. Tvärtom har SVD, Dagens Industri, Aftonbladet, Neo och många andra kontaktat mig och bett mig skicka in texter, men jag har varit tvungen att tacka nej för att det inte funnits tid. DN-debatt är selektiv, men säkert delvis tack vare slumpen har DN-debatt inte refuserat mig de senaste två åren och varit vänliga nog att ta in fem av mina texter. För att inte nämna utländska tidskrifter. När Realtid och andra före de bad mig att bli kolumnist tackade jag nej av samma skäl. Det var bara efter att jag blev personligen imponerad av insistenta Jonas Wiwen-Nilsson och Per Agerman på Realtid som jag tackade ja.

Har jag tid så är genomslag inget problem, om inte i Sverige så åtminstone i utlandet. Underskatta inte intresset för svensk migrationsfrågor i andra länder. Många journalister och editors på New York Times, The Economist, BBC, Forbes och andra följer det svenska debattklimatet med fascination och ett visst mått av oro. Jag vet detta för att jag har pratat med dem, i regel efter att de kontaktat mig.

Vi tycks redan slagit svenska rekord i hur snabbt pengarna till projektet kom in. Låt oss nu se om vi kan slå rekordet överlag. Den största framgången för crowdfunding av den här typen i Sverige är Martin Borgs utmärkta film “Någon annan betalar” som drog in 550.000 kr. Om ni vill har vi nu chansen att överträffa Martins rekord. Det bästa gratisreklam vi kan få bland uländska journalister är att kunna skriva i mail eller på baksidan att boken slog rekord i crowdfunding i Sverige.

Tack igen. Idag tar jag nu ledig, men imorgon fortsätter arbetet med att göra boken till verklighet. Här är länken till insamligen för de som inte har donerat än.

Uppdatering I

Efter sex dagar har vi nått 500.000 kronor. Kampanjen har inte bara slagit belopp i insamlade donationer utan hur många som donerat. Över tusen personer har nu donerat, vilket med råge slagit svenska rekord. Mina läsares givmildhet är inte bara unik med svenska mått mätt utan även internationellt. Vi var under flera dagar etta i världen i kategorin Publishing.

Uppdatering II

Vår rekordkampanj har rapporterats i SVD ledarblog och Neo. Nu skriver finanstidningen Realtid där jag är kolumnist en artikel: “Lyckad gruppfinansiering Tino Sanandajis bokprojekt får rekordstöd”. Som jag skrev är rekord-finansiering i sig en nyhet som journalister gillar att skriva om.

Samtidigt gör Norges näst största affärstidning Finansavisen en reportage om min bok som kan läsas här och här, “Mot ny rekord for folkefinansiering”. reportage

“– Hva tenker du om at over tusen personer har donert 500.000 kroner så langt?

– Jeg er overveldet av den kjærlighet og generøsitet jeg er blitt overøst med. Særlig forundret er jeg likevel ikke. Det handler ikke om meg, men er et utrykk av «vox
populi» fra landets tyste majoritet.”

Uppdatering III

Det tog oss åtta dagar att slå svensk rekord i crowdfunding för kategorin böcker och för kategorin opinionsprojekt överlag. Bättre julklapp hade jag inte kunna föreställa mig! En köpt annons i Dagens Nyheter kostar tydigen 100.000 kronor, men att kunna säga att vi har slagit svensk rekord  ger gratispress värt dussintals annonser i DN. Det är 12 dagar kvar på insamligen så vi låter de som inte har sett kampanjen eller kunnat donerat tidigare att fortsätta ge, ni övriga har redan gjort mycket och mer därtill och bör inte donera mer.

Deltar i kanal Globals program Miniatyr här. Jag gör ett slarvfel och säger att kostnaderna för asylmottagning år 2017 förvänas bli 42 miljarder per år, det korrekta siffran är 41 miljarder kronor. Sedan programmet spelades in har Sverige gått från att vara sämst i OECD på arbetsmarknadsintegration av invandrare till näst sämst. Siffrorna i Nederländerna försämrades, så Holland övertog guldmedaljen från Sverige i kategorin sämst på integration.

