Nervos belli, pecuniam infinitam

Det tog lite drygt tre dygn efter att jag lade upp länken till insamlingen på Kickstarter tills vi nådde målet på 400 000 kronor. Jag är överväldigad av er värme och generositet. Ert stöd saknar bokstavligt talat motstycke i Sverige. Jag har nu alla finansiella resurser som behövs och kommer att göra mitt bästa för att vår bok blir så bra som det går.

Det är 17 dagar kvar och det finns ingen övre gräns. Jag tycker därför att vi fortsätter att spränga rekord. Här riktar jag mig framförallt mot de som inte har donerat ännu, ni andra har redan varit otroligt generösa. Jag upprepar att de som känner att de inte har råd att ge en stor summa i stället kan ge exempelvis 10 kronor som moraliskt stöd. Jag är höginkomsttagare och vill inte ha pengar från läsare med trängd ekonomi.

400 000 räcker gott och väl för att skriva boken. Det inkluderar kostnader för den bästa språkgranskningen pengar kan köpa (få behöver det mer än jag), design, layout och initiala kostnader för att trycka ut boken. Boken kommer förhoppnings att finansiera sina utgivningskostnader på sikt. Man bör dock vara medveten om att det handlar om ett smalt ämne i ett litet språkområde, så några stora intäkter från försäljning räknar jag inte med. Jag behöver också köpa lite data av SCB, men det är inte så dyrt. Kickstarter tar en modest avgift och alla som donerar brukar inte betala till slut, så jag får inte hela summan. Det viktigaste pengarna köper är tid. Jag behöver tack vare er generösitet ingen försörjning i flera månader, vilket frigör enormt mycket arbetstid.

Det finns dock alltid mer som kan göras med pengar. Stridsdikten i rubriken är från Ciceros femte filippik mot Mark Antony och kan översättas som ”unlimited money is the sinews of war”, pengar är krigets senor. Ciceros kommentar gäller lika mycket opinionsbildning som krig.

Det finns flera saker som kan göras med medel över 400 000. En är reklam. Jag vill även skicka ett gratis exemplar av den engelska versionen av boken till journalister, ledarskribenter och akademiker som intresserar sig för de här frågorna i USA, Storbritannien, Finland, Danmark och Norge.

Det andra är att göra en snyggt designad kompanjonhemsida med fakta från boken. Exemelvis Thomas Pikettys bok har en sådan hemsida. De som googlar efter fakta om invandring behöver då inte längre förlita sig på mer eller mindre oseriösa propogandasidor. Det tredje är att anordna seminarier i orter som Stockholm, Göteborg, Malmö, Oslo, Bryssel och London för att presentera boken. Jag övervägde att ge ut boken gratis men beslutade mig för att det var en dålig idé. Framförallt i utlandet där människor inte känner till bakgrunden kommer en bok som är gratis att framstå som en pamflett och därför inte tas på allvar. Däremot kan man lägga ut stora delar på nätet gratis.

Min tid delas mellan min forskning, extraknäck till försörjning och migrationsdebatten. De senaste åren har jag i term av tid slitits itu mellan jobbet och plikten. Jag står gärna upp för landets tysta majoritet, att jag inte lyckats göra mer beror på tidsbrist. En del tror att jag inte skriver debattartiklar för att tidningar inte släpper in mig. Så är inte fallet. Tvärtom har SVD, Dagens Industri, Aftonbladet, Neo och många andra kontaktat mig och bett mig skicka in texter, men jag har varit tvungen att tacka nej för att det inte funnits tid. DN-debatt är selektiv, men säkert delvis tack vare slumpen har DN-debatt inte refuserat mig de senaste två åren och varit vänliga nog att ta in fem av mina texter. För att inte nämna utländska tidskrifter. När Realtid och andra före de bad mig att bli kolumnist tackade jag nej av samma skäl. Det var bara efter att jag blev personligen imponerad av insistenta Jonas Wiwen-Nilsson och Per Agerman på Realtid som jag tackade ja.

Har jag tid så är genomslag inget problem, om inte i Sverige så åtminstone i utlandet. Underskatta inte intresset för svensk migrationsfrågor i andra länder. Många journalister och editors på New York Times, The Economist, BBC, Forbes och andra följer det svenska debattklimatet med fascination och ett visst mått av oro. Jag vet detta för att jag har pratat med dem, i regel efter att de kontaktat mig.

Vi tycks redan slagit svenska rekord i hur snabbt pengarna till projektet kom in. Låt oss nu se om vi kan slå rekordet överlag. Den största framgången för crowdfunding av den här typen i Sverige är Martin Borgs utmärkta film “Någon annan betalar” som drog in 550.000 kr. Om ni vill har vi nu chansen att överträffa Martins rekord. Det bästa gratisreklam vi kan få bland uländska journalister är att kunna skriva i mail eller på baksidan att boken slog rekord i crowdfunding i Sverige.

Tack igen. Idag tar jag nu ledig, men imorgon fortsätter arbetet med att göra boken till verklighet. Här är länken till insamligen för de som inte har donerat än.

Uppdatering I

Efter sex dagar har vi nått 500.000 kronor. Kampanjen har inte bara slagit belopp i insamlade donationer utan hur många som donerat. Över tusen personer har nu donerat, vilket med råge slagit svenska rekord. Mina läsares givmildhet är inte bara unik med svenska mått mätt utan även internationellt. Vi är just nu etta i världen i kategorin Publishing.

Uppdatering II

Vår rekordkampanj har rapporterats i SVD ledarblog och Neo. Nu skriver finanstidningen Realtid där jag är kolumnist en artikel: “Lyckad gruppfinansiering Tino Sanandajis bokprojekt får rekordstöd”.

Som jag skrev är rekord-finansiering i sig en nyhet som journalister gillar att skriva om.

Samtidigt gör Norges näst största affärstidning Finansavisen en reportage om min bok som kan läsas här och här :”Mot ny rekord for folkefinansiering”: reportage

“– Hva tenker du om at over tusen personer har donert 500.000 kroner så langt?

– Jeg er overveldet av den kjærlighet og generøsitet jeg er blitt overøst med. Særlig forundret er jeg likevel ikke. Det handler ikke om meg, men er et utrykk av «vox
populi» fra landets tyste majoritet.”

Hjälp mig med fundraising [Vi slog rekord och nådde 400.000 på drygt tre dygn. Följ uppdateringar nedan.]

Jag vill skriva en bok om invandring till Sverige med preliminär titel ”Moral Superpower”. Boken kommer att skrivas i en svensk och en engelsk version och ges ut utan något förlag. För att finansiera projektet har jag startat ett så kallad crowdfunding-projekt på Kickstarter.

För de som inte vet vad crowdfunding är så betyder det att ni ger mig pengar. Så kallad gräsrotsfinansiering att det är en metod för att finansiera projekt eller idéer genom att vända sig till ett stort antal finansiärer. Den rör sig om en ren donation med min tacksamhet som enda belöning.

Mitt vanliga jobb är som forskare i nationalekonomi, med fokus på skatter och entreprenörskap. Att skriva om invandringsfrågor är en obetald hobby vid sidan av. Det är en kul fritidssyssla, men också en tidskrävande sådan. Jag har försökt att bara låta skrivandet stjäla arbetstid när jag känt mig tvungen. De senaste tre åren har migrationsdebatten ändå tagit upp uppskattningsvis halva min arbetstid. Tidsbrist har lett till att många intressanta frågor aldrig tagits upp eller bara nämnts i förbigående. Boken kommer att ta några månader att skriva. Jag ber därför om 400 000 kronor.

Ungefär halva innehållet kommer att baseras på de ca hundra texter på ämnet jag redan skrivit medan resten kommer att utgöras av nytt material. En bok på engelska på akademisk nivå kan rikta sig direkt mot utländskt prestigemedia där jag ibland citeras (e.g The Economist I, II, III, Forbes Magazine, Wall-Street Journal, New York Times Magazine, The Times, The Telegraph, National Review, New York Times, Washington Post, Time Magazine, The Guardian, Foreign Affairs, BBC, etc). Min förhoppning är att boken kan ges ut under senare delen av 2015, men vissa kapitel kommer att läggas ut tidigare. Insamligen kommer att pågå i 20 dagar. Man kan välja att donera i sitt eget namn eller anonymt genom att skapa en alias på Kickstarter.

Här är länken till “Moral Superpower” på Kickstarter igen. Hjälp gärna till att marknadsföra projektet, och tack på förhand! De som av olika skäl föredrar att lägga in pengar direkt på mitt konto kan också kontakta mig tino.sanandaji@ifn.com

 

Uppdatering I

Vi är uppe i 100.000 kr drygt 8 timmar efter att jag la upp posten. Wow.

Jag visste att jag skulle få in summan jag bad om, om inte annat från rika handelskompisar som tycker synd om mig. Men jag är genuint rörd över det tsunami av kärlek och stöd från läsarna vi ser.

Det som värmer i hjärtat mest är inte 10.000 kr åt gången från Masters of the Universe i London och Östermalm (fortsätt dock för all del ge ni också…). Det är 100 kronor från pensionärer och studenter som mailar att de har tight ekonomi men ändå vill skänka något. Mitt råd till de som inte har råd men vill visa sitt stöd är att ge 10 symboliska kronor som moraliskt stöd medan de som känner att de har råd kan fortsätta fylla bankkontot.

Jag började för övrigt skriva manus tre veckor sedan. Det skulle underlätta enormt mycket om jag har finansiella resurser men boken kommer att skrivas oavsett.

 

Uppdatering II

Knappt 28 timmar efter länken till insamlingen har vi passerat 200.000 kronor. Donationen som tog oss exakt halvvägs kom från en assistant professor i nationalekonomi vid NYU.

Många frågar varför jag inte ger rewards. Orsaken är att det är en juridisk gråzon som skatteverket ännu inte har granskat. Därför ger jag ingen motprestation som kan göra mig skatteskyldig utan ber om en ren gåva.

Två artiklar medan ni väntar på boken. Ann-Marie Pålsson är en framstående docent i nationalekonomi vid Lund och var fram till 2010 moderat riksdagsledamot. Hon kritiserar oseriösiten i diskussion om invandringens nationallekonomiska konsekvenser i Sydsvenskan.

Läs också min senaste kolumn i Realtid om hur Moderaternas skadade förtroende kan återuppbyggas. Mitt främsta råd till Anna-Kinberg Batra är att återgå till en evidensbaserad analys av riktiga forskare. Moderatväljare är smartare än journalister.

 

Uppdatering III

Strax under 48 timmar efter launch har vi nått 300.000 kronor.

 

Uppdatering V

Vi nådde målet på 400.000 kronor lite drygt tre dygn efter launch. Ni bör veta att ni har gjort lite historia här, detta saknar motstycke.

400

 

Per Gudmundson skriver om vår kampanj i Svenska Dagbladet:

“Nationalekonomen Tino Sanandaji har under ett par år intresserat sig för migrationen och dess ekonomi, primärt på sin blogg men också som krönikör i Realtid.se. Nu har han bestämt sig för att skriva en bok med arbetsnamnet ”Moral Superpower: A book on immigration”, och har för detta sökt finansiering via ett crowdfundingprojekt på Kickstarter. Sanandaji säger att han behöver 400.000 kronor. Och efter bara tre dygn har han fått in mer än 300.000 kronor. Det är den snabbaste insamlingen för en svensk debattbok som åtminstone jag har hört talas om.”

Läs gärna också Dick Erixons vänliga ord, känns extra fint när det kommer från den bloggare som har inspirerat mig mest. Det finns ingen övre gräns och en del av de som ger en pledge brukar inte betala, så de som inte har donerat ännu kan fortsätta att ge.

Pengar utöver 400.000 kan användas till marknadsföring, en komplimenterande faktahemsida samt seminarier i orter som Stockholm, Göteborg, Malmö, Oslo och London. Jag kommer även att skicka gratis exemplar av boken till journalister, ledarskribenter och forskare som intresserar sig för frågan i USA, Storbritannien, Finland, Danmark och Norge. Det svenska rekordet är 550.000 kr för Martin Borgs utmärkta film och det bör vi kunna överträffa. Det bästa gratisreklam vi kan få bland uländska journalister är att kunna skriva i mail eller på baksidan att boken har rekord i crowdfunding i Sverige.

Forskare ger mig rätt

Joakim Ruist vid Göteborgs Universitet är en av de handfull nationalekonomer som forskat om invandringens ekonomiska effekter i Sverige. Ruist visade i en internationellt uppmärksammad studie att invandring av EU-migranter till Sverige skapade  nettovinster, tvärtemot vad många (dock inte jag) trodde. Trots att jag och Joakim Ruist står långt från varandra när det gäller policyslutsatser i migrationsfrågor är han vänlig nog att ge mig stöd i debatten om faktaläget:

”Tino Sanandaji gör ett imponerande nitiskt arbete med att påpeka för svenska journalister och utgivare när de ägnar sig åt överdriven skönmålning av invandring, samt med att berätta om det för oss andra på sin blogg. Hans senaste inlägg om en granskning av siffror från Sverigedemokraterna är en bra illustration av hur simpla feltramp svenska journalister gör sig skyldiga till i den goda sakens namn. Det är något tragikomiskt över att en nationalekonom, som inte själv forskar om invandring, på sin fritid ständigt ska behöva vara den som granskar den svenska journalistkåren i den här frågan. Kåren själv gör det inte (med få undantag). Standardfallet är snarare som i Tinos inlägg ovan: även uppenbar felrapportering, som vem som helst liksom Tino lätt kan motbevisa på tre minuter framför en dator, återrapporteras ackompanjerat av hejarop i andra medier istället för att faktakollas.”

…”Många av de som upprörs över mediernas skönmålning är sådana som själva vill se Sverige föra en mer restriktiv invandringspolitik. Själv upprörs jag snarare av motsatt skäl. Jag vill att Sverige ska vara ett land med en generös invandringspolitik. Jag tror att skönmålningen bidrar till att minska stödet för den politiken, då den får folk att börja undra om det finns en massa negativa fakta som de inte får tillgång till (nätet är fullt av sådana misstankar och rena konspirationsteorier). Vi som vill ha en generös invandringspolitik måste sluta tro att den idén bara kan säljas in till massorna genom att vi “bevisar” att invandring är 100% bra på alla sätt och därmed halleluja. I verkligheten är nog svensken i gemen snarare en person som har en i grunden ganska positiv inställning till invandring trots att hon inser att den liksom det mesta annat här i världen också har nackdelar.”

 

Jag får även stöd av min medförfattare, nationalekonomen Gabriel Sahlgren som doktorerar vid LSE och doesn’t suffer fools gladly:

“Vem som helst som sysslar med något som ens liknar forskning vet att tillgång till fakta är grunden för alla vettiga analyser; har man inte korrekt data är analysen i sig helt meningslös, i varje fall gällande den fråga man är intresserad av. Tyvärr verkar inte svenska journalister alltid hålla med. Och, visst, ett bekvämare alternativ är ju förstås att skapa sina egna fakta – och hoppas att man inte blir upptäckt.

Ett bra exempel på detta är ETC:s två artiklar som ämnar vara något slags försök till faktakoll i invandringsdebatten. Medievärlden hakade också på. Oturligt nog för dessa publikationer bestämde sig nationalekonomen Dr Tino Sanadaji – ansedd för bland annat sin entreprenörskapsforskning – att granska deras påståenden, både en och två gånger. Med minutiös precision får han skribenterna att framstå som ett gäng okunniga och gapiga tonåringar. Vem som helst som noga läser ETC:s och Medievärldens artiklar och sedan går igenom Tinos analys förstår att de förras faktagranskning är nonsens. Så jag uppmanar alla att göra det.”

…”Tyvärr är allt detta symptomatiskt för den svenska invandringsdebattens intellektuella haveri som vi åskådare har tvingats utstå i åratal. Många som engagerar sig i denna verkar nämligen anse att ändamålen helgar medlen, inklusive lögner och siffertrixande.
Men detta är en farlig strategi. Snarare än att rädda Sverige från en backlash mot högre invandring, vilket man får anta är målet med Pravdajournalistiken, riskerar man att späda på föreställningen om en elit som ljuger för att hålla folket i schack. Och de enda som tjänar på detta i ett längre perspektiv är precis de som man hoppas bekämpa med lögnerna. ”

Läs gärna Sahlgren och Ruist och i sin hehet. Båda två har för övrigt informativa nationalekonomiska bloggar som är värda att följa för samhällsintresserade. På förekommen anledning så tolkar inte jag kritiken ovan som mot Expressens Lars Lindströms subjektiva kolumn (vilket återger korrekt siffra) utan mot ETC och Mediavärlden.