Min senaste kolumn i Realtid “Uppluckrad LAS löser inte integrationen”:

Den fundamentala förklaringen till högre utanförskap bland invandrare och flyktingar från tredje världen är helt enkelt inte LAS. Det är bristande humankapital i kombination med att ekonomin blivit alltmer kunskapsintensiv. Jag citerade i min senaste krönika Arbetsförmedlingens rapport om de flyktingar som kommit ut på arbetsmarknaden på senare år: ”Nästan 60 procent av de nyanlända inom etableringsuppdraget har endast förgymnasial utbildning, varav de flesta har kortare grundutbildning än nio år.”

Sverige är redan ett kunskapssamhälle och blir ständigt mer högteknologiskt. Kraven ökar år efter år, och det finns ofta sökande med bättre meriter och längre arbetslivserfarenhet som tävlar om de fåtal enkla och medelenkla jobb som annonseras ut. Arbetsgivares bristande efterfrågan på lågutbildade från tredje världen kommer inte att lösas med ett avskaffande av LAS. Att politiker börjat snacka om LAS igen beror på att det är ideologisk ortodoxt, och för att det är ett sätt att slippa obekväma frågor om hur det är tänkt att en kunskapsintensiv arbetsmarknad ska absorbera tiotusentals flyktingar per år med förgymnasial utbildning.”

Uppdatering VI

xx

Nu är kampanjen avslutad. Slutresultatet tycks ha landat på 632.205 kronor, vilket som sagt sprängt svenska rekord i både kategorin böcker och i kategorin opinionsprojekt överlag. Jag vill inte överanvända ordet tack, men 1344 tack till er alla.

 

Hjälp mig med fundraising [Vi slog rekord och nådde 400.000 på drygt tre dygn. Följ uppdateringar nedan.]

Jag vill skriva en bok om invandring till Sverige med preliminär titel ”Moral Superpower”. Boken kommer att skrivas i en svensk och en engelsk version och ges ut utan något förlag. För att finansiera projektet har jag startat ett så kallad crowdfunding-projekt på Kickstarter.

För de som inte vet vad crowdfunding är så betyder det att ni ger mig pengar. Så kallad gräsrotsfinansiering att det är en metod för att finansiera projekt eller idéer genom att vända sig till ett stort antal finansiärer. Den rör sig om en ren donation med min tacksamhet som enda belöning.

Mitt vanliga jobb är som forskare i nationalekonomi, med fokus på skatter och entreprenörskap. Att skriva om invandringsfrågor är en obetald hobby vid sidan av. Det är en kul fritidssyssla, men också en tidskrävande sådan. Jag har försökt att bara låta skrivandet stjäla arbetstid när jag känt mig tvungen. De senaste tre åren har migrationsdebatten ändå tagit upp uppskattningsvis halva min arbetstid. Tidsbrist har lett till att många intressanta frågor aldrig tagits upp eller bara nämnts i förbigående. Boken kommer att ta några månader att skriva. Jag ber därför om 400 000 kronor.

Ungefär halva innehållet kommer att baseras på de ca hundra texter på ämnet jag redan skrivit medan resten kommer att utgöras av nytt material. En bok på engelska på akademisk nivå kan rikta sig direkt mot utländskt prestigemedia där jag ibland citeras (e.g The Economist I, II, III, Forbes Magazine, Wall-Street Journal, New York Times Magazine, The Times, The Telegraph, National Review, New York Times, Washington Post, Time Magazine, The Guardian, Foreign Affairs, BBC, etc). Min förhoppning är att boken kan ges ut under senare delen av 2015, men vissa kapitel kommer att läggas ut tidigare. Insamligen kommer att pågå i 20 dagar. Man kan välja att donera i sitt eget namn eller anonymt genom att skapa en alias på Kickstarter.

Här är länken till “Moral Superpower” på Kickstarter igen. Hjälp gärna till att marknadsföra projektet, och tack på förhand! De som av olika skäl föredrar att lägga in pengar direkt på mitt konto kan också kontakta mig tino.sanandaji@ifn.com

 

Uppdatering I

Vi är uppe i 100.000 kr drygt 8 timmar efter att jag la upp posten. Wow.

Jag visste att jag skulle få in summan jag bad om, om inte annat från rika handelskompisar som tycker synd om mig. Men jag är genuint rörd över det tsunami av kärlek och stöd från läsarna vi ser.