På ETC fortsätter Johan Ehrenberg samtidigt att i rask takt revolutionera samhällsvetenskap och aritmetik med metodologiska innovationer.

”År 2013 invandrade 116 000 människor till Sverige. Av dessa var 29 988 flyktingar och 39 783 anhöriga. Resterande var: människor som studerar något år i Sverige, 7 559 stycken; människor som rekryterats av företag med arbetstillstånd, 19 292 stycken; EU-medborgare som åker till andra EU-länder för att arbeta, 20 712 stycken.”

Var försiktig med att jämföra uppehållstillstånd från Migrationsverket med SCBs siffror om invandring, det är bara delvis överlappande kategorier. Siffrorna om uppehållstillstånd är nu korrekta. Men visst skrev ETC tidigare i veckan att Sverige har 18.000 flyktingar och anhöriga per år?

ehrenberg

Får jag tolka det som en tyst reträtt och ett erkännande att jag hade rätt när ETC numera upprepar mina siffror? Inte ens ett tack Johan?

Johan Ehrenberg skriver även: ”En vanligt citerad ekonom bland SD:s brevskrivare är Tino Sanadajl. Hans metod bygger på att diskutera samhällets utgifter för skola, vård och omsorg för invandrare som en kostnad, inte en investering, samtidigt som han inte räknar samhällets inkomster från det arbete invandrade långsiktigt ger.”

Jag inkluderar alltid även samhällets inkomster och citerar nettosumman. Det är så man räknar. I Sveriges fall är inkomsterna mindre än kostnaderna då invandrare i genomsnitt arbetar mindre, tjänar mindre, betalar in mindre i skatter och får ut mer i  transfereringar. Invandrares fördelar som en högre andel i arbetsför ålder och att Sverige spar på skolutgifter är inkorporerade i dessa kalkyler men räcker rent empiriskt inte till för att kompensera för landets skyhöga utanförskap. Ur Jan Ekbergs ESO-rapport för finansdepartementet år 2009. Notera att Ekberg i invandrarbefolkningen nedan inkluderar andra generationens invandrare.

K

Johan Ehrenberg tycks ha missade mattelektionen där man gick igenom konceptet netto.

Invandring minus utvandring = nettoinvandring eller nettoutvandring.

Kostnad minus intäkt = nettokostnad eller nettovinst.

Stålmannen är immun mot kulor medan Johan Ehrenbergs superkraft är immunitet mot fakta. Han fortsätter upprepar skrönan om OECD-rapporten och nämner inte att invandring bara går plus i basmodellen som exkluderar kostnanderna för flyktingmottagande. Asylmottagning är ingen stor kostnadspost i OECD-länder med låg flyktingmottagning. Vi diskuterar nu inte inte typiska länder utan Sverige, landet med högst flyktingmottagande per capita i OECD. I Sverige ligger asylsystemets kostnader numera ligger på tiotals miljarder kr per år, runt en procentenhet av BNP. Korrekt strategi mot den populära vandringsmyten om OECD-rapporten är inte att länka till min blog utan att citera ur själva OECD-rapporten: ”The baseline analysis also does not account for expenditures in the asylum system, also because asylum seekers are not migrants but candidates for migration.”

De kalkyler i OECD-rapporten som inte exkluderar kostnader för flyktingmottagande visar på nettounderskott. Diskussionen är om kostnader för flyktingmottagande. Finns det någon förklaring till att ETC och Ordfront enbart citerar kalkyler som uttryckligen exkluderar kostnaderna för flyktingmottagning? Varför undanhåller de att siffran exkluderar kostnaderna för flyktingmottagning? Varför nämnder de inte att OECD-rapporten visar nettokostnader i de kalkyler som inte exkluderar kostnaderna för flyktingmottagning? Inser de att baskalkylen i OECD-rapporten exkluderar kostnaderna för flyktingmottagning och ljuger medvetet? Eller har de inte läst noggrant och missat att siffran exkluderar kostnaderna för flyktingmottagning? Låt mig testa att skriva det på engelska igen så att även Ronald Reagan förstår, som vi brukade säga i Iran: “does not account for expenditures in the asylum system”.

Vi har hört journalisterna och nu även hört vad riktiga forskare har att säga. Jag vill ge en utmaning till kulturskribenterna på ETC och Ordfront. Hitta en akademiskt verksam nationalekonom som ger er rätt och mig fel i den här debatten. En enda. Jag har hållit på med det här i flera år och mig vetterligen inte blivit utmanad i min beskrivning av fakta eller forskingsläget av riktiga forskare. Jag har tvärtom fått offentligt stöd av forskare flera gånger, till exempel när det sist var Johan Norberg i stället för Johan Ehrenberg som ljög om forskning och citerade studier som inte existerar.

Varför kringgår journalister och ideologer den akademiska processen om de nu har forskningen på sin sida? Med vilken rätt har dessa icke-ekonomer och icke-demografer utnämnt sig själva till experter i ekonomi och demografi? Jag avvaktar förväntansfullt att ETC eller Ordfront hittar en riktig nationalekonom som stödjer deras sida i debatten.

Demography for Dummies

Ehrenberg håller fast vid sitt påstående att nettoinvandring är 19.000 per år även efter att jag visade honom skärmbilder från SCB.

Untitled

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag mailade SCB och bad de reda ut dispyten:

<<<”Hej,

Jag har en fråga om nettoinvandring till Sverige år 2013. Min tolkning av SCBs statistik är att det rör sig om 65.130 individer. Tidningen ETC har gjort en uppmärksammad beräkning som menar att nettoinvandring 2013 var ca 19000 personer. De skriver om 2013:

“Samma år utvandrade 50000 (många f.d. immigranter) ur Sverige. Av de som kom var 19000 sådana som har arbetstillstånd, alltså forskare, ingenjörer och företagsrekryterade. 20000 var EU-medborgare som flyttar inom EU och Norden. 8000 var studenter. Kvar blir ca 19000.”

Är siffran 19000 enligt SCB korrekt nivå på nettoinvandring år 2013?”>>>

 

SCB svarade:

<<<”Ja, du har rätt i att nettoinvandring 2013 låg på 65 130 personer, under 2013 invandrade totalt 115 845 personer och 50 715 personer utvandrade, vilket ger denna nettoinvandring. Detta kan du även hitta i vår statistikdatabas här.”>>>

Expressens kolumnist Lars Lindström kritiserade nyligen begreppet massinvandring och skrev: ”50 000 utvandrade från Sverige, det betyder att invandringsöverskottet var ungefär 65 000 människor förra året. “Massinvandringen” är alltså sju promille av Sveriges befolkning, och av dessa är många hemvändare, EU-medborgare, värvade arbetare och studenter. Sju promille kallar jag lättinvandring.”

Jag håller med Lindströms kritik mot begreppet ”massinvandring”, ett ord jag inte använder. Prefixet mass inte är värdeneutral och har en negativ normativ konnotation, som i masskonsumtion eller massarbetslöshet.

Att Lindströms däremot tolkar nettoinvandring på 0.7% procent av befolkningen per år som ”lättinvandring” visar att han saknar kontext att tolka siffran. Det är extremt höga nivåer historisk eller i jämförelse med andra länder.

Sverige hade 2013 en nettoinvandring i relation till befolkningen på motsvarande 0.68% per år, lika mycket som rekordåret 2009. Det innebär att Sverige har passerat USAs historiska rekord under den transatlantiska migrationen 1880-1890, då USAs nettoinvandring låg på 0.67% per år.

Net

Nettoinvandring i relation till befolkningen ligger idag tre till fyra gånger högre än Sveriges genomsnitt under efterkrigstiden på runt 0.2% per år.

I rättvisans namn så var Lars Lindström relativ lyhörd när jag skickade dessa siffror till honom. Han svarade att det centrala med hans text inte var siffran 0.7% utan kritik av Sverigedemokraternas sätt att svartmåla invandring genom sitt ordval.

Någonting som bidrar till förvirring är frågan om återvändande svenskar så kort om det. När en person som är född i Sverige eller som är svensk medborgare lämnar landet och avregistrerar sig från folkbokföringen räknar det som utvandring (kortare resor räknas inte). De flesta inrikes födda tenderar på sikt att återvända och räknas då in som invandring av SCB. Det är oavsett semantik således inte fel att inkludera återvändande svenskfödda som invandring som Lindström gjort. Återvändande svenska medborgare är den enskild största gruppen av bruttoinvandringen med 18 procent 2013.

Eftersom det har blivit vanligare att svenskar bor utomlands ett tag har ökad omsättningen bidragit till att blåsa upp bruttoinvandringen något. Detsamma gäller EU-inträdet. Det är inget problem om man som jag alltid har gjort även redovisar nettoinvandring av utrikes födda, alternativ nettoinvandring av utrikes medborgare.

Vad många inte inser är att svenskar har negativ nettoinvandring. Ungefär 5 till 6 tusen fler lämnar landet än återvänder varje år. När vi räknar på nettoinvandring blir det motsatt effekt av att exkludera återvändande svenskar än när man räknar på bruttoinvandringen. Bruttoinvandring sjunker av justering för återvändande medan nettoinvandring ökar. Nettoinvandring av utländska medborgare var förre året 71.000 och nettoinvandring av utrikes födda ca 70.000. Undvik att röra ihop netto och brutto i samma analys, det blir lätt katastrof.

Låt mig nu återigen försöka förklara för journalisterna på ETC och Ordfront varför deras ”kalkyler” är nonsensartade. Ehrenberg kommer fram till siffran 19.000 för nettoinvandring genom dubbelräkning. Studenter, arbetskraftsinvandrare och EU-medborgare har hög utvandring och utgör en stor del av utvandringen. Ehrenberg drar först av total utvandring. Sen drar han av studenter, arbetskraftsinvandrare och EU-medborgare en gång till.

Utvandring skiljer sig markant mellan studenter/EU-medborgare/arbetskraftinvandrare och flyktingar/anhöriga. SCB-rapporten ”Återutvandring efter tid i Sverige” förklarar:

”Bland arbetskraftsinvandrare från länder utanför EU och Norden är återutvandringen nästan lika stor som hos nordiska medborgare. Mindre än 40 procent av denna grupp arbetskraftsinvandrare är kvar i Sverige efter tio år. Detta kan jämföras med de som kommit som flyktingar och fått asyl i Sverige. Av dessa personer är 96 procent kvar i Sverige efter tio år. Pensionärer och anhöriga som invandrar återutvandrar också i relativt liten utsträckning.”

Man kan därför inte dra av studenter och EU-medborgares utvandring från flyktinginvandringen. Det är grupper med helt olika migrationsmönster.

Expresssen1

Ett annat sätt att illustrera detta för kulturskribenter som lätt blir förvirrade av för många siffror är att helt enkelt titta på hur många som befinner sig i landet utifrån grund för bosättning. Hittade ingen graf färskare än 2010, men det räcker för att illustrera poängen. Flyktingar och anhöringa utgör en hög andel av invandrare och har växt sin andel. Studenter etc. utgör en avsevärt lägre andel av de som befinner sig i landet än deras andel av det årlig inflödet. Orsaken är som sagt att dessa grupper till skillnad från flyktingar och anhöriga har hög återvandring.

expressen3

Jag hade inte behövt förklara banala saker som detta om ETC och Ordfront hade researchat sina artiklar. Att man inte frågar en av landets många experter är ingen slump. Syftet med dessa artiklar är inte att komma fram till korrekt siffra, utan att ”spräcka myter”, d.v.s förneka obekväma fakta som man saknar svar på. Experter kan ha professionell etik att inte ljuga och rättar misstag för att inte tappa anseende bland  övriga professionen. Kulturvänstern och libertarianska ideologer är däremot befriade från dessa tyglar och kan skamlöst påstår vad de vill.

P.S

Johan Ehrenberg ger ett detaljerat och tämligen övertygande svar på min kritik ovan, d.v.s twittrar och kallar mig Sverigedemokrat.

ss

Johan: Du vet och jag vet att du gjorde bort dig. Du fick läsare som litar på ETC att framstå som okunniga och bli generade. Slarv och vägran att rätta demonstrabel falska påståenden gav Sverigedemokraterna ytterligare en billig seger.

Läsare som gick på ETCs påståenden om nettoinvandring och annat behöver motargument, eller åtminstånde någon försäkran att det ETC skrev stämmer. Det bästa du har erbjudit hittintills är att kalla mig Sverigedemokraternas nationalekonom och hänvisa till ospecifika räknefel. Du verkar inte ha höga tankar om dina läsares intellektuella standard om du tycker att de får vara nöjda med en så svag respons. Att vädja till de som följer debatten att inte läsa länkar till kritiken utstrålar heller inte direkt självsäkerhet. Move along! Nothing to see here jag lovar! Snälla klicka inte på länkarna som visar mitt journalistiska fiasko svart på vitt.

ETC och Mediavärlden granskar lögner [Uppdaterad: ETC och Mediavärlden medger siffran 50 procent i SOM-2012]

Medievärlden är branschtidning för media. Artikeln “SD:s lögner – och svaren alla journalister bör ha koll på” ger journalister underlag för att bemöta Sverigedemokraternas lögner. Det baseras i sin tur på en granskning i ETC av Johan Ehrenberg, ETCs grundare och ett av Sveriges mest kända vänsterintellektuella samt av Jonas Cullberg som också arbetar på ETC. Jag skrev först felaktigen att båda artiklar i ETC var av Johan Ehrenberg.

1. Låt oss börja med ETC och Medievärldens viktigaste avslöjande:

”I presskonferensen som föregick beskedet att SD skulle rösta på Alliansens budget och därigenom orsaka det extra val som kommer i mars hänvisade Mattias Karlsson till en undersökning från 2014 gjord av SOM-institutet som säger att 50 procent tycker att det är en dålig idé att öka invandringen. Men någon sådan statistik finns inte. Det har forskningsinsitutets forskningschef Henrik Ekengren Oscarsson bekräftat för Dagens ETC.”

Senate gången SOM-undersökningen ställde frågan år 2012 angav mycket riktigt 50 procent angav att det är ett dåligt förslag att ta emot fler flyktingar (2014 års SOM-rapport är givetvis inte klar än). Vad ETC och Mediavärlden inte tycks inse är att SOM-undersökningen sedan 2012 har två separata frågor. En fråga om förslaget att ta emot fler flyktingar och en om att ta emot färre flyktingar. Här är ett skärmklipp ur SOM-institutets rapport för 2012 av Marie Demker.

dd

SOM-institutets föreståndare Henrik Ekengren Oscarsson länkade idag till de här två graferna (jag visste inte att frågan hade ställts tidigare än 2012, mycket intressant).

SOM

Om Jonas Culberg och Mikael Marklund på Mediavärlden hade läst min blogpost som först rapporterade detta hade de insett att det rör sig om två seperata frågor och sluppit göra bort sig. Jag utgår från att både ETC och Mediavärlden kommer att göra tydliga rättelser.

ETC menar även att det är en lögn att en pluraritet vill reducera flyktingmottagandet för att det fanns ännu större motstånd runt år 1990. Bortsett från att det är ett logiskt kullerbytta så slutade motståndet sjunka ungefär år 2000. Här är grafen med den andra frågan, om att ta emot färre flyktingar. På vilket sätt motbevisas opinionsläget idag av utvecklingen 1990-2000? Är det en lögn att säga att Socialdemokraterna är Sveriges största parti  för att de var ännu större 1990 och föll i opinionen under 90-talet?

2

Det är inte det enda misstaget. Mediavärldens och ETC lyckas inte få inte en siffra rätt. De skriver tex:

2. ”LÖGN: Flyktingmottagandet kommer att kosta 17 miljarder extra 2015.
SANNING: Enligt Migrationsverket var den totala kostnaden 14 miljarder 2013. Då tog Sverige emot 54 000 asylsökande.”