Det som värmer i hjärtat mest är inte 10.000 kr åt gången från Masters of the Universe i London och Östermalm (fortsätt dock för all del ge ni också…). Det är 100 kronor från pensionärer och studenter som mailar att de har tight ekonomi men ändå vill skänka något. Mitt råd till de som inte har råd men vill visa sitt stöd är att ge 10 symboliska kronor som moraliskt stöd medan de som känner att de har råd kan fortsätta fylla bankkontot.

Jag började för övrigt skriva manus tre veckor sedan. Det skulle underlätta enormt mycket om jag har finansiella resurser men boken kommer att skrivas oavsett.

 

Uppdatering II

Knappt 28 timmar efter länken till insamlingen har vi passerat 200.000 kronor. Donationen som tog oss exakt halvvägs kom från en assistant professor i nationalekonomi vid NYU.

Många frågar varför jag inte ger rewards. Orsaken är att det är en juridisk gråzon som skatteverket ännu inte har granskat. Därför ger jag ingen motprestation som kan göra mig skatteskyldig utan ber om en ren gåva.

Två artiklar medan ni väntar på boken. Ann-Marie Pålsson är en framstående docent i nationalekonomi vid Lund och var fram till 2010 moderat riksdagsledamot. Hon kritiserar oseriösiten i diskussion om invandringens nationallekonomiska konsekvenser i Sydsvenskan.

Läs också min senaste kolumn i Realtid om hur Moderaternas skadade förtroende kan återuppbyggas. Mitt främsta råd till Anna-Kinberg Batra är att återgå till en evidensbaserad analys av riktiga forskare. Moderatväljare är smartare än journalister.

 

Uppdatering III

Strax under 48 timmar efter launch har vi nått 300.000 kronor.

 

Uppdatering V

Vi nådde målet på 400.000 kronor lite drygt tre dygn efter launch. Ni bör veta att ni har gjort lite historia här, detta saknar motstycke.

Per Gudmundson skriver om vår kampanj i Svenska Dagbladet:

“Nationalekonomen Tino Sanandaji har under ett par år intresserat sig för migrationen och dess ekonomi, primärt på sin blogg men också som krönikör i Realtid.se. Nu har han bestämt sig för att skriva en bok med arbetsnamnet ”Moral Superpower: A book on immigration”, och har för detta sökt finansiering via ett crowdfundingprojekt på Kickstarter. Sanandaji säger att han behöver 400.000 kronor. Och efter bara tre dygn har han fått in mer än 300.000 kronor. Det är den snabbaste insamlingen för en svensk debattbok som åtminstone jag har hört talas om.”

Läs gärna också Dick Erixons vänliga ord, känns extra fint när det kommer från den bloggare som har inspirerat mig mest. Det finns ingen övre gräns och en del av de som ger en pledge brukar inte betala, så de som inte har donerat ännu kan fortsätta att ge.

Pengar utöver 400.000 kan användas till marknadsföring, en komplimenterande faktahemsida samt seminarier i orter som Stockholm, Göteborg, Malmö, Oslo och London. Jag kommer även att skicka gratis exemplar av boken till journalister, ledarskribenter och forskare som intresserar sig för frågan i USA, Storbritannien, Finland, Danmark och Norge. Det svenska rekordet är 550.000 kr för Martin Borgs utmärkta film och det bör vi kunna överträffa. Det bästa gratisreklam vi kan få bland uländska journalister är att kunna skriva i mail eller på baksidan att boken har rekord i crowdfunding i Sverige.

Forskare ger mig rätt

Joakim Ruist vid Göteborgs Universitet är en av de handfull nationalekonomer som forskat om invandringens ekonomiska effekter i Sverige. Ruist visade i en internationellt uppmärksammad studie att invandring av EU-migranter till Sverige skapade  nettovinster, tvärtemot vad många (dock inte jag) trodde. Trots att jag och Joakim Ruist står långt från varandra när det gäller policyslutsatser i migrationsfrågor är han vänlig nog att ge mig stöd i debatten om faktaläget:

”Tino Sanandaji gör ett imponerande nitiskt arbete med att påpeka för svenska journalister och utgivare när de ägnar sig åt överdriven skönmålning av invandring, samt med att berätta om det för oss andra på sin blogg. Hans senaste inlägg om en granskning av siffror från Sverigedemokraterna är en bra illustration av hur simpla feltramp svenska journalister gör sig skyldiga till i den goda sakens namn. Det är något tragikomiskt över att en nationalekonom, som inte själv forskar om invandring, på sin fritid ständigt ska behöva vara den som granskar den svenska journalistkåren i den här frågan. Kåren själv gör det inte (med få undantag). Standardfallet är snarare som i Tinos inlägg ovan: även uppenbar felrapportering, som vem som helst liksom Tino lätt kan motbevisa på tre minuter framför en dator, återrapporteras ackompanjerat av hejarop i andra medier istället för att faktakollas.”