Johan Ehrenberg förklarar aldrig på vilket det han skriver om 2013 motbevisar 2015 års kostnader. Skärmbilder från Magdalena Anderssons budgetproposition visar att kostnaden för Migration samt Integration beräknas bli runt 34 miljarder för 2015.

Migration  Integration

ETC skriver även: ”I sitt tal hävdade Mattias Karlsson att asylmottagningen kostar Sverige 40 miljarder kronor om året.

– 40 miljarder är absolut ingen officiell siffra från Migrationsverket, säger Johanna Måhlen, presskommunikatör på Migrationsverket.”

Enligt Magdalena Anderssons budgetproposition som jag klippt ur nedan förväntas kostnaderna för budgetposterna Migration och Integration hamna på 40.5 miljarder år 2017. Som ni ser ovan består budgetposten Integration också av kostnader för nyanlända flyktingar och inkluderas i Migrationsverkets kostnadsprognoser. Då är det förvånansvärt att ETC förnekar kostnaderna och kallar 40 miljardssiffran en “lögn”. ETC är inte insatt i ämnet och förstår därför inte att det inte bara är SD de anklagar som lögnare utan även Stefan Löfven och Magdalena Andersson som också räknar med 40 miljarder per år. Lars Ohly har ironisk nog retwittrat ETCs artikel som indirekt anklagar Löfvens budget för att ljuga.

1
mig

3. Mediavärlden och ETC menar även att det inte stämmer att Sverige för en extrem invandringspolitik:

”LÖGN: Sverige har en extrem invandringspolitik.
SANNING: Sverige har i snitt 18 000 flyktingar och anhöriga som får invandra per år. Det är mycket lite i ett land på 9,5 miljoner invånare.”

Att ETC tror att Sverige bara tar emot 18 000 flyktingar och anhöriga per år är häpnadsväckande. Här är Migrationsverkets statistik. Förra året hamnadet det 28,998 ”flyktingar eller motsvarande” och 39,783 anhöriga, varav 10,763 anhöriga till flyktingar. Många av de övriga anhöriga är i förlängningen anhöriga till tidigare flyktingar.

OECD skrev nyligen: “On a per capita basis, Sweden is the country receiving the largest number of both asylum seekers and refugees.”

Vem ska dock avgöra vad som är normalt och vad som är avvikande? Kanske är det resten av OECD som får betraktas som extrema i relation till Sverige.

4. ETC tror också att Sverige bara har en invandring på 19000 personer:

“LÖGN: Invandringen till Sverige ökade med 116 000 år 2013.
SANNING: Samma år utvandrade 50 000 (många f.d. immigranter) ur Sverige. Av de som kom var 19 000 sådana som har arbetstillstånd, alltså forskare, ingenjörer och företagsrekryterade. 20 000 var EU-medborgare som flyttar inom EU och Norden. 8 000 var studenter. Kvar blir ca 19 000 som fått invandra. Det finns ingen massinvandring!”

Enligt SCB var nettoinvandring förra året 65000, inte 19000 som Ehrenberg hävdar. I relation till befolkningen en extremt hög nivå jämfört med andra länder eller historisk. Här är en graf på nettoinvandring, källa SCB.

utv

Ehrenberg kommer fram till siffran 19000 genom dubbelräkning. Studenter, arbetskraftsinvandrare och EU-medborgare har hög utvandring och utgör en stor del av utvandringen. Ehrenberg drar först av total utvandring. Sen drar han av studenter, arbetskraftsinvandrare och EU-medborgare en gång till, lite som en bonus.

5. ETC upprepar den trötta skrönan att OECD säger att Svensk invandring är lönsam:

“Enligt OECD:s studie International Migration Outlook från 2013 som omfattar 27 industriländer ger immigranter mer intäkter genom skatter till det offentliga än de tar genom bidrag och pensioner. I Sverige blir det enligt OECD:s undersökning ett plus för samhället på cirka 100 euro per immigranthushåll och år.”

OECD-rapporten gjorde flera kalkyler. Sverige går bara plus i basmodellen som exkluderar kostnanderna för flyktingmottangade. ”The baseline analysis also does not account for expenditures in the asylum system, also because asylum seekers are not migrants but candidates for migration.” De kalkyler i OECD-rapporten som inte exkluderar kostnader för flyktingmottagande visar på underskott.

oecd

På vilket sätt är en kalkyl som exkluderar kostnader för flyktingmottagande relevant för diskussionen om flyktingmottagandets kostnader? Det är talande att ETC liksom DN kände sig tvungen att undanhålla för läsarna att den OECD-kalkyl som de särplockade exkluderar kostnader för flyktingmottagande.

Det finns fler faktafel i artiklarna som jag orkar inte ta nu. Jag mailade Mediavärlden igår om bad om en rättelse, men de har inte svarat. Jag la in den länk Henrik Ekengren Oscarssons gav till SOM-rapporten i en kommentar så att deras läsare kan kolla upp det själva, men Mediavärlden tycks inte ha släppt igenom min kommentar. När branchtidningen för publicister i svensk media fixat de fel jag har påpekat ovan kan jag hjälpa de rätta övriga fel.

 

UPPDATERING

Johan Ehrenberg förnekar att det finns något att rätta på twitter och skriver: “Jag har varit på resa. Läser nu motinlägget. Finns inget att rätta. Tino räknar inte nettot.”

Johan: Du skadar din trovärdighet när du räknat fel och sen vägrar erkänna det. En skärmbild från SCBs befolkningsstatistik.

Untitled

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sen när är 116000-51000=19000? Nettoinvandringen var förra året 65000. Det finns ingen poetiskt tolkutrymme i lågstadiematte.

Om svenska journalister ljuger om plus och minus, hur ska allmänheten lita på de i komplexa frågor som invandringens effekter på ekonomin? Inga andra journalister har ifrågasatt ETC och Mediavärldens inkompetenta lögner. Många journalister, som Aftonbladets Pernilla Ericson fortsätter att okritiskt sprida ETCs guide för journalister att ljuga om invandring guide för journalister att granska lögner om invandring.

ETC fortsätter att hävda att SOM-institutets Henrik Ekengren Oscarsson har dementerat 50-procentssiffran. Men det bygger på ren fiffel, nämligen att enbart fråga honom om 2014 års undersökning som inte är klar än. Henrik Ekengren Oscarsson bekräftade igår på twitter att siffran 50-procent är korrekt för den senaste SOM-undersökning där frågan ställdes, vilket var 2012. Det vägrar ETC och Mediavärlden medge och fortsätta att uttnyttja professor Oscarssons vetenskapliga auktoritet för lögnen att 50-procent siffran inte existerar. ETC och Mediavärlden har dessutom blandat ihop frågorna och “motbevisar” 50-procent siffran genom att hänvisa till fel fråga.

Johan Ehrenberg tycks ha gått samma kurs i hur man citerar fakta som Johan Norberg. Det finns tydliga regler som gäller även för evangeliska ideologer. En regel är att man inte fabricerar och hittar på och en annan är att man erkänner det och rättar sig när man har begått misstag.

Mitt intryck är att Ehrenberg och de journalister han lyckades lura med sin smörja har en så skev bild av verkligheten att de helt enkelt inte tror sina ögon när de ser siffror som 40 miljarder i kostnader, 65000 i nettoinvandring eller att 50 procent tycker att det är ett dåligt förslag att öka flyktingmottagandet. Detta kan omöjligen stämma. Om det vore sant skulle väl någon ha rapporterat det vid det här laget? Journalisterna är fångade i en bubbla av ignorans de själva har varit med och skapat.

Jag la återigen in Henrik Ekengren Oscarssons länk som bekräftar 50-procentsiffran i kommentarsektionen, men Mediavärlden deletade återigen länken till SOM-undersökningen. Jag mailade Mediavärldens chefredaktör Axel Andrén och frågade på vilka grunder de deletar länkar till forskning, men Axel har valt att inte svara. Branchtidningen för Sveriges publicister ljuger först om forskning och retusherar sen länkar till forskningen så att deras läsare inte kan se att de ljög.

Såhär presenterar sig Mediavärlden:media

 

 

 

 

 

 

 

 

 

“Sajten är ledande när det gäller medieföretagens affärer, mediepolitik, juridik och etik och är den plats där de viktiga branschdiskussionerna förs.”

Perfekt platform för en branchdiskussion om etik således! Ett visserligen något meta upplagstipps till Mediavärlden är en artikel om varför övrig media inte granskar Mediavärldens lögner om invandring.

UPPDATERING II

Jonas Cullberg på ETC har gjort en rättelse angående SOM-undersökningen.

Klargörande:

I budgetpresentationen hänvisade Sverigedemokraternas Mattias Karlsson till en SOM-undersökning som utfördes 2014, som visar att 50 procent av de tillfrågade svenskarna tycker det är en dålig idé att öka invandringen. Presentationen där mätningsårets anges vara 2014 ligger kvar på Sverigedemokraternas hemsida. Någon sådan mätning gjordes inte 2014, och SOM-institutets chef Henric Oscarsson kände inte igen siffrorna när Dagens ETC kontaktade honom. Efter artikelns publicering har det kommit fram att siffran som Sverigedemokraterna använde kommer från Som-institutets mätning 2012. ”

Jonas har rätt att SD anger fel år och hävdar 2014 i stället för 2012, men det är ingen ursäkt för journalister att själv ge fel bild. Jag tycker att ETC borde ha varit tydligare i sin klargörande och utryckligen nämnt siffran 50 procent. Men ett oklart klargörande är bättre än ingenting, nu medger ETC åtminstone att siffran existerar. ETC agerar därmed något mer journalistiskt seriöst än DN som fortfarande vägrar rätta fiaskon som bland annat Miraklet i Sandviken.

Låt oss se vad Mediavärldens chefredaktör Axel Andrén har att säga. Axel skriver i kommentarsektionen:

”Medievärlden tillämpar förhandsmoderering. Det innebär att jag, som ansvarig utgivare, publicerar de kommentarer som vi vill se publicerade på sajten. Alltså har vi varken raderat, retuscherat eller censurerat några kommentarer. Vi har bara inte publicerat dem. De flesta går ut på ungefär samma sak, men med variationer i länkningar och invektiv: att det i en SOM-undersökning från 2012 finns en not där 50 procent tycker att det är ett ganska eller mycket dåligt förslag att ta emot fler flyktingar.”

Ljug inte Axel. Det var inte bara en länk till en fotnot, det var också länkar till den rapport SOM-institutet hänvisade till. Graferna ovan är ur rapporten. Även om det vore så att siffran 50 procent bara hade funnits med i en fotnot det ingen motivation att censurera länkar. Sen när räknas inte en fotnot i en forskningsrapport som källa? Vi får heller ingen förklarar varför Mediavärldens artikeltex fortsätter att hävda att siffran 50 procent i SOM-undersökningen ”finns inte” när Axel i kommentarsektionen själv citerar siffran.

Axel Andrén ger förevändningen att kommentarna innehåll ”invektiv”. Inte mina. Kvällsposten Peter J Ohlsson tycks också ha censurerats av Mediavärlden, och låt mig tvivla på att han använde något invektiv. Vad är då förklaringen till att Alex inte släppte fram länkarna? Att hindra läsarna från att se att artikeln inte stämmer? Alex ger förutom sin besynerliga nya lögn om fotnoten ingen förklaring. Är syftet med förhandsmoderering av kommentarer att skydda journalister från att få sina fel avslöjade?

Axel Andrén verkar vara en karl med omdöme och karaktär. Det hedrar landets publicister att ha vår tids Joseph Pulitzer som chefredaktör för sin branchtidning.

Equality! Diversity! Pick one.

Den moderna vänterns viktigaste prioriteringar är att öka mångfalden genom invandring från tredje världen och att reducera inkomstojämlikheter. Väntern har dock svårt att medge att dessa mål är i fundamental konflikt. Invandring har varit en av de viktigaste drivkrafterna till ökat ojämlikhet i både Sverige och USA, framförallt genom att öka andel låginkosttagare.

Jag skriver om detta i American Enterprise Institutes tidskrift The American.

“A sizable part of the increase in inequality in the United States during the postwar era was caused by immigration, particularly low-skill immigration. Immigration is not a big factor in the increasing income share of top earners, but it is key to the increasing number of people at the bottom of the income distribution, as reflected in the poverty rate.

Diversity is sometimes summarized by an “ethno-linguistic fractionalization index,” which estimates the probability that two randomly chosen individuals belong to different ethnic groups. There is a fairly strong and statistically significant correlation between diversity and income inequality in US states. The correlation between the Gini coefficient of income inequality and the ethno-linguistic fractionalization index of states is around 0.51.

California makes for a good case-study of the long-term effects of immigration on inequality and poverty. In the 1960 census, California had the seventh-lowest poverty rate in the United States. Last year, the Los Angeles Times reported the results of a study by the Stanford Center on Poverty and Inequality: “The new analysis set California’s poverty rate at 22%, the highest in the nation.””

“Another common argument is based on how, in the 1860s, immigrants from Italy and Ireland assimilated despite grumbles by contemporary nativists. Historical determinism thus proves that immigration is always and everywhere successful. However, this time, the United States has not experienced the rapid economic integration of the 1800s. Hispanics’ income levels are not converging toward white income levels. The Census Bureau reports the average family income of Hispanic households compared to non-Hispanic white households from 1972: That year, Hispanic family incomes on average were 30 percent below those of non-Hispanic whites. Rather than converging, this gap has gradually grown. Today, Hispanic family incomes are on average 40 percent lower. Previous cohorts of immigrants slowly achieve upward mobility, but new and larger waves of poor arrivals have driven down averages, never giving Hispanics as a group a chance to catch up.

Lastly, there are the small number of progressives openly acknowledge the trade-off between immigration and equality.

Paul Krugman’s article is worth quoting from at length:

First, the net benefits to the U.S. economy from immigration, aside from the large gains to the immigrants themselves, are small. Realistic estimates suggest that immigration since 1980 has raised the total income of native-born Americans by no more than a fraction of 1 percent.

Second, while immigration may have raised overall income slightly, many of the worst-off native-born Americans are hurt by immigration — especially immigration from Mexico. Because Mexican immigrants have much less education than the average U.S. worker, they increase the supply of less-skilled labor, driving down the wages of the worst-paid Americans. The most authoritative recent study of this effect, by George Borjas and Lawrence Katz of Harvard, estimates that U.S. high school dropouts would earn as much as 8 percent more if it weren’t for Mexican immigration.

That’s why it’s intellectually dishonest to say, as President Bush does, that immigrants do ”jobs that Americans will not do.” The willingness of Americans to do a job depends on how much that job pays — and the reason some jobs pay too little to attract native-born Americans is competition from poorly paid immigrants.

Finally, modern America is a welfare state, even if our social safety net has more holes in it than it should — and low-skill immigrants threaten to unravel that safety net.

Basic decency requires that we provide immigrants, once they’re here, with essential health care, education for their children, and more. As the Swiss writer Max Frisch wrote about his own country’s experience with immigration, “We wanted a labor force, but human beings came.” Unfortunately, low-skill immigrants don’t pay enough taxes to cover the cost of the benefits they receive.

Krugman received a fair deal of criticism for pointing out that two of the main goals of the progressive movement are in direct and probably irreconcilable conflict.”

Läs hela min artikel här.

Invandring löser inte glesbygdens problem

Min senaste kolumn i Realtid handlar om myten att Sveige skulle avfolkas utan invandring och att asylinvandringen räddar glesbyggden:

“På senare år har liberala tankesmedjor satt i system att i närmast industriell skala fabricera fram påstådda vinster av invandringen. Det senaste exemplet är en rapport från Fores, en tankesmedja finansierad av Centerpartiet. Rapporten är skriven av Andreas Bergström som var tidigare statssekreterare politiskt sakkunnig för dåvarande integrationsminister Erik Ullenhag. Fores rapport heter ”Utan invandring avfolkas Sverige” och menar att en pågående befolkningsminskning gör omfattande invandring nödvändig för att bevara välfärden.”.