…”Många av de som upprörs över mediernas skönmålning är sådana som själva vill se Sverige föra en mer restriktiv invandringspolitik. Själv upprörs jag snarare av motsatt skäl. Jag vill att Sverige ska vara ett land med en generös invandringspolitik. Jag tror att skönmålningen bidrar till att minska stödet för den politiken, då den får folk att börja undra om det finns en massa negativa fakta som de inte får tillgång till (nätet är fullt av sådana misstankar och rena konspirationsteorier). Vi som vill ha en generös invandringspolitik måste sluta tro att den idén bara kan säljas in till massorna genom att vi “bevisar” att invandring är 100% bra på alla sätt och därmed halleluja. I verkligheten är nog svensken i gemen snarare en person som har en i grunden ganska positiv inställning till invandring trots att hon inser att den liksom det mesta annat här i världen också har nackdelar.”

 

Jag får även stöd av min medförfattare, nationalekonomen Gabriel Sahlgren som doktorerar vid LSE och doesn’t suffer fools gladly:

“Vem som helst som sysslar med något som ens liknar forskning vet att tillgång till fakta är grunden för alla vettiga analyser; har man inte korrekt data är analysen i sig helt meningslös, i varje fall gällande den fråga man är intresserad av. Tyvärr verkar inte svenska journalister alltid hålla med. Och, visst, ett bekvämare alternativ är ju förstås att skapa sina egna fakta – och hoppas att man inte blir upptäckt.

Ett bra exempel på detta är ETC:s två artiklar som ämnar vara något slags försök till faktakoll i invandringsdebatten. Medievärlden hakade också på. Oturligt nog för dessa publikationer bestämde sig nationalekonomen Dr Tino Sanadaji – ansedd för bland annat sin entreprenörskapsforskning – att granska deras påståenden, både en och två gånger. Med minutiös precision får han skribenterna att framstå som ett gäng okunniga och gapiga tonåringar. Vem som helst som noga läser ETC:s och Medievärldens artiklar och sedan går igenom Tinos analys förstår att de förras faktagranskning är nonsens. Så jag uppmanar alla att göra det.”

…”Tyvärr är allt detta symptomatiskt för den svenska invandringsdebattens intellektuella haveri som vi åskådare har tvingats utstå i åratal. Många som engagerar sig i denna verkar nämligen anse att ändamålen helgar medlen, inklusive lögner och siffertrixande.
Men detta är en farlig strategi. Snarare än att rädda Sverige från en backlash mot högre invandring, vilket man får anta är målet med Pravdajournalistiken, riskerar man att späda på föreställningen om en elit som ljuger för att hålla folket i schack. Och de enda som tjänar på detta i ett längre perspektiv är precis de som man hoppas bekämpa med lögnerna. ”

Läs gärna Sahlgren och Ruist och i sin hehet. Båda två har för övrigt informativa nationalekonomiska bloggar som är värda att följa för samhällsintresserade. På förekommen anledning så tolkar inte jag kritiken ovan som mot Expressens Lars Lindströms subjektiva kolumn (vilket återger korrekt siffra) utan mot ETC och Mediavärlden.

På ETC fortsätter Johan Ehrenberg samtidigt att i rask takt revolutionera samhällsvetenskap och aritmetik med metodologiska innovationer.

”År 2013 invandrade 116 000 människor till Sverige. Av dessa var 29 988 flyktingar och 39 783 anhöriga. Resterande var: människor som studerar något år i Sverige, 7 559 stycken; människor som rekryterats av företag med arbetstillstånd, 19 292 stycken; EU-medborgare som åker till andra EU-länder för att arbeta, 20 712 stycken.”

Var försiktig med att jämföra uppehållstillstånd från Migrationsverket med SCBs siffror om invandring, det är bara delvis överlappande kategorier. Siffrorna om uppehållstillstånd är nu korrekta. Men visst skrev ETC tidigare i veckan att Sverige har 18.000 flyktingar och anhöriga per år?

ehrenberg

Får jag tolka det som en tyst reträtt och ett erkännande att jag hade rätt när ETC numera upprepar mina siffror? Inte ens ett tack Johan?