“Invandrares utanförskap är så pass högt att en högre andel inrikes födda arbetar även när pensionärer och barn inräknas i mått på totalbefolkningen. SCB definierar försörjningsbördan som totalbefolkningen delat på antalet sysselsatta (detta mått ska inte blandas ihop med ”försörjningskvoten” som mäter ålderssammansättningen). En försörjningsbörda på 2,0 betyder att varje arbetare utöver sig själv finansierar en person utan arbete, må det vara ett barn, en pensionär eller en arbetslös vuxen.

Sambandet mellan försörjningsbördan och invandring analyseras i SCB:s demografiska prognoser, exempelvis i rapporten ”Sysselsättningsprognos 2013”. När man kvantifierar blir det tydligt att invandring inte löser problemet att de med jobb måste försörja fler äldre. SCB beskriver snarast invandring som en förstärkande kraft till åldrandet, det vill säga en ytterligare kraft som pressar upp försörjningsbördan: ”Både utrikes födda och äldre arbetar i mindre utsträckning vilket påverkar den framtida sysselsättningen och även försörjningsbördan.”

“De tre kommuner i Sverige som har högst andel utomeuropeiska invandrare är Malmö, Södertälje och Botkyrka. SCB skriver: ”Stor-Malmö och Övriga Sydsverige är de regioner som under de senaste fem åren haft den högsta försörjningsbördan. År 2011 hade Stor-Malmö och Övriga Sydsverige en försörjningsbörda på närmare 2,3. Det kan jämföras med Stor-Stockholm där försörjningsbördan var cirka 2,0. Den höga försörjningsbördan beror inte på att regionerna har en ogynnsam åldersstruktur. Tvärtom har Stor-Malmö en ganska gynnsam åldersstruktur. Den relativt höga försörjningsbördan beror istället på låga förvärvsfrekvenser i regionerna, framförallt bland de utrikes födda.”

SCB skriver vidare: ”Södertälje och Botkyrka är exempel på kommuner med högre försörjningsbörda mellan 2,2 till 2,3.” Dessa exempel visar att invandring trots dess positiva effekt på ålderssammansättningen förvärrar försörjningsbördan.

Invandring har på samma sätt pressat upp försörjningsbördan i glesbygdskommuner. Avfolkningskommuner riskerar en negativ spiral. Utflyttning eroderar skattebaserna vilket leder till högre skatter och sämre välfärd vilket leder till att fler flyttar ut. I ett land med fungerande arbetsmarknadsintegration skulle invandring därför särskilt gynna avfolkningsorter genom nytillskott av skattekraft.

I dagens Sverige leder däremot kombinationen av lägre andel i arbete och lägre löner att invandrare år 2012 betalade in ungefär 45 procent mindre i inkomstskatt per invånare jämfört med den övriga befolkningen. Invandring ökar befolkningen, men den eroderar samtidigt skattekraften per invånare. Avfolkningskommunerna tvingas därmed försörja ännu fler utan jobb och måste skära ännu mer i välfärden. Fores lösning för avfolkningsbygderna innebär därför att de fattigaste delarna av Sverige utöver sina existerande problem tvingas hantera kostnaden för de flyktingar som Täby och Danderyd vägrar ta emot.”

Läs hela artikeln på Realtid.

Invandring från utanför Europa inte ens lönsam i Storbrittannien

The Economic Journal har temanummer om invandring med en studie om Storbritannien och en om Norge. Dustmann och Frattini undersöker huruvida invandring till Storbritannien har varit lönsam. De delar in invandrare i de från EU och de från utanför EU. Alla invandrare som befann sig i landet mellan 1995-2011 studeras, men de studien särredovisar även kalkyler för invandrare som kom under perioden 2001-2011 separat. Slutsatsen om alla invandrare som befann sig i landet 1995-2011 är att invandring från EU har varit lönsam medan den från utanför EU har utgjort en nettokostnad: “immigrants from EEA countries made a positive contribution over that period of more than £4 billion, while those from non-EEA countries made a negative contribution of £118 billion

Under den undersökta perioden hade Storbritannien betydande underskott i statskassan. Det innebär att även Storbritanniens inrikes födda befolkning betalade in 591 miljarder mindre i skatter än sina utgifter. Staten gick årligen back med ca £800 per inrikes född person medan varje invandrare från utanför EU netto kostade ca £1900 per år.

Dustmann och Frattini visar att Europeisk invandring har varit lönsam, både 1995-2011 och ännu mer i perioden efter år 2000. Författarna lyfter själva främst fram dessa positiva resultat, men medger att det inte gäller för invandrare från utanför EU: “the fiscal contribution of non-EEA immigrants is slightly negative in all years, although the difference between their net cost and that of natives has been closing over time.

Dustmann och Frattinis studie diskuteras ingående av Robert Rowthorn. The Economic Journal publicerade också en studie om invandraring i Norge och jämför Storbritannien med Norge: “In terms of the different types of immigrants attracted to the two countries, immigrants to the UK tend on average to be highly skilled, whereas those to Norway appear less so. In fact, Dustmann and Frattini show that the average level of education, as well as the share of individuals with a tertiary education, has been consistently higher in the UK’s immigrant population than among natives and that this difference has accelerated with the arrival of new immigrants since 2000. In addition, immigrant populations in the UK have a high labour market attachment, with employment rates on average similar to those of natives (although with some heterogeneity between immigrants from the European Economic Area (EEA) versus non-EEA immigrants). Immigrants to Norway, in contrast, are typically far less skilled than natives, so the employment rates of all groups studied fall below those of natives, with some groups experiencing a sharp rise in nonemployment a few years after arrival. Not surprisingly, therefore, the conclusions drawn by these two articles are radically different. The picture that emerges is that whereas post-2000 immigrants to Britain have made a substantial net fiscal contribution, immigrants to Norway have been drawing far more heavily on certain key welfare transfers than natives.”

Den norska studien beskriver landets integrationsproblem: “Immigrants from high income countries performed as natives, while labour migrants from low-income source countries had declining employment rates and increasing disability programme participation over the lifecycle.”

Inget av det här är speciellt nytt. Det intressanta är hur Dagens Nyheter väljer att rapportera forskningen: ”Rapport: Invandring lönsam för britterna”. Pia Gripenberg skriver:

”En studie från University College London, som publiceras i The Economic Journal i dag, visar att immigranter som grupp inte är välfärdsturister. Tvärtom, mellan 2001 och 2011 bidrog de med över 20 miljarder pund (nästan 240 miljarder kronor) netto till statskassan.”

DN nämner inte att invandring totalt sett gick minus 1995-2011. Artikeln nämner heller inte att invandring från utanför Europa generade en nettokostnad på 118 miljarder pund (nästan 1400 miljarder kronor). DN väljer att redovisar resultaten ur studien när de är positiva, som för invandrare från EU överlag och för nyanlända sedan år 2000. Negativa nyheter som att invandring totalt gick back för perioden som helhet eller att utomeuropeisk invandring genererar nettoförluster censureras helt enkelt av DN.

Det är värt att konstrastera DNs rapportering av studien i fråga med brittisk press. BBC rapporterar både de positiva resultaten för invandrare som kom efter år 2000 och de negativa resultaten för utomeuropeisk invandrare som befann sig i landet 1995-2011: “Immigrants to the UK since 2000 have made a “substantial” contribution to public finances, a report says.”…“Despite the positive figures in the decade since the millennium, the study found that between 1995 and 2011, immigrants from non-EEA countries claimed more in benefits than they paid in taxes, mainly because they tended to have more children than native Britons.”

 The Telegraph rapporterade både de positiva och negativa resultaten: “Immigrants who came to live in Britain from outside Europe cost the public purse nearly £120 billion over 17 years, a new report has shown. The major academic study also found, however, that recent immigration from Europe – driven by the surge in arrivals from eastern European – gave the economy a £4.4 billion boost over the same period. Experts from University College London also said native Britons made a negative contribution of £591 billion over the 17 years – because of the country’s massive deficit.”

Financial Times rapporterade både de positiva och negativa resultaten: ”European immigrants to the UK paid much more in taxes than they received in benefits over the past decade, making a net fiscal contribution of £20bn, say researchers.”..“While the research highlighted the benefits of EU migration, the findings for non-EU immigrants – who have been subject to stringent Home Office visa restrictions – were less encouraging. Researchers calculated that between 1995 and 2011, migrants from outside the EU were a net cost of £118bn compared with the net contribution of £4bn by EU migrants over the same period.”