Johan Ehrenberg skriver även: ”En vanligt citerad ekonom bland SD:s brevskrivare är Tino Sanadajl. Hans metod bygger på att diskutera samhällets utgifter för skola, vård och omsorg för invandrare som en kostnad, inte en investering, samtidigt som han inte räknar samhällets inkomster från det arbete invandrade långsiktigt ger.”

Jag inkluderar alltid även samhällets inkomster och citerar nettosumman. Det är så man räknar. I Sveriges fall är inkomsterna mindre än kostnaderna då invandrare i genomsnitt arbetar mindre, tjänar mindre, betalar in mindre i skatter och får ut mer i transfereringar. Invandrares fördelar som en högre andel i arbetsför ålder och att Sverige spar på skolutgifter är inkorporerade i dessa kalkyler men räcker rent empiriskt inte till för att kompensera för landets skyhöga utanförskap. Ur Jan Ekbergs ESO-rapport för finansdepartementet år 2009. Notera att Ekberg i invandrarbefolkningen nedan inkluderar andra generationens invandrare.

K

Johan Ehrenberg tycks ha missade mattelektionen där man gick igenom konceptet netto.

Invandring minus utvandring = nettoinvandring eller nettoutvandring.

Kostnad minus intäkt = nettokostnad eller nettovinst.

Stålmannen är immun mot kulor medan Johan Ehrenbergs superkraft är immunitet mot fakta. Han fortsätter upprepar skrönan om OECD-rapporten och nämner inte att invandring bara går plus i basmodellen som exkluderar kostnanderna för flyktingmottagande. Asylmottagning är ingen stor kostnadspost i OECD-länder med låg flyktingmottagning. Vi diskuterar nu inte inte typiska länder utan Sverige, landet med högst flyktingmottagande per capita i OECD. I Sverige ligger asylsystemets kostnader numera ligger på tiotals miljarder kr per år, runt en procentenhet av BNP. Korrekt strategi mot den populära vandringsmyten om OECD-rapporten är inte att länka till min blog utan att citera ur själva OECD-rapporten: ”The baseline analysis also does not account for expenditures in the asylum system, also because asylum seekers are not migrants but candidates for migration.”

De kalkyler i OECD-rapporten som inte exkluderar kostnader för flyktingmottagande visar på nettounderskott. Diskussionen är om kostnader för flyktingmottagande. Finns det någon förklaring till att ETC och Ordfront enbart citerar kalkyler som uttryckligen exkluderar kostnaderna för flyktingmottagning? Varför undanhåller de att siffran exkluderar kostnaderna för flyktingmottagning? Varför nämnder de inte att OECD-rapporten visar nettokostnader i de kalkyler som inte exkluderar kostnaderna för flyktingmottagning? Inser de att baskalkylen i OECD-rapporten exkluderar kostnaderna för flyktingmottagning och ljuger medvetet? Eller har de inte läst noggrant och missat att siffran exkluderar kostnaderna för flyktingmottagning? Låt mig testa att skriva det på engelska igen så att även Ronald Reagan förstår, som vi brukade säga i Iran: “does not account for expenditures in the asylum system”.

Vi har hört journalisterna och nu även hört vad riktiga forskare har att säga. Jag vill ge en utmaning till kulturskribenterna på ETC och Ordfront. Hitta en akademiskt verksam nationalekonom som ger er rätt och mig fel i den här debatten. En enda. Jag har hållit på med det här i flera år och mig vetterligen inte blivit utmanad i min beskrivning av fakta eller forskingsläget av riktiga forskare. Jag har tvärtom fått offentligt stöd av forskare flera gånger, till exempel när det sist var Johan Norberg i stället för Johan Ehrenberg som ljög om forskning och citerade studier som inte existerar.

Varför kringgår journalister och ideologer den akademiska processen om de nu har forskningen på sin sida? Med vilken rätt har dessa icke-ekonomer och icke-demografer utnämnt sig själva till experter i ekonomi och demografi? Jag avvaktar förväntansfullt att ETC eller Ordfront hittar en riktig nationalekonom som stödjer deras sida i debatten.