DN valde däremot att undanhålla kostnaderna för utomeuropeisk invandring i studien för sina läsare.

P.S
De inrikes födda befolkningens underskott på £591 miljarder feltolkas av vissa som tror att det visar invandring inte var en kostnad. Utomeuropeiska invandrarnas kostnad på £118 miljarder är ju mindre.

Underskotten måste dock relateras till populationen. 42 miljoner inrikes födda genererade £591 miljarder i kostnader medan £118 miljarder kommer från endast 3.7 miljoner utomeuropeiska invandrare. Per person och år handlar det om ca £800 per inrikes född ca £1900 per utomeuropeisk invandrare.

Budgetunderskott har lite med fiskala effekter av invandring att göra. Underskott eller överskott skulle funnits ändå, frågan man försöker besvara är hur invandring förändrar landets finanser. Ett sätt att justera genom att relatera invandrarnas bidrag till den inrikes födda befolkningen, vilket studien här gör i tex. Figur 1. Författarna förklarar situationen vid budgetunderskott:

”As a result, the absolute net contributions of different populations may not be a meaningful measure of their fiscal contribution because these figures depend on the magnitude of the deficit. What is more insightful is their relative contribution in comparison to other population groups, especially as this comparison somewhat ‘eliminates’ the common deficit effect as far as it affects different groups in the same way.”

De som använder de inrikes föddas £591 miljarder i underskott för att förneka kostnader för utomeuropeisk invandring missförstår siffran.

Piketty’s Missing Entrepreneurs

Jag har en artikel i National Review Online där jag kritiserar den franska nationalekonomen Thomas Piketty för faktafel om Amerikanska rika.

Piketty menar i sin bok att ca 60 procent av de som tjänar mest i USA är chefer i storföretag, vilka Piketty kallar ”supermanagers”. Enligt boken beror ökning av ojämlikhet till stor del på att Vd:ar i hierarkiska storföretag har förhandlat till sig högre löner. Piketty felciterar och missförstår de Amerikanska studierna. En större del av de Piketty kallar ”supermanagers” är i själva verket egenföretagare som äger och aktivt förvaltar sina bolag. Rika egenföretagare utgjorde år 2010 ca 70 procent av de 0.1 procent rikaste Amerikanerna i termer av förmögenhet och stor för knappt 50 procent av toppinkomster.

Att en så stor del av de rika visar sig vara företagare snanare än anställda Vd:ar underminerar Pikettys förklaring för ökat ojämlikhet. Egenföretagare och entreprenörers avkastning bestäms inte främst genom hierarkiska förhandlingar, utan av marknadskrafter och tillgångspriser. Jag visar också att Piketty saknar belägg för tesen att de flesta miljardärer i USA har ärvt sin förmögenhet:

“In the book, Piketty vehemently disputes the idea that most billionaires are self-made entrepreneurs. He admits that he has no evidence for this, but suggests that it is the other way around and that inherited wealth constitutes 60 to 70 percent of billionaires. Forbes estimates, he says, are methodologically biased because billionaire entrepreneurs are easier to find. The Forbes list is obviously not a precision estimate. Forbes itself refers to its estimates as “highly educated guesses.”

But external evaluation using tax data have nevertheless shown that Forbes’s list is surprisingly accurate. Piketty seems to be unaware that researchers working for the IRS have matched the Forbes billionaire list with estate-tax data available to the Internal Revenue Service. For example, one study by IRS researchers Raub, Johnson, and Newcomb compared the tax returns of the wealthy and their families with the Forbes list. For Piketty’s view to be correct, the Forbes list must suffer from a massive methodological bias that makes it miss the majority of billionaire heirs. But Raub, Johnson, and Newcomb only found a small number of billionaires who should have been on Forbes list but weren’t — just 26 individuals in the tax data who should have been on the list but weren’t, compared with 376 who were in the tax data and the list.

Piketty himself suggest another way to indirectly test whether Forbes systematically misses inherited wealth. Fortunes above $10 billion, he says, are easy to find and therefore fairly accurate, whereas there is a large bias in smaller fortunes. If Piketty is right that most billionaires are heirs and Forbes is just missing it, we should expect the share of inherited wealth to be, ceteris paribus, higher above $10 billion range, where Forbes is supposedly more accurate. This is not the case. In last year’s Forbes 400 list, 32 percent of billionaires with fortunes at or above $10 billion had inherited their wealth. Among those with fortunes in the $1–10 billion range, the share of inherited wealth was also 32 percent.

It is worth noting that Forbes has no problem finding inherited wealth in societies where inheritance is more important: In France, Forbes estimates that 70 percent of the wealth of billionaires is owned by heirs. This is not far from Piketty’s own estimates of the aggregate inherited wealth share in France. Perhaps the problem isn’t Forbes, but Piketty’s theory.”

Läs hela min artikel här.

P.S

Tim Worstall på Forbes skriver:

“There’s an excellent piece over in National Review by Tino Sanandaji (the only Kurdish/Swedish economist that I know of and one very much to my own heart, as he likes to actually read footnotes and then check them) discussing one of the major planks of Thomas Piketty’s thesis on increasing wealth and income inequality. Tino agrees that there is increasing inequality and also that this might well be problematic. But Piketty assumes, having dismissed other possible interpretations, that this is all a result of rent seeking by the corporate managerial classes…..Imagine that it is all about rent seeking. That those corporate managers are able to oppress the workers and then diddle the shareholders out of those super-profits by paying them to themselves as salaries rather than out as dividends? That is, after all, what Piketty’s argument is. So, if this were true then we would see that pay packages at public companies, those with widely dispersed shareholder registers, would be higher than pay packages at closely held companies, or private equity owned outfits. For private equity and closely held companies would not be suffering from that principal/agent problem which is what allows the corporate managerial class to rent seek. So, do we see that? No, we don’t: pay for managers in private equity is substantially higher than it is in publicly held companies.”

Se även James Pethokoukis på AEIdeas.

Vänsterns smärtsamma val

Min kolumn i Realtid handlar om avvägningen mellan mångfald och ojämlikhet:

”Olika varianter av samma grundläggande analys har förts fram av andra vänsterintellektuella. Problemet är inte invandring, det är ojämlikhet och arbetslöshet. Denna tolkning ignorerar dock att ökad ojämlikhet och arbetslöshet i sig delvis beror på invandring.

Utrikes födda utgör cirka 16 procent av Sveriges befolkning, men cirka 40 procent av de arbetslösa. Bland de långtidsarbetslösa är andelen 47 procent. Hela ökningen av arbetslösheten under den borgerliga regeringsperioden drevs av invandring. Bland inrikes födda har arbetslösheten tvärtom sjunkit något sedan 2006.

Att säga att problemet inte är invandring utan arbetslöshet är mot bakgrund av detta inte ett tillfredställande svar. Arbetslöshet och snabb invandring till arbetslöshet är inte konceptuellt separata fenomen.

Det vore en annan sak om Socialdemokraterna hade någon effektiv integrationspolitisk åtgärd i verktygslådan som de uppriktigt tror kan lösa arbetslöshetsproblemet. Så är dock inte fallet. Sverige – mestadels under Socialdemokratiska regeringar – har varit medvetet om de här problemen i decennier. Det handlar inte om tillfälliga problem som är på väg att lösas. Gapet i invandrares arbetslöshet och sysselsättning relativt svenskfödda har gradvis växt snarare än krympt.

Något som är ännu svårare att hantera psykologiskt för vänstern är sambandet mellan mångfald och ojämlikhet. Inkomstojämlikheten har ökat i nästan alla industrialiserade länder och enligt flera sätt att räkna mest av allt i Sverige. OECD skriver: ”The growth in inequality between 1985 and the late 2000s was the largest among all OECD countries”.

Göran Greider och många andra menar att det är ökningen av ojämlikhet snarare än invandring som förklarar det missnöje som driver väljare från etablerade partier till Sverigedemokraterna. Men ökad ojämlikhet är liksom arbetslöshet knappast orelaterat till invandring. I Finansdepartementets senaste fördelningspolitiska redogörelse kan man till exempel se att ungefär en tredjedel av ökningen av relativ fattigdom i Sverige sedan 1991 direkt drivits av invandring.”

Läs hela texten här